Svensk Vattenkraft 1
Miljöforskning för hållbar vattenkraft Tisdagen d
en 3 september samlades stora delar av landets tyngsta aktörer inom hållbar vattenkraft på Tekniska verkens huvudkontor i Linköping. Syftet med konferensen var att bidra i arbetet med ett kunskapsunderlag till regeringen, som fångar komplexiteten i frågor som rör vattenkraft och lyfter fram värden som biologisk mångfald och förnybar elproduktion inför kommande beslut. Erfarenheter kring omprövningar och vad som händer framåt var temat för de två första programpunkterna. Josef Henschel och Joakim Thanke Wiberg, Vattenkraftens miljöfond, redovisade statistik. De har 485 aktiva projekt och 20 avslutade. Under 2,5 år har 123 ansökningar lämnats in till domstol och 25 vunnit laga kraft (de flesta utrivningar). Nästan 30 % av avgjorda ärenden har överklagats. De betonade ”största möjliga nytta för såväl miljön som tillgången till el”. Nya tekniska lösningar välkomnas som den modulära spiralformade fisktrappan. Anton Halldén, Länsstyrelsen Jönköping och Bart De Wachter, Länsstyrelsen Jämtland, beskrev hur de arbetade med samverkan. Den är avslutad för ca 200 kraftverk. De ansåg att i första hand låg bristerna hos verksamhetsutövare. De beskrev vilka kompetenser de erbjöd i samverkansarbetet, men kan inte elkunskap, dammsäkerhet och nätnytta. Det senare ansåg de att Sak skulle bidra med. Man konstaterade att rutinerna för att ändra kunde klargöras och förbättras. En fråga smög sig in utan vidare förklaring, och det var ”Hur klassas hydromorfologi för att nå målen?”. Status och normer ifrågasätts ofta, men underlag för avgörande saknas. Effekthöjning är inga problem om målen nås. Påståendet att åtgärderna i VISS bara är förslag kan diskuteras. För mindre anläggningar är det svårare att få 10 SVENSK VATTENKRAFT #3 2024 Fiskomlöp Nykvarnsholmen Linköping. Foto: Tekniska Verken. sänkt ambitionsnivå, i klartext kraftigt modifierat vatten eller mindre strängt kvalitetskrav. Varför? klargjordes inte. För anläggningar med urminnes hävd rekommenderar länsstyrelsen att i första hand yrka omprövning och i andra hand yrka tillstånd. Den senare ansökan avvisas inte. De gjorde uppdelning i mindre anläggningar, ägda av enskilda, och större anläggningar, ägda av bolag. Insinuationen var att samverkan fungerade bättre med de större. Vi behöver gå från konflikt till samarbete i samverkan, trots att det är ofrånkomliga intressekonflikter. Det biologiskt komplexa måste vägas mot det tekniskt möjliga, såväl naturkunskap, samhällskunskap och juridik måste vägas samman. Vi måste tillåtas pröva nya lösningar (men inget angavs om eventuell prövotid…). Olika modeller i alla ära, men ”all models are wrong”. De lyfte i förbifarten ”ekologisk kontinuum”, vilket ju innebär att organismer ska kunna fullfölja sin livscykel, men kommenterade det inte vidare. Samarbete och samsyn i samverkansprocessen var rubriken för Peter Rudberg, Uppsala universitet (https:// acdchydro.org). Han visade att hela 1/3 av effekterna av samverkan fortfarande var oklart efter samverkansprocessen. Regeringens PM leder till flera problem. Miljökvalitetsnormen är inte fastställd när samverkan startar. Omvärdering av referensförhållanden och MKN gör att samverkan blir mera komplex. Frågor om Intresseavvägningar kan ta upp mycket tid och de nödvändiga åtgärdsförslagen för att inte äventyra MKN hinns inte med. Om beräkningsverktyg i samverkansprocessen talade Kjell Leonardsson, SLU och redovisade fyra modeller som han funnit i NAP-processer där lax och öring (möjligen asp) figurerat, alltså strömlevande/lekande fiskar 2024-998-bera-kningsverktyg-fo-r-fiskvid-ompro-vning-av-vattenkraften.pdf (energiforsk.se). 1. Expertbedömning, á la Vattenmyn