Svensk Vattenkraft 1
Med svensk turbinteknik till Panama Under min tid
igare bana som delägare i ett svenskt turbinföretag, kunde det dyka upp lite spännande förfrågningar. Den här gången hörde en svensk kollega, som numera bor i Panama, av sig och frågade om vi kunde hjälpa till med att få ordning på ett par 10 MW turbiner, i ett alldeles nytt kraftverk, som var på väg att haverera. Efter genomgång av problem och befintliga ritningar antog vi utmaningen. Ett ryskt turbinföretag hade nyligen vunnit en upphandling av två horisontella Francisaggregat med tillhörande generatorer av ett känt franskt fabrikat. Fallhöjden är 57 m men det hindrade inte leverantören att offerera högvarviga (450 rpm 60 Hz) Francismaskiner som normalt inte används på mer än 20 m fallhöjd. Grejen är den att sådana turbiner blir mindre, och billigare, än mera välanpassade för den aktuella fallhöjden. Generatorerna blir naturligtvis också mindre och billigare med högre varvtal. Större och långsammare hade sannolikt ej kunnat levereras färdigmonterade. Så kan det gå till att vinna en anbudstävlan när inte kundens expertis räcker till för att skilja ”agnarna från vetet”. Vid igångkörning visade det sig att turbiner10 SVENSK VATTENKRAFT #4 2022 na gick bra endast på full effekt. När man reglerade ner effekten blev turbinerna som galna och vibrerade våldsamt. Löphjulen, som mäter 1500 mm i hydraulisk diameter och slukar 20 m3/s vardera, var helgjutna i rostfritt stål. Eftersom gjutytorna var lite skrovliga hade man spacklat och målat dem. Denna ”polityr” började snart falla av och löphjulen började visa sprickbildningar. Leverantören gjorde vissa försök att komma tillrätta med problemen, men gick snart i konkurs. Beställaren stod nu i en bekymmersam situation. 20 MW produktion, som år 2010 betalades med ungefär 1 kr /kWh, rann rakt ut i Stilla Havet. Magnus Igefjord och jag reste ut och kollade på plats. Det fanns många saker som man skulle vilja förbättra, men det mesta var ju omöjligt att ändra med befintliga generatorer och turbiner som är väl fastgjutna. Vi erbjöd oss att tillverka nya löphjul, nya turbinaxlar för att kunna flytta turbinlagren närmare turbinhjulen för att göra dessa stabilare. Likaså nya axeltätningar som var flexibla nog att täta trots vissa axelkast. Sugrörskrökarna, som ligger på golvet och leder vattnet ut genom väggen, var inte optimerade enligt moderna principer, så vi offererade nya, som är tillplattade i själva kröken. Som kuriosa kan jag nämna att trottelventilerna är DN2300 och turbinspiralerna är ihopsvetsade på plats. En 1500 mm horisontell spiralturbin är inte direkt liten och man klättrar inte hur som helst i den! Om det är 33˚C utanför, kan man lätt räkna ut att temperaturen i maskinhallen, där minst en 10MW generator står och blåser ut 400 kW värme runt omkring sig, är närmast olidlig. Efter det obligatoriska besöket i Miraflores slussar i Panamakanalens utlopp i Stilla havet, reste vi hem och började rita och räkna. Vill man inte sluta som ryssarna gjorde, får man ta sig i akt och tänka efter före. Om något är typiskt för detta yrke så är det en massa tankemöda före och för all del hela vägen. I och med att Magnus var med och tog mått behövde inte jag oroa mig för den biten. Vår lokala kollegas företag skötte montagearbetena på plats. Bland annat skickade vi ut en specialbyggd maskin för mobil rundslipning av läget för de nya löphjulsspalterna. Lagerbockens fundament bilades delvis bort och befintligt Kingsburylager (från USA) flyttades närmare turbinen, av en tredje firma. Det krävs, som sagt, en hel del tankemö