Bumsen 1
mot USA och Montanas blå himmel, stort och öde me
n otroligt vackert. Man får ett helt nytt perspektiv på raksträckor, dessa kan vara tråkiga men om landskapet är vackert och omväxlande är det trots allt en njutning att lugnt följa vägen som svänger lätt varannan mil. Känner att jag har omvärderat min gamla inställning till bra hojvägar, att dessa av nöd skall vara kurviga. ≈ker man långt så blir det lätt tråkigt och håller kurvigheten i sig längre så blir det jobbigt. Regel nummer tre – bra hojvägar skall vara omväxlande och betygsättas efter en hel dag. Regel nummer fyra – vädret, att regn och kyla tar bort det mesta av glädjen är helt säkert. Jag hade stått ut med regn i en vecka men nu njöt jag av torra kläder, 18 grader och sol. Senare skulle jag lära mig att det är jobbigare att åka hoj när det är varmt, vid temperaturer över 40 grader måste man fälla ned visiret samt sätta på sig kläder igen. USA:s landsbygd är ibland mera bortglömt än Norrlands inland. Landet är stort och fyllt av kontraster, stora städer och små sömniga byar eller ibland bara en uppställningsplats för de vanligt förekommande mobila hemmen. Jag färdades visserligen genom klassiska Vilda Västern-stater som Montana, Wyoming och Colorado, men att jag lyckats undvika att passera större städer berodde inte bara på min ruttplanering, Montana har större yta än Sverige men med 280.000 innevånare, blir det glest mellan villorna. Många byar jag passerade igenom hade haft sin storhetstid under några desperat lönsamma år med guldfeber som inföll under en period i slutet av 1800-talet och början på 1900-talet. Ta Virginia City som exempel, efter en hel dag på Montanas svepande vägar dök en Hollywoodkuliss till Västernstad upp. Då det inte var den första kuliss som jag råkat ut för tittade jag lite noggrannare på huvudgatans ”gamla” byggnader. Från vårt perspektiv kan 1870-talet te sig som nutid och inte dåtid, men för många amerikaner så är detta fortfarande levande historia och kultur som definierar den amerikanska drömmen. Den lilla byn var för 100 år sedan huvudstad i Montana och då bodde drygt 20.000 personer i staden med omgivning. Nu bevaras staden av en mindre befolkning som vi i Sverige skulle se som övervintrade hippies eller gröna vågens 70-tal. Trots allt så vårdas väldigt många av dessa bortglömda städer kärleksfullt och landets ibland våldsamma historia speglas i ett otal minnesmärken över och beskrivningar av stora eller mindre historiska händelser utefter vägen. Flugfiske, bufflar och Old Faithful i Yellowstone, saker man inte kan förbise när man har vägarna förbi. Enligt flugfiskande kamrater fick jag absolut inte missa att prova på detta när jag var i Yellowstone. Det hade inte undgått mig att en stor del av turisterna efter min väg sysslade med fiske, eller snarare var det mest fiskare och till viss del jägare som utgjorde de människor tag stötte på efter vägen. I Yellowstone fanns det en flugfiskare på praktiskt taget varje parkeringsplats efter vägen. Nåväl, då jag inte har en aning om hur detta brittiska påfund fungerar så inhyrdes en fiskeguide som skulle lära mig grunderna i denna krångliga form av fiske. Efter ett tag lyckades jag landa en miniröding, min dyraste fisk någonsin, men det var lärorikt att höra min guide berätta om nationalparker och National Forests speciella förhållande till den amerikanska allmänheten. Detta reserverade land, som utgör ungefär 9 % Amerikas yta (större än Frankrike) tillhör alla Amerikanska medborgare med betydligt större rättigheter för enskilda än vår allemansrätt. Vidare genom Utah, Arizona BUMSEN 1 – 2010 45 Virginia City. ”Sign post forest” i Watson Lake. Ovan: The Strip i Las vegas. Nedan: South Rim, Grand Canyon.