GLAS 1
/ ledaren / The sky is the limit … … heter det. E
ller hette det. För nu är det väl the space som är the limit. I dubbel bemärkelse. Likaväl som livsutrymmet på jorden hotas är siktet ställt mot rymden, och de möjligheter som kan finnas där, ett alternativ till en allt osäkrare civilisation på vår himlakropp. Himlen eller rymden som begränsning är så långt vi kan tänka. Svarta hål, parallellvärldar och ännu ej upptäckta dimensioner forskas det om. Ännu utan att någon riktigt förstår eller kan förklara vad och hur de fungerar och påverkar. När det gäller livsbetingelserna på planeten Jorden tvistar de lärde, och de inte fullt så lärde, om både tillståndet och vad som bör och kan göras, när och hur. Att komma överens verkar tyvärr oerhört komplicerat. Och sanden i timglaset fortsätter att rinna. Hur länge? Det finns en gräns för allt. Liv och död. Kärlek och hat. Lagligt och illegalt. Inne och ute. Synligt och osynligt. Galet och normalt o s v. Vissa gränser kan förstås tänjas på, och ska också utsättas för påfrestning. Kanske har de ingen funktion. Kanske har de spelat ut sina roller. Kanske är de helt enkelt onödiga hinder i samtiden och för en framtida utveckling. Vissa andra gränser, till exempel de biologiska, tål kanske viss tänjning under en tid, men i det långa loppet måste de accepteras och anpassa till för att livsbetingelserna som vi oundvikligen är beroende av ska upprätthållas. Dessa livsbetingelser som gäller för liv och ekosystem på vår planet ryms inom ett tunt skikt runt jordklotet – biosfären. En i sammanhanget tunn hinna som sträcker sig från några kilometer under mark och havsytan till cirka tio mil upp, ungefär lika långt som mellan Stockholm och Eskilstuna, för att ta en horisontell liknelse. Andra gränser, mer påtagliga och begripliga, kan för oss människor vara revir, mentala spärrar eller regler och lagar. Inte alltid synliga och heller inte alltid rationella. I synnerhet inte de begränsningar vi kan lägga på oss själva; ”Det går aldrig”, som närkingar med flera i gnällbältet är duktiga på dialektalt. Eller tvärtom, ”Dä ordner sä, dä löver ja, … å gör dä inte dä, sö kvetter dä”, en värmländsk variant av ”inshallah” eller fatalism. Att göra som man alltid har gjort kan förstås vara bekvämt. Men i konservatismen ligger faran att i stelbent hållning riskera att missa oundvikliga förändringar, inte se en pågående eller kommande utveckling, eller till och med motarbeta det som skulle kunna bli positivt både för en själv och andra. I andra vågskålen ligger förstås det eventuella misslyckandets bakslag och hotar. Man prövar något nytt och det visar sig vara fel. Skam och kostnad. Trösten då är att det nästan alltid går att reparera misstag, om man vill och konsekvenserna av misslyckandet inte helt fördärvat möjligheten. Man kan till och med lära sig av sina misstag, trialerrorknowledge. I ett vardagligt företagarperspektiv hände det något när de nya reglerna för fritt flöde av varor och tjänster mellan medlemsstaterna i EU infördes. Gränserna blev inte bara transparenta, de upplöstes. På vår svenska marknad finns såväl företag som individer från andra länder som tillhandahåller både produkter och arbete – fri konkurrens eller osund konkurrens har blivit en definitionsfråga. Å andra sidan finns det inget som hindrar att svenska företag söker sig ut på den europeiska marknaden, med tekniskt kvalificerade produkter och en attraktivt lågt värderad valuta. Så varför inte flytta fram gränserna, utöka reviret, ställa om mentaliteten och pröva vingarna över nya områden, kanske finns en marknad som väntar på dig. För Glaslandet Sverige i tiden! / Mikael Ödesjö, chefredaktör / Linit Profilglas • 6 olika ytstrukturer • Finns även ”frostat” • Kan fås med punktmontage utan profi ler • U-värde ner till 1,2 W/m2 ,˚K www.kortedalaglas.se mail@kortedalaglas.se 6 GLAS 2.2019 / ledaren /