Bumsen 1
heter Senja. Där kunde vi vila våra trötta kroppa
r och samla kraft inför nästa dags färd mot Bodö. Norsk luftfartsmuseum i Bodö var en av de saker vi hade bestämt att besöka redan innan vi åkte hemifrån. Vi hittade ett fint boende i en stuga alldeles vid havet inte långt från museet. Efter en god natts sömn hängde vi på låset när museet slog upp portarna för dagen. Man behöver inte vara särskit intresserad av flygplan för att ändå imponeras av detta museum som förutom att bjuda på allt från ”Åsanisseprylar” i form av en norsk hemmabyggd helikopter med bilmotor från en Mitsubishi, en bakaxel från Toyota samt nedre delen av en Mercury utombordare, till ultramoderna prylar i form av simulatorer med mera. Dessutom fanns det en avdelning om norska motståndsrörelsen även här. Efter besöket åkte vi för att titta på Saltstraumen som är världens kraftigaste tidvattenström med en hastighet på upp emot 20 knop. Vi nöjde oss dock med att titta på strömmen från den bro man åker över. Utefter kanterna långt under oss stod det folk och fiskade. Körde söderut på den berömda Kystriksveien, Riksväg 17. Vägen har tilldelats priser och är klassad som en av norra Europas vackraste, vilket man förstår när man kör den. Termometern på GS:n hade pendlat mellan sju och tio grader ända sedan vi lämnat Karasjok på vår väg upp mot Nordkapp så vi kände oss något nerkylda. Dessutom hade Toni kollat sina speciella vädersajter som han använder när han flyger. Där kunde han konstatera att vi skulle komma att köra i sju till tio plusgrader och regn resten av resan söderut. Vi hyrde en stuga på Polarcamp i Leirvika. Vi fick en fantastisk utsikt från vår altan. Tyvärr var det både regnigt och kyligt så vi kurade inne i stugvärmen och lagade mat. Karakteristiskt ställ för torkning av fisk. Under frukosten fattade vi beslutet att köra till Mo i Rana. Efter att ha tankat där hakade vi på ”Blå vägen”, E12, mot Tärnaby. Där stannade vi och tittade på den berömda Anjabacken innan vi körde vidare mot Storuman där vi åt en hamburgare på Frasses. Från Storuman körde vi parallellt med E45 på mindre vägar. Då och då korsade vi den och ibland körde vi en bit på den. Innan vi visste ordet av så var vi Östersund och tillbaka på vandrarhemmet Jamtli och fick samma rum som vi bott i första natten. Det skulle också bli vår sista natt på resan. Från Östersund körde vi på små vägar som ibland bara var en timmerbil breda. Vi passerade Åsarna och tog vägen över skogen mot Sveg och vidare söderut. I Mora tyckte jag att min GS kändes litet konstig i baksvingen, som om det var punktering. Vi stannade till och ett glapp i baknavet kändes tydligt. Vi var väl förberedda och hade alla verktyg med oss, så vi kontrollerade att inga skruvar var lösa. Vi konstaterade att det måste vara ett lager som var slitet. Resan gick vidare hemåt och i Vansbro stannade vi för att tanka och kunde konstatera att glappet inte blivit större. Frampå kvällskröken var vi så åter hemma i Lidköping och kände oss nöjda över att allt gått enligt planerna. Toni kollade sin GPS och kunde konstatera att vi kört c:a 550 mil på tolv dagar. Nästa dag körde jag min GS till Bike i Trollhättan. Verkstadskillen gick med mig ut och kände på bakhjulet. – Du kör inte en meter till!, sa han. Min hoj blev kvar för verkstadsbesök. Som tur var så hade jag köpt min GS på Bike i Trollhättan. De lämnar en femårig servicegaranti, vilket innebär att om man köpt sin motorcykel ny hos dem och något går sönder som har med motor, drivlina och el att göra samt servat sin cykel där så gäller garantin. För min del så var det mindre än två veckor kvar på garantin. Det gjorde att jag fick min GS lagad utan kostnad och en fri lånehoj under tiden. Tack Bike för den garantin! Besöket inne på Tirpitzmuseet i Kåfjord innehöll massor av intressanta prylar. Utanför Armémuseum i Boden. Utsikt från vår stuga på Polarcamp i Leirvika. Här tillbringade vi vår sista natt Norge. 6 BUMSEN 2 – 2013