Bumsen 1
Renoveringen av BMW R 75/5. En annan sak som är v
ärd att ha i åtanke är att omkromning av gamla delar är kostsamt. Min vita cykel har kromade tanksidor, d.v.s. en helkromad tank som är bitvis lackerad. Just bensintankar verkar vara något som kromfirmorna är extra ointresserade av. Han som hjälpte mig behövde övertalas ett par gånger för att ta sig an arbetet. Jag är nog väldigt kritisk och hade en liten anmärkning när arbetet väl var klart. När jag nämnde att man kanske skulle göra om jobbet så insåg jag att den diskussionen var helt utsiktslös. Han skulle förmodligen hellre själv tagit en simtur i krombadet än behövt göra om jobbet ytterligare en gång. Generellt bör man ha en strategi för hur man ska göra med kromdelarna. I många fall är det bättre att köpa något nytt eller bättre begagnat. Ett annat vanligt och ganska kinkigt problem är delar som senare kromats eller högglanspolerats. En cykel jag köpte levererades med ett par kromade förgasare. Jag lämnade dem för avkromning och kromet försvann, men kopparskiktet blev kvar. Jag gav upp försöken att återställa dem till original. Att avkroma delar för att sedan lackera dem är sällan något problem. Det som kan vara lite trist är att delarna oftast polerats rejält före kromningen och att de därigenom förlorat den ursprungliga ytstrukturen. Den kan i vissa fall gå att återställa, men inte alltid. Samma sak gäller med aluminiumdelar som högglanspolerats. Men lite tur kan man blästra dem med först grövre och därefter finare fraktioner och på så sätt, i viss mån, få tillbaka originalstrukturen, men helt återställda blir de inte. Man får lite konstiga blickar från kromfirmorna när man ber dem avkroma fina blanka delar för att därefter istället el-förzinka dem! Vissa originaldelar som tidigare varit kromade finns i dag istället i rostfritt. Personligen gillar jag inte rostfria delar eftersom det är ett material som knappast fanns i någon större omfattning när cyklarna var nya. Rostfritt har inte heller riktigt samma lyster som kromat. När det gäller lackeringen så kan det vara bra att fundera ett extra varv innan man lämnar in delarna för pulverlackering. Det är förhållandevis billigt med pulverlackering och det blir bra om det görs på rätt sätt, men långt ifrån original. Dels kan det vara svårt att passa ihop vissa delar som pulverlackerats då denna lack bygger betydligt mer än våtlack. Dessutom kan det bli svårt att läsa ramnummer och dylikt om det täckts med pulverlack. I vissa fall kan det även vara svårt att polera en pulverlackerad yta då pulverlacken har en annan struktur under ytskiktet. En del pulverlacker får inte heller riktigt den höga glans man kan få med våtlack. Hur som helst, jag var noggrann med detta projekt och utan att bli överrenoverad, vilket är lätt hänt, så blev slutresultatet mycket bra och den både känns och ser ut som en ny motorcykel. Jag berättade tidigare om renoveringen av denna R 69:a på klubbens hemsida. På grund av div. arbeten med klubbens Internetplattform blev artikelserien aldrig avslutad, men i april 2007 så blev min vita R 69:a åter registrerad och i trafik. Jag blir lika förvånad varje gång, när jag registreringsbesiktigar en motorcykel, över att de inte genomför en vanlig kontrollbesiktning samtidigt. Ingen provkörning eller koll av bromsar, lyse eller dylikt, men så ska det tydligen vara, trots att cykeln, som i detta fall, inte hade körts på säkert trettio år. BUMSEN 1 – 2010 37