Bumsen 1
Vad är BCEF? Inom BMW:s klubbvärld finns begreppe
t ”officiell” klubb och för att få denna status krävs godkännande från BMW. BMW MC-Klubben Sverige är den enda svenska BMW mc-klubben med officiell status. Detta är den väldigt korta anledningen till BCEF:s existens! BCEF är förkortningen för BMW Clubs European Federation som har till enda uppgift att ge BMW mc- och bilklubbar officiell status genom att tillse att krav uppställda av BCIC, BMW Clubs International Council, är uppfyllda. BMW har valt att inte ha direkt kontakt med klubbvärlden utan har inrättat BCIC som ett mellanskikt. BCIC finansieras av BMW och lyder under det som i dag kallas för BMW Classic, tidigare BMW Mobile Tradition. Till styrelsemötet i Göteborg december 2012 blev jag inbjuden av Ivan Wåhlström att ge en kort presentation av vad BCEF står för och historien bakom. Kunskapen om BCEF är troligen ganska begränsad bland klubbens medlemmar så jag ombads skriva litet om BCEF:s bakgrund och existens. ”Det var en gång”, ungefär så börjar alla sagor och BCEF:s är inte annorlunda. Vid årsmötet i Gagnef 1992 fattades beslutet att ansluta svenska mc-klubben till BMW Club Europa, BCE. Anledningen var att klubben då skulle få officiell status samt att en försäkring ingick i avgiften, den skulle skydda deltagare på väg till/från BCEsanktionerade träffar och möten. Minns jag rätt föregicks beslutet av en hel del diskussioner men resultatet blev att Svenska BMW MC-klubben anslöt sig till BCE och blev därmed den första och enda officiella svenska BMW mc-klubben. Stämpeln som officiell klubb gav också rätten till att använda BMW:s namn och logotyp. Några år senare blev jag invald i styrelsen och fick då inblick i klubbens ekonomi. Döm om min förvåning då jag upptäckte att den årliga avgiften till BCE var c:a 200 000 kronor! Givetvis vållade detta långa och ibland hätska diskussioner inom dåvarande styrelse, jag ansåg att det var bortkastade pengar. Pengar som skulle kunna användas till klubbens verksamhet och medlemmar på ett mycket bättre sätt. Medlemskapet i BCE gav visserligen rätten att delta i BCE: s årliga ”BCE-Treffen” och rabatter på dyra hotellkedjor i Tyskland plus några få % i rabatt vid inköp hos BMW Niederlassung i München. För mig var det svårt att motivera ett medlemskap med tanke på hur få av klubbens medlemmar som i verkligheten kunde utnyttja förmånerna. Återstod alltså den viktiga statusen som officiell klubb. 10 BUMSEN 2 – 2013 Enda sättet att komma tillrätta med situationen var att försöka påverka BCE, inifrån eller utifrån. BCE var vid denna tid den enda organisation som godkänts av BMW att dela ut statusen ”officiell klubb” i Europa. I samband med ett av BCE:s årsmöten blev jag kallad till ett möte med representanter från BMW och BCE för att förklara våra ståndpunkter och kritiken mot BCE. Jag skriver ”våra” då jag i början var i stort sett ensam i kritiken mot BCE. Efterhand anslöt sig andra klubbar men fortfarande var vi väldigt få i förhållande till totala antalet klubbar ingående i BCE. Vid detta möte fick jag politiken klar för mig bakom BCE:s agerande. Man försökte marginalisera oss och kom med lögnaktiga beskyllningar. Samtidigt fick jag känslan av att inte heller BMW var nöjda med BCE. Under ett antal år hade BMW pumpat in motsvarande 25 miljoner kronor som stöd till BCE och det var tydligt att man inte var nöjda med hur pengarna och BCE sköttes. Att påverka BCE visade sig vara omöjligt, vi försökte göra vår röst hörd men ingen ville lyssna på oss, än mindre diskutera en framtida utveckling. Genom BCE:s röstsystem var det i praktiken de små klubbarna som styrde tillsammans med en styrelse som ville skydda sin egen existens. Bristen på insyn var total! De små klubbarna vägrade lämna sin position för ett mer demokratiskt styrelsesätt där de stora klubbarna med stort medlemsantal skulle få större inflytande. ”Ställningskriget” pågick under ett antal år och vi kände att vi kommit till vägs ände. Det var helt omöjligt att komma till tals med BCE, det var omöjligt att föra en civiliserad och ärlig diskussion när vi hela tiden blev beskyllda för saker som inte hade någon som helst verklighetsanknytning, många gånger ren lögn från BCE:s sida! Vid det här laget blev vi kalllade ”dissenting clubs”, alltså ”avvikande klubbar”, och det med rätta! De möten som hållits hade skett under ledning av representanter från BMW och International Council of BMW Clubs, ICBC. Att situationen var infekterad kan illustreras av att BMW vid ett tillfälle vägrade att över huvud taget deltaga p.g.a. BCE:s attityd och agerande. Ett avgörande kom vid ett möte i Bracknell utanför London. Jag hade blivit utsedd till förhandlare, där fanns även representanter från ICBC och BMW. I vanlig ordning vägrade BCE att rucka på sina uppfattningar visavi ”dissenting clubs”. Vi kom med flera konstruktiva förslag, nya idéer och backade på en del av våra krav för att föra diskussionen vidare. Det var helt förgäves men gav oss ”stilpoäng” då vi ansåg att diskussionerna måste få ett slut. Vi hade tidigare hotat med att antingen bilda en egen organisation eller flytta till en av de amerikanska paraplyorganisationerna. Det här med att flytta till RA eller MOA i USA var kanske inte så allvarligt menat men det var ett bra påtryckningsmedel! Vid slutet av dagen var alla förslag nedröstade av BCE, man sade blankt nej till allt! BMW och ICBC hade klargjort för oss båda, framförallt för BCE att ingen går från förhandlingarna utan en uppgörelse! Jag var beredd på detta och hade bokat flyget hem påföljande dag men BCE hade bokat retur på eftermiddagen samma dag! Visar kanske på hur segervissa man var! Nu blev det inte riktigt så...! Ett sista drag från vår sida var att betala två års medlemskap utan att ställa några krav. Vi avsade oss alla anspråk under förutsättningen att, om vi inte kommit överens inom de två åren, vi fick bilda en egen organisation helt skild från BCE. Till vår stora förvåning svalde BCE detta med hull och hår! Två år gick utan kontakter och i samband med ICBC:s årsmöte i Salzburg fick vi rätt att bilda en egen organisation som till en början skulle komma att kallas FEBC, Federation of European BMW Clubs. Vi vann med röstetalen 15 mot 4. Det är inte särskilt svårt att gissa vilka de fyra rösterna hörde till...! BCE:s representanter lämnade årsmötet när resultatet av omröstningen blev klart! Nu var det dags att börja leverera! Några månader av frenetiskt arbete följde, stadgar skulle skrivas och godkännas, en organisation skulle registreras, styrelsen skulle utses, bankkonton öppnas etc. Massor av jobb! Allt ordnade sig och den första januari 2008 bildades FEBC! BMW vill att det skall finnas enbart en biloch en mc-klubb i varje land. BCEF består idag av 11 mc- och bilklubbar i Sverige, Norge, Finland, Danmark, England, Irland samt mc-klubben på Island som saknar bilklubb. Vid bildandet hade ”vi” blivit c:a 28 000! Den europeiska klubbscenen bestod då av 37 000 medlemmar så resterande 9 000 kvarstod inom BCE. Vi kan alltså inte ha haft särskilt fel...! Detta vållade i sig nya problem då BCD, BMW Club Deutschland, ville ansluta sig till BCEF. En kraftig dispyt uppstod mellan BCEF och ICBC då vi ansåg att varje klubb skall ha full frihet att ansluta sig till vilken paraplyorganisation de vill men ICBC motsatte sig detta. Till sist pre