Bumsen 1
Projektet efter att R 69:an var klar blev en R 69
S som nu ligger helrenoverad och klar att skruvas ihop i källaren, tillsammans med ytterligare en som jag faktiskt sålde i delar den dag jag skriver detta. Det blir litet enahanda med samma modeller och när jag köpt båda dessa R 69 S:er så övertalade en god vän mig att köpa en R 75/5 från 1973. Spontant tyckte jag att den var litet för ny för att ge sig på och beslutet att köpa den byggde på att det är en bra brukscykel som man kan lämna ute på gatan utan att någon pillar på den. Denna argumentation är givetvis förkastlig då jag inte använder mina motorcyklar som bruksfordon, men den funkar för att man ska kunna motivera sitt beslut. I stort sett samma kväll jag fick hem den var den nedplockad och en ganska spontan renovering påbörjades. Våren därefter (2008) var den helrenoverad och i absolut toppskick. Hösten 2008 började jag leta efter en tidig R 80 G/S. Med litet tålamod brukar man hitta det man söker efter och under senhösten hittade jag en 81:a som var i bra skick, men smått ombyggd så att den inte lägre såg ut som en G/S. Dessa cyklar är inte så lätta att hitta som man kanske skulle kunna tro. Samma procedur även denna gång och inom en vecka var den i smådelar. Även denna blev glasblästrad, omlackerad, fick nytt elsystem, ny ljuddämpare och mycket, mycket mer. Våren 2009 var den klar. Att renovera en så pass ny cykel som en R 75/5 eller R 80 G/S är väldigt bekvämt då alla delar, med ytterst få undantag, finns att köpa nya från BMW. Jag köpte, hösten 2008, även en R 90 S som jag tänkte ta itu med vintern 2009/2010, ett bra och komplett renoveringsobjekt. Att den gått långt har egentligen inte så stor betydelse så länge den inte har irreparabla skador. Byter man ändå alla slitdelar så har det inte så stor betydelse att den gått långt. Även om delarna till BMW är lätta att få tag på så är de sällan billiga. Att lackera den så att den skulle bli i originalskick, sammantaget med de nya delar som behövdes gjorde att ekonomin inte gick att få ihop. Den hade dessutom rullat minst 26 000 mil, så det var hög tid att ge den en rejäl översyn. Att köra den orenoverad och i det skick den var utgjorde inget alternativ. I samband med att jag skulle ta bilder av den till annonsen, vägrade den dessutom att starta. Jag lyckades faktiskt springa igång den (kicken försvann på föregående årsmodell), men jag var nära att dö av överansträngning på kuppen. Jag valde att istället byta den mot en R 100 från 1982 som bara rullat 2 000 mil och kompletterade detta med en R 71 från 1939 och en R 51/3 från 1954. R 71:an är ett bra renoveringsobjekt, men jag kan garantera att det är en annan utmaning att renovera en förkrigare jämfört med en cykel från 70- eller 80-talet. I synnerhet om man vill undvika att plocka ihop den med ryska eller kinesiska delar. Vad som däremot är högst påtagligt är att antalet delar på en gammal cykel är betydligt färre än på en ny. Detta mildrar utmaningen något. Som sagt, renovering är en hobby för mig och man lär sig mer och mer under resans gång. Reflektionerna och erfarenheterna ovan är mina personliga och alltså inga absoluta sanningar. BUMSEN 1 – 2010 39