Bumsen 1
Meteora klosterkomplex i Grekland. gick att fixa
provisoriskt med en spännrem. Åtta mil, varav fyra mil grov grusväg, höll den lätt till Amasya. I en väldigt kaotisk motorcykelverkstad svetsades ramen och förstärktes med två plåtbitar. rut och är huvudförbindelsen från Istanbul till Iran. Båda två är fyrfiliga snabbvägar, de kunde knappast skilja sig mer från varandra. Svarta havets sydkust är grön, varm och fuktig samt försörjer Europa med hasselnötter och körsbär, dalen på andra sidan de Pontiska bergen är lika varma som torra. Landskapet liknar stäpp och den förhärskande färgen är gul. Mellan de två stora vägarna finns det inte någon väg mellan väst och öst men en hel del nord-sydförbindelser. För att krydda de långtråkiga snabbvägarnas avsnitt varvade vi med några kurviga vägavsnitt med angenäm kyla uppe i bergen. I en korsning kollapsade sidvagnens bakre infästning men den Det blev dags att komma fram till Istanbul. Vi hade redan kört 700 mil och andra bakhjulsdäcket på BMW:n var redan slutkört. Staden vid Bosporen vill man ju egentligen utforska en längre tid. Det kan man lätt göra vid en egen resa men de viktigaste turistattraktionerna var vi naturligtvis tvungna att besöka. Vår dotter lekte också gärna med hotellägarnas dotter. Härifrån bokade vi färjan Igoumenitsa - Venedig samt fixade hela organisationen för transport tillbaka. På väg genom Grekland tittade vi på kungarnas grav i Vergina, som tur är ligger den under marken och uppskattas när man kommer dit under sommarvärmen. Därifrån rundade vi Olympiabergen som bara delvis gömde sig i molnen. I slutändan vandrade vi mellan bergen där Meteoraklosterkomplexet ligger. En höjdpunkt för motorcyklarna var det okända området norr om Ioánnina. På de små krokiga vägarna tappade sidvagnshjulet oftare markkontakt. Området glömdes också under alla krig och därför kunde vi titta på gamla broar som då byggdes i snygga bågar för åsna och vagn. En av de sista dagarna körde vi på en rolig landsväg som slingrade sig genom landskapet som en orm. Plötsligt var vi tvungna att ”vänta”, tillsammans med fem andra bilar, bakom en lastbil som kröp längs med vägen. Tack vare motorcyklarnas internkommunikationsutrustning ser två mer än som en och vi började köra om bilarna en efter en. Sedan hördes ett skrik ur sidovagnen. Jag frågade barnen i sidvagnen; – Måste ni kissa? – Nej, skrek dottern tillbaka, kör snabbare! BUMSEN 5 – 2015 23 Bumsen 5-15.indd 23 2015-12-06 20.52