Bumsen 1
Även denna dag solade och badade vi, när vi låg p
å badstranden i Paralia och solade så såg vi blånande höga berg i öster och jag tänkte att dessa måste beses och besegras, dessutom skulle det vara skönt att åka småvägar och slippa allfarvägarna. Således åkte vi upp i dessa berg och sedan söderut via Larisa och Lamia. Avslutade dagens etapp när vi nått Joniska havet och Itea. Under denna dag åkte jackorna av, hjälm och handskar behölls givetvis. Farten var här relativt låg, vägen hade renar (vägrenar) så vi kunde släppa förbi snabbare trafik och köra i ett lugnt tempo så man hann se och uppleva den natur och gamla kultur som Grekland är känt för. Nästa dag åkte vi över en pampig bro till Peloponnisos och Patra för lunch, för att sedan åka mot Lefkas. Ankom dit vid middagstid. Har nog aldrig sett ett blåare hav än där. Hittade boende på västsidan av ön och skyndar ner till stranden för badning, vilket vi ägnar även nästa dag åt, då även med en rundtur på ön! Dagen därpå tänkte vi överraska goda vänner i Parga, vart vi ankom vid middagstid och hyrde ett rum för två nätter. Uppsökte de goda vännernas hotell och lämnade ett falskt meddelande från resebyrån om informationsmöte kl. 18. Döm om goda vänners häpnad och glädje när vi dök upp. Vi fick några goda dagar ihop med sol, bad och gemensamma måltider. Mycket roligt och trevligt. Avresa från Parga till färjan med destination Venedig. Det visade sig vara en trevlig färja och sjöresa, ett fantastiskt smidigt sätt att ta sig till svalare breddgrader. Även rätt billigt. Någon vänlig själ hade lyft ner min hjälm från styret och lagt den på durken där smältvatten från frysfiskbilarna flödade. Fisklukten gick tyvärr aldrig ur hjälmen, fast tanken var nog god. När vi kom till Venedig tog vi en promenad i trånga gränder innan St. Petersplatsen uppenbarade sig framför oss. Åkte sightseeing på kanalerna innan vi drog vidare norrut och nu i ett helt annat klimat, mulet och något duggregn. Sägas bör dock, att detta var resans dyraste plats att besöka, fast det helt klart är en sevärd stad. Efter detta övernattade vi i Österrike. Vi hade badat och solat en del hittills, nu var det snö som gällde och därför for vi till Kaprun med vidare linbana upp till glaciären på 2 500 m höjd. Äntligen var man rätt klädd för att rulla sig i snön. Sedan var det Zell am See som besågs. Vi gjorde senare stopp för natten i ett gasthaus utanför München. Sedan åkte vi in till Münchens centrum och letade upp Deutsche Museum för en rundvandring – förmodligen ett av de bästa museerna för den teknikintresserade. Efter detta åkte vi till Dachau strax utanför München. Där fanns ett koncentrationsläger (det första) före och under andra världskriget och är numer minnesplats. Färden gick vidare norrut tills solen gick ned och vi sökte natthärbärge ovanför Würzburg. Nu var det dags för transport till färjan ”Puttgarden-Rødby”, via gamla väg 27 mellan Fulda och Hildesheim, för mig en gammal nostalgiväg då jag ofta körde den på åttitalet när jag var utlandsschaufför. Vi nådde Rødby på kvällen. Nästa dag gick färden genom Danmark och in i Sverige via Öresundsbron med stopp hos min dotter i Helsingborg som blev glad att se oss välbehållna hemma. Där vankas lunch och kaffe, därefter fortsatt hemfärd mot Landvetter som vi når framåt kvällen. Oavsett allt gott vi varit med om är det alltid en härlig känsla att komma hem efter en upplevelserik resa. Detta var en av våra utlandsresor med MC. Hoppas ni uppskattat det som jag uppskattat alla andras reseberättelser. 40 BUMSEN 1 – 2011 Det blåaste vatten jag skådat besågs i Lefkas. Canale Grande i Venedig. Trevligt gasthaus utanför München. Kaprun 2.500 m.ö.h.