Bumsen 1
vilket jag trodde skulle kosta ca 15.000 kronor.
Jag hade nästan bestämt mig när suget efter mc, som jag haft under en tioårsperiod, blev mig övermäktigt. En koll i aktuella motorcykeltidningar visade att det skulle räcka till en hyfsad mc. En begagnad Yamaha XZ 550 verkade vara en lämplig hoj att börja med. Det fanns en till salu i Tullinge hos en viss Lasse Kjellin som då också var redaktör för Bumsen, vilket jag inte hade en aning om. Hojen såg helt OK ut och Lasse visade sig vara en trevlig prick. När jag frågade vad han hade tänkt köpa i stället så nämnde han BMW R 100 RS, en hoj som jag inte visste mycket om. När Lasse då pratade sig varm för den hojen så började även jag att omvärdera mitt beslut och det blev ingen Yamaha, men Lasse var inte ledsen för det. Det gick som det gick. Jag började jaga en R 100 RS och hittade en annons för en guldfärgad -78:a i Helsingborg. Åkte dit på vinst och förlust och köpte hojen för 21.000 kronor. Efter drygt 20 års uppehåll på hoj så väntade en hemresa på över 50 mil, dessutom på en 1000-kubikare. Våren 1989 annonserade AVA MC om provkörning av BMW K 75 och K 100, och även om jag inte hade planerat att byta hoj så var konstruktionen av K-modellerna så intressant att jag lockades att provköra. Det var framför allt K 75:an som var intressant, då 75 hk kändes alldeles lagom för min del. Att gå från en R 100 RS till en K 75 S i mitten av april var en mycket kall upplevelse, och trots att den gick som en dröm så var det inget alternativ med en pytteliten kåpa som inte ens skyddade händerna. Säljaren var mycket förstående när jag kom tillbaka och övertygade mig om att jag skulle ha valt efterföljaren till min R 100 RS, d.v.s. en K 100 RS och en ny provkörning tog vid. ”Vilka bromsar, vilken gång, 30 BUMSEN 1 – 2010 vilken växellåda”. Att jag blev förförd var ett understatement, men jag var ju bara där för att provköra den nya tekniken. De av er som läst Jan Leeks ”På två hjul” känner igen hur den egna hojen plötsligt blir ”den gamla hojen” när man går i fällan att prova det nya. En månad senare åkte jag ned till Rindars i Södertälje för att göra slag i saken på allvar. Lennart Bäckström, då ansvarig för Rindars, ställde en ny K 100 RS till mitt förfogande och jag tog en mycket lång provkörning, enligt mitt tyckte. ”Det var en kort sväng, ska du inte åka mer” sa Lennart när jag kom tillbaka. Det visade sig att Lennart hade en ny -88:a kvar, fjolårsmodell m.a.o., och den var till salu för ett förhandlingsbart pris. Ingen ABS tyvärr, men ändå, en ny röd K 100 RS, inte kunde jag stå emot en så vacker skapelse så det blev affär. Redan första året blev det en resa med en kompis till Tyskland, Österrike, Italien och Schweiz, och det är ingen överdrift att säga att den gick som en dröm. Bosse, som kompisen heter, körde även han K 100 RS. På autobahn gick den som bäst mellan 160 och 180 km/h, då den effektiva kåpan verkligen kom till sin rätt. Toppfarten som BMW uppgav till över 220 km/h verkade också stämma, de få gånger det var aktuellt, men på de kurviga alpvägarna var det som roligast. Redan från första stund retade jag mig på det svaga framljuset och bytte därför ut standardlampan på 60/55 W mot en på 100/80 W, trots varningar att det skulle bli för varmt. Det har fungerat utmärkt de senaste 20 åren. Nu kommer jag dock att byta till 130/90 W sedan jag läst att en mc-journalist gjort detsamma utan att reflektorn smält. Så gick det alltså till och än idag blir jag imponerad av hur fint den går vid varje års premiärtur. Vän av ordning undrar förstås om jag inte känner till att det kommit ett antal nya modeller under de 22 gångna åren. Jodå, visst är det så och jag har också kört åtskilliga av dem, senast R 1200 GS och den nya 800:an samt de senaste K-modellerna plus ett antal andra märken, men har alltid kommit fram till att det inte är värt att byta när K 100: an gör sitt jobb så bra. Det får mig även att tänka på något Bengt Sjöblom, ML nr: 2, sade en gång jag träffade honom med en nyinköpt K 100 RT: ”En BMW säljer man inte, man bara kompletterar samlingen med ytterligare en”. Tänkvärda ord, eller hur? Allt är inte guld som glimmar, även en K 100 har sina brister. Den mest kända är nog högfrekventa vibrationer i höger handtag vid vissa varvtal. För att åtgärda detta så shimsades motorfästena om på min hoj, vilket hjälpte till viss del. Ett annat problem var skyddsplåten på den rostfria ljuddämparen som vibrerade loss, jag lät svetsa om skruvfästena på dämparen men det höll bara några år. Jag lämnade därefter in ljuddämparen på en mekanisk verkstad och lät dem ta bort fästena samt polera ljuddämparen vilket inte bara eliminerade problemet, utan även gav en snyggare ljuddämpare. I övrigt har jag inte behövt göra mycket mer än normal service och batteribyte. Utöver detta har jag bytt ventilkåpspackning och packboxar i framgaffeln, men min K 100 RS har å andra sidan endast gått 9 400 mil. En sak som gått sönder och jag ännu inte åtgärdat är trippmätaren, ett bra hjälpmedel för att se hur långt det är till nästa tankning. När det skall vara c:a 5 liter kvar i tanken tänds en röd varningslampa, men då det inte kändes helt tillförlitligt så var trippmätaren ett bra hjälpmedel. I stället för att åtgärda mätaren så installerade jag BMW:s bränsle- och temperaturmätare i original, och då den mätaren visat sig vara mycket exakt så har jag ännu inte åtgärdat trippmätaren. På tal om bränsle så kan jag nämna att förbrukningen vid normal körning alltid ligger vid 0,5 l/mil och att den har aldrig överstigit 0,6 l/ mil, inte ens vid körning på autobahn, vilket jag tycker är en imponerande siffra. När jag köpte min RS så fanns ingen RT att provköra så valet var enkelt, jag hade i annat fall kanske valt en RT, då jag alltid känt att jag satt lite för framåtlutad på RS:en. Efter 15 års körning tog jag steget att byta styre sedan jag sett en bekant som bytt till RT-styre på sin RS. Så långt ville jag inte gå, men jag hittade ett styre jag kunde kapa av och kallbocka med hjälp av en mekanisk verkstad. Detta blev en mycket bra kompromiss och nu har jag den perfekta hojen. Två – föga ärrade – veteraner som är still going strong. Åtminstone verkar K 100:an outslitlig villket tvingade mig säga nej tack till ”Bäckis” varje år han ville sälja på mig en ny BMW.