Familjen hade hela tiden hopp om att Odgerel snar
t skulle komma hem från Mongoliet med tanke på Jasmin och graviditeten, men Migrationsverket drog ut på tiden. I mitten på december gick därför Ulla Hagman till myndigheten för att fråga vad som hade hänt. Då fick de veta att de hade varit tvungna att fylla i en särskild blankett om förtur, för att Migrationsverket skulle handlägga ärendet snabbare. Det hade ingen berättat om. Förseningen ledde till att Odgerel var tvungen att föda barnet i Mongoliet. – Jag tycker att alla har brustit i sitt ansvar. Det borde inte få gå till så här med en familj, säger Ulla Hagman. Hon är också kritisk till att Amarsukh och Jasmin bor så trångt, och även inom sjukvården är man frågande till att Amarsukh har bott som han gör under så lång tid. För drygt ett år sedan skrev läkaren Bodil Sjöberg ett brev till kommunen om att Amarsukh borde få medicinsk förtur till ett eget boende. På sikt kan det leda till att han kan ha en egen dialysapparat i hemmet. Men inget har hänt efter intyget. – Det här är en kommun i utkanten av Stockholm, så det borde inte ta så lång tid, men vi har dock ingen insyn i kommunens processer, säger Bodil Sjöberg, läkare på dialysmottagningen. Amarsukh har, liksom alla andra patienter, en kurator på dialysmottagningen som hjälper till med råd och frågor. Kuratorn har också hört av sig om familjens behov av bostad, men då till Arbetsförmedlingen, eftersom de samordnar flyktingmottagandet. Men hos Arbetsförmedlingen går det bara att söka hjälp med att skaffa bostad i sex månader efter att en person har fått uppehållstillstånd, förklarar Kerstin Nygren, flyktingsamordnare på Haninge kommun. Och Amarsukh har haft uppehållstillstånd längre än så. Hon tycker att kommunen har gjort vad de har kunnat för att hjälpa honom med bostad. Han har fått hjälp med hyran under den period då han hade andrahandskontrakt och får fortfarande hjälp med kostnaden för bostaden. Enligt tidningen Hem och Hyra ligger Haninge på 23:e plats bland de kommuner i Sverige med högst hemlöshet. – Det finns inte bostäder. Det är tak över huvudet som vi kan erbjuda dem som har barn. Det är vad som finns för att de inte ska hamna på gatan, säger hon. Dessutom har inte kommunen medicinsk förtursprövning, som till exempelvis Stockholm stad har. Vad gäller förturen till Odgerels uppehållstillstånd så ligger frågan på Migrationsverkets bord. – Den hör inte hemma i kommunen. Vi i kommunen hänvisar alltid till Migrationsverket när någon har frågor rörande uppehållstillstånd. Det är för att man ska få korrekt information, säger hon. Enligt Migrationsverket är det ingen som har skyldighet att informera om förtur och att en särskild blankett som ska fyllas i, utan det ska den asylsökandes själv ta reda på, vilket inte alltid är så lätt med bristande kunskaper i svenska. Men kanske är situationen på väg att lösa sig inom en snar framtid. När Dialäsen träffar Amarsukh några månader senare visar det sig att familjen som inte ville att Ulla Hagman skulle vara i lägenheten har flyttat, så nu kan hon vara där. Och nyligen fick Amarsukh också svar från Migrationsverket om att Odgerel och deras nyfödda son har fått uppehållstillstånd i varje fall i två år, till att börja med. – Det känns bra, säger Amarsukh och plockar fram telefonen där han har en bild på sonen Markus. En liten mullig bebis med stort yvigt hår. Text Anna Langseth Fem till tio papperslösa har dialys i Sverige Amarsukh var tidigare papperslös, men fick sedan permanent uppehållstillstånd på grund av bristen på dialys i hemlandet. Men det finns andra njursjuka i pågående behandling, som riskerar att bli utvisade. Bo Brink, specialist i njurmedicin på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, har försökt kartlägga antalet papperslösa, och kommit fram till att de är runt fem till tio personer. – Att utvisa dem är i princip samma sak som att stänga av en respirator. Det är inte lika omedelbar död, men det innebär ändå döden, säger han och har yrkat på amnesti för dem hos socialministern. Frågan om vård för papperslösa ska bland annat diskuteras i riksdagen den 22 maj. Bo Brink tycker att det är rimligt att de som har fått en påbörjad dialysbehandling 18 i Sverige måste få fortsätta. Enligt honom är det många länder som utger sig för att ha dialysvård för alla, men egentligen är den bara tillgänglig för ett fåtal. – Dialys är en fjäder i hatten för ett fattigt land, för det är oerhört avancerad vård. Det ser snyggt ut på landets hemsida, men i själva verket kan det bara vara högt uppsatta militärer och rika människor som får möjligheten, säger han. Som exempel på länder med brist på dialys nämner han Sudan. Där görs inte bypassoperationer på personer som riskerar att få nedsatt njurfunktion, eftersom de inte skulle klara sig efter operationen utan dialys. Vad gäller kostnaderna för dialys till papperslösa i Sverige, har landstingen ofta en pott till det, enligt Bo Brink. Text Anna Langseth DIALÄSEN 3.2013