Bumsen 1
När jag någon halvtimme senare hade eftermiddagss
olen i ögonen och därför kom in något fel i en av alla de härliga kurvorna som leder upp mot Ronda besvarades de sista frågorna om K 1600 GT. Det var bara att kvickt och helt odramatiskt justera in sig i spårvalet och så var den saken ur världen. Det finns alltid reserver att ta till och hela cykeln är så lätthanterlig som man bara kunde drömma om. Hade tänkt stanna till och ta några bilder men körglädjen tog helt enkelt över, att bara njuta i kurva efter kurva. Visserligen inte i någon överdriven hastighet, utan bara med ett härligt tempo svepa genom böjarna i 80-120 km/tim. Cykeln var helt enkelt oförskämt lätthanterlig. Visst tog fotpinnarna i ibland men då handlade det inte längre om touringkörning utan om riktigt sportig körning. Även då var chassiet bergfast och allt fugerade bara klanderfritt. Detsamma gällde fjäder- och stötdämparavstämningen. Asfaltens ojämnheter svaldes helt odramatiskt, särskilt i komfortläget och med ESA inställd på sportläget innebar det bara en härligt stram och stadig hoj. Mycket imponerande. Levde motorn då upp till alla förväntningar? Absolut. Det var bara att njuta av den absolut vibrationsfria gången på alla varvtal och det monsterliknande vridet. Visst kräver det vajerlösa gasreglaget litet tillvänjning och tyvärr finns litet av den typiska strömbrytareffekten kvar vid gasavdrag och påslag men det kan också vara en justeringssak. Detta var ju trots allt nya förseriemaskiner. När man vant sig vid vridet kommer man snart underfund med att man egentligen inte behöver ge så mycket gas, bara lira litet med kopplingen. Vridet vid tomgång sköter resten. Vid ett tillfälle färdades vi på en liten grusväg som egentligen mest var lämpad för en GS men jag kunde inte låta bli att testa sexans växel. På tomgångsvarv skötte sig cykeln mer eller mindre själv, den bara tuffade fram helt ryckfritt och var helt odramatisk att handtera. Detsamma gällde när vi svepte fram genom det kurvrika bergslandskapet. I början körde jag på fyrans växel, vilket hade varit normalt på andra cyklar, snart insåg man att det gick bekymmerslöst att köra på sexan och låta vridet sköta resten. Motorn är helt enkelt en riktig pärla. Detsamma kan man tyvärr inte säga om växellådan. Hade inte förväntat mig att ettan skulle gå i med ett Här råder det totala lugnet. Efter lunchen fick maten sjunka ner och lägga sig tillrätta medan jag njöt av GT:s design. Visst är den vacker, men varför är de främre blinkers så lågt placerade? En stund senare var det åter igen körning som gällde. Ett av K 1600 karaktäristiska ljud är det vinande ljudet från växellådan, precis som på en gammal K 75:a, men det andra ljudet som sedan strömmar ur ljuddämparna vid lite högre varv är rena rock`n roll föreställningen för ett motoröra. Sensuellt! BUMSEN 1 – 2011 29