Bumsen 1
Den lycklige amatörburkaren – Du får låna ett god
känt skinnställ av en kompis, sa Janne till mig, sedan pekade han på en husvagn en bit bakom depån. Jag tog min hjälm, handskarna och stövlarna samt gick i den riktning han hade anvisat. Där fick jag hjälp att trä, ja just det, trä på mig stället. Enligt kännarna satt det perfekt, själv kände jag mig som en uppstoppad bratwurst. De få stegen tillbaka till den väntande Janne kändes riktigt spännande, det måste jag nog erkänna. För första gången i mitt liv skulle jag leka burkslav i en sidvagnsracer! – Fasen vad han står och varvar maskinen, tänkte jag medan jag föll ner på knä i sidvangen. I samma ögonblick kom jag på vad Janne sagt om att förgasarna inte har det minsta anlag till tomgång, här gäller racing och då behövs inget sådant tjafs. 6 1. De 40 mm stora Dellortoförgasarna med sidvagnsflottörer saknar tomgångsanordning, så därför är det viktigt att gasa och hålla eld i skrotet, som Janne uttryckte det. 2. En tydlig varvräknare är allt som behövs i racing. 3. Alla oljepluggar skall vara säkrade på en racehoj. 4. Janne och hans burkslav Ole-Östen Tokle i depå på Sviesta 2012. 5. Sidvagnekipaget väger 170 kg med tom tank och 70-tals motorn på 1 000 cc lämnar c:a 85 hk vid 8 000 v/m. 6-7. Janne och burkslaven Ole-Östen i full aktion på Sviesta 2012. Här är de just på väg ut ur Kartkurvan och trots det ihärdiga regnet finns det ingen tanke på någon mesig uppvisningskörning. Är det race så är det! Med en klapp på axeln signalerade jag från sidvagnen till Janne bakom styret att det var klart att lämna depån och ge oss ut på historiens första sidvagnsracingvarv, d.v.s. så var det för mig men absolut inte för Janne. Det första jag slogs av var maskinens häftiga acceleration ut på startrakan och strax därefter kom första kurvan, sedan nästa och nästa och jag burkade åt höger och vänster så gott jag kunde. Ut ur sista kurvan inför den långa rakan gick det undan rejält. C:a 170 km/tim, detta är cykelns toppfart på denna bana, upplyste Janne mig senare! Under andra varvet släppte Janne på litet mer i kurvorna, naturligtvis inte fullt på något vis, och jag kunde också vara litet mindre spänd. Nu började det märkas hur mycket centrifugalkraften påverkar en burkslav i form av den muskelstyrka man får använda vid både acceleration, inbromsning och kurvtagning. Detta förstår man inte förrän man har provat på det hela och då behöver inte fantasin skena iväg speciellt mycket för att förstå hur det är under en tävling med betydligt fler varv på schemat. Inte nog med detta, upplevelsen i en sidvagnsracer ger dessutom så mycket mer. Bara känslan av att känna hur motorn jobbar på högtryck och fortplanterar sin råstyrka, i form av alla vibrationer, direkt in i kroppen och dessutom den helt underbara känslan av att ligga och sniffa bara någon decimeter ovanför asfalten. Jag var inte bara en erfarenhet rikare när vi gick in i depån, jag var dessutom en lycklig man som fått prova på detta, visserligen med litet träningsvärk dagen efter. Tack Janne! 7 Det tredje och sista varvet gick i ett lugnare tempo eftersom jag då endast kunde hålla mig i... kameran! BUMSEN 2 – 2013 31 Foto: Britt-Héléne Jakobsson FM Foto: Britt-Héléne Jakobsson FM