Bumsen 1
Över 20 km körde vi ner från bergen till kusten.
Det var redan juni och medan vi tappade höjd steg temperaturen rejält samtidigt som luftfuktigheten kröp in under våra kläder. Ju närmare vi kom kusten desto bättre kunde vi se hur betongbebyggd den var. Efter hela kusten låg det ena hotellblocket bredvid det andra. Vägvalet genom inlandet var precis rätt. Längre än Adana vågade inte vi oss p.g.a. kriget i Syrien. Norrut tog vi kurs mot Kappadokien. Medan vi klättrade uppför bergsvägarna blev det plötsligt blixt och åska. Bara inom några minuter ändrades vädret från solsken till blixt och dunder! Till vänster såg vi en elmast – bra – till höger ett hus – ännu bättre. Vi frågade med hjälp av händer och fötter efter ett tak för att avvakta ovädret, är man litet panisk glömmer man lätt bort att man är i en annan kulturkrets. Det blev så det att vi helt ”självklart” fick kvällsmat, en övernattning och frukost i en miljö liknande ett besök hos gamla vänner. Kommunikationen skedde mest med händer och fötter samt en turkisk-engelsk SMS-översättningstjänst. Ett ”besök” vi aldrig kommer glömma bort. Kappadokien är välkänt och välbeskrivet. Området är verkligen grandiost och även vi stannande flera dagar. Med fyra övernattningar var det vårt längsta stopp på hela resan, bl.a. då det kom minst en regnskur per dag så att tvätten helt enkelt inte blev torr. Efter resans längsta paus kom resans längsta dagstur: 30 mil landsväg var det absoluta maximum vi lyckades med barnen. Dagens mål var Kahramanmaras, en stad med en halv million invånare och berömd för sin glass. Vi hade en hotellrekommendation men inte någon adress och på Openstreetmap-kartan vi hade med oss fanns det knappast vägnamn. Vi sökte en väg genom staden och försökte hitta något centrum – plötsligt stod vi framför hotellet. Vid receptionen möte vi två tyska NATO-soldater. De bevakade tillsammans med Nederländerna och amerikanerna NATO-gränsen mot raketer från Syrien. Vi själva hade satt ett säkerhetsavstånd till gränsen på tio mil och det tyckte de var ett bra mått. Efter hela kusten låg det ena hotellblocket bredvid det andra. Vägvalet genom inlandet var precis rätt. Längre än Adana vågade inte vi oss p.g.a. kriget i Syrien. 14 Giresun vid svarta havet är känt för körsbär och hasselnötter. Blå moskén i Istanbul sett från hotellets takterrass. Ett typiskt nattläger med tältet fastspänt mellan hojarna. BUMSEN 5 – 2015 21 Bumsen 5-15.indd 21 2015-12-06 20.52