Uppföljning av MU-avtalet 1
Uppföljning av MU-avtalet reguljär utgift av utst
ällningsarrangören och inte som en kostnad separerad från arrangörens övriga kostnader. Behov av mer kunskap och information om MU-avtalet Drygt 8 av 10 svarande upplever att de har tillräcklig information om MU-avtalets tillämpning. Samtidigt anser bara knappt hälften av de svarande att deras organisation har ganska eller mycket hög kunskap om MU-avtalet. Privata aktörer och ideella föreningar är de arrangörskategorier som i störst utsträckning anger att de saknar tillräcklig information och har låg kunskap om MU-avtalet. Det är också de grupper som tillämpar MU-avtalet i lägst utsträckning. Att det finns en koppling mellan kunskapsnivå och graden av tillämpning av avtalet är inte förvånande. Dessa aktörer har i regel mindre resurser, både för att kunna betala ut ersättningar och för att kunna ta till sig information om avtalet. Kommunala och regionala aktörer är de grupper där störst andel uppger hög kunskap om MU-avtalet. Den upplevda kunskapen i dessa grupper är alltså, något förvånande, större än bland statliga aktörer, trots att avtalet för de statliga aktörerna är bindande. Flera arrangörstyper har huvudmän som beslutar om budget för verksamheten. De regionala och kommunala huvudmännen kan även ta principbeslut om att MU-avtalet ska följas. En fjärdedel av de svarande får särskilda anslag från sina huvudmän för ersättningar som betalas i samband med utställningar enligt MU-avtalet. Det är ganska ovanligt att arrangörernas tillämpning av MU-avtalet har lett till ökade resurser från deras huvudmän, drygt en av tio respondenter anger att det har skett. På kommunal nivå menar en del av de svarande att resurserna till arrangörer som tillämpar MU-avtalet har minskat på grund av sparkrav inom kommunen. Andra svarande anger i stället att vissa regioner, såsom Västra Götalandsregionen, arbetar systematiskt med frågan och att arrangörerna har fått extra medel för medverkansersättning som sedan blivit permanenta. Den övergripande bilden är dock att kommunala och regionala huvudmän inte verkar ta MU-avtalet i särskilt beaktande i rollen som bidragsgivare. Däremot upplevs statliga bidragsgivare, som Konstnärsnämnden och Kulturrådet, ha bättre kunskap om hur MU-avtalet påverkar arrangörernas och konstnärernas ekonomi. När respondenterna anger vilka aktörer som behöver mer kunskap om MU-avtalet är politiker den grupp som nämns av störst andel. Samma resultat framkom i undersökningen från 2013. I fritextsvaren visas en frustration över att en del politiker inte verkar förstå vad det egentligen kostar att ställa ut en konstnär utan förutsätter att en utställning produceras med förhoppningen att konstnären gör det gratis. Resonemangen påminner om diskussioner som Kulturrådet tidigare fört med representanter för konstnärer, där de påpekar orimligheten i att konstnären ska arbeta utan ersättning medan till exempel utställningstekniker, verksamhetsledare och lokalvårdare får ersättning. Eftersom det är politiker som bestämmer bidragsnivåerna till arrangörerna önskas riktad information om MU-avtalet just till politiker för att öka förståelsen för vad det kostar att ställa ut konstnärer. Det finns även önskemål om informationsinsatser till andra målgrupper, såsom tjänstemän och konstnärer. Bland annat nämns den MU-kampanj som KRO och konstkonsulenterna genomförde 2009 som ett bra exempel. Kulturrådet har sedan länge informerat om att myndighetens bidragsmottagare bör sätta hållbara budgetar i sina ansökningar. Ersättningen för arbetet ska vara rimlig både till verksamhetsledarna och till de medverkande konstnärerna för att verksamheten ska vara hållbar och genomförbar. Trots Kulturrådets insatser förekommer det bland ansökningarna budgetar som inte speglar en skälig ersättning. Detta kan anses bero på två anledningar: Dels kan de sökande sakna kunskap om vad som är en skälig ersättning för de medverkande personerna i verksamheten, dels är de sökta summorna i ansökan ofta högre än den summan som Kulturrådet har att fördela i beviljat bidrag. De sökande kan därför medvetet ange en lägre budget än vad som är rimligt för att de tror att det förbättrar deras chanser 31/44