Svensk Vattenkraft 1
om de boendes betalningsvilja för att få fria fis
kvägar i ett vattendrag: Har fakturor skickats till hushållen och hur många skulle verkligen betala? Varför informeras inte hushållen även om negativa konsekvenser med att uppge sig vilja betala? Det är lätt att säga sig vilja betala när man inte behöver betala och det bara framförs positiva saker med att uppge sin betalningsvilja. Inom vilket område har antal hushåll beräknats? Har områden med vattenförekomster som inte berörs av undantagsbedömningen uteslutits? Hur stor del av betalningsviljan kan kopplas till konnektivitetsförbättringar? Tas hänsyn till investeringskostnaderna för ”annat sätt”, som ska kompensera för produktionsförluster i befintliga vattenkraftverk? Orimliga kostnader 25 % högre än nyttorna. HaV och Statens Geologiska Undersökning bedömer i nuläget att orimliga kostnader uppstår när en lägsta rimlig skattning av summa nuvärde av kostnaderna är minst dubbelt så hög som en högsta rimlig skattning av summa nuvärde av nyttorna. SVAF föreslår att orimliga kostnader uppstår när en rimlig skattning av summa nuvärde av kostnaderna är minst 25 % högre än en rimlig skattning av summa nuvärde av nyttorna. HaV:s remiss tillför inga argument för varför samhällskostnaderna ska vara dubbelt så höga som nyttorna för att undantaget MSK ska kunna tillämpas. En annan bedömning som är mera adekvat är: ”En ansats är att när nyttorna, värderade i pengar, är lägre än 80% av de samhällsekonomiska kostnaderna så bör mindre stränga krav övervägas.” (Regelverket för undantaget mindre stränga krav inom vattenförvaltningen, Energiforsk rapport 2021:766). Utgångspunkten för HaV och SGU är ingen annan än att ribban för att klara kriterierna för mindre strängt kvalitetskrav ska ligga så högt som möjligt. Det är myndigheternas politiska bedömning. SVAF anser att bedömningen bör utgå från att undantag ska kunna tillämpas ”fullt ut” och att begränsande kriterier inte ska sättas orimligt högt. Att sätta gränsen för orimliga kostnader vid det dubbla 34 SVENSK VATTENKRAFT #4 2022 mot nyttorna är inte samhällsekonomiskt försvarbart. Det är inte heller acceptabelt att förutsätta extremvärden ”lägsta” för kostnader och ”högsta” för nyttor. Geografisk skala vid bedömning av orimliga kostnader HaV anser att vattenmyndigheterna kan behöva bedöma kostnader respektive nyttor på flera geografiska nivåer innan beslut om undantag fattas. Konsekvenser på lokal, regional samt nationell nivå bör identifieras och inkluderas i bedömningen. SVAF välkomnar att samhällsekonomiska behov ska värderas positivt även på regional och lokal nivå. Vi tolkar vägledningen som att den tydligt anger att orimliga kostnader inte bara avser nationell tillgång på elproduktionsnyttor utan även kan inkludera kostnader för elberedskap och stabilitet i elsystemet på lokal och regional nivå. HaV behöver inarbeta detta i föreskrifterna. Framtiden får utvisa om vattenmyndigheterna är kapabla att tillämpa MSKpå lokal och regional nivå fullt ut så att orimliga kostnader för att nå GES också gäller för småskalig vattenkraft. Kostnadseffektiva lösningar HaV anser att en bedömning av orimliga kostnader endast är meningsfull efter att en kombination av de mest kostnadseffektiva lösningarna för att nå god status eller potential har identifierats. SVAF konstaterar att en definition och ett resonemang om kostnadseffektivitet saknas i den föreslagna vägledningen och än mer i vattenmyndigheternas åtgärdsprogram. Vattenmyndigheterna menar i Åtgärdsprogrammen att intresse- och kostnadsavvägningar ska göras i en prövningsprocess. Domstolen ska avgöra den mest kostnadseffektiva förbättringsåtgärden på den specifika platsen. SVAF menar att intresse- och kostnadsavvägningar ska göras och uttryckas i normsättning och/eller i åtgärdsprogrammen. Vid tillämpning av vattendirektivet bör alla bedömningsmomenten - ekonomisk analys, riskbedömning, statusklassning, åtgärdsbehov och övervakning - i praktisk bedömning interagera med varandra. Den ekonomiska analysen kan visa att åtgärdsbehoven för att nå tänkt statusklass inte är kostnadseffektiva eller medför orimliga kostnader. Kostnadsanalysen kan komma in redan vid riskbedömningen. Detta är inte gjort av vattenmyndigheterna. Bedömningen av kostnadseffektiva fysiska åtgärder behöver åtminstone övervägas och styras upp i åtgärdsprogrammen. Det är inte heller gjort. ”Vattendirektivet innehåller miljömål som bör uppnås genom den mest kostnadseffektiva kombinationen av åtgärder. Kostnadseffektivitetsbedömning och allmänhetens deltagande av föreslagna val är nyckelinstrumenten i denna process.” (Guidance Document on Exemptions to the Environmental Objectives). Osäkerheter och riskvärdering SVAF instämmer i HaV:s utgångspunkt, att det måste finnas en balans mellan risken att inte uppnå kvalitetskraven och risken att inte använda de mest kostnadseffektiva åtgärderna för att nå kvalitetskraven. Men SVAF accepterar inte att minimering av risken för att inte uppnå kvalitetskraven bör prioriteras. Det innehållslösa begreppet kostnadseffektiva åtgärder återkommer lite här och där i vägledningen. Här ställs det mot risken att inte uppnå kvalitetskraven. Det om något bygger på osäkra bedömningar av status, norm och åtgärder. Osäkerheter i indata för normsättning, åtgärdsbehov och tänkta biologiska effekter blir inte mindre för att man tar höjd för det genom att nedprioritera alternativ som är mer kostnadseffektiva. Man kan tolka skrivningen som att ju osäkrare underlagen är desto hårdare åtgärdskrav kan ställas. Det kan visa sig vara dyrbara chansningar. Den biologiska effekten uteblir samtidigt som kostsamma åtgärder vid ett vattenkraftverk har medfört minskad elproduktion helt i onödan. Återigen behöver upprepas att normsättning och åtgärdskrav är en avvägning mellan biologiska mål och andra samhällsintressen som vattenkraft. Vattenmiljön står inte över andra samhällsnyttor. Rune Hallgren, sekreterare SVAF