Bumsen 1
Hotel-Gasthof Soller ligger på Bahnhofstrasse 1 o
ch har rimliga rumspriser och ett underbart kök. Denna kombination gör att det ibland är svårt att få både rum och plats i matsalen. När man minst anar det bjuder livet en på trevliga överraskningar. En av dessa inträffade i oktober 2009 då jag besökte BMW i München. Vid ett tillfälle kom frågan på tal var jag skulle övernatta och fick då förslaget att prova hos Max Soller i Ismaning. – Herr Soller är en verklig BMW-entusiast och han visar dig säkert sin privata BMW-samling, sa en av BMW:s gubbar. Någon timma senare checkade jag in på Hotel-Gasthof Soller ett par mil nordost om Bayerns residensstad. Det visade sig också omedelbart att herr Soller inte bara var en riktigt genuin Bayrare utan dessutom mycket trevlig och gästvänlig. När han fick reda på att jag hade den av BMW utlånade och totalrenoverade R 71:an, den jag skrev om i Bumsen nr 4/10, i skåputrymmet på Mercan ansåg han att bilen och dess innehåll absolut skulle förvaras i hans privata garage, en bit från hotellet. När bilen var säkert parkerad undrade herr Soller litet försynt om jag hade lust att se hans privata BMWsamling. Vad jag förstod av BMW-folket så är han mycket restriktiv med sådana visningar, efter att ha passerat ytterligare några låsta dörrar förstod man detta, samlingen är inte bara mycket imponerande för att vara en privatsamling utan betingar naturligtvis även ett aktningsvärt värde. På vägen in till samlingen bad jag honom berätta litet om sig själv. Om jag inte missförstod någonting av den bayerska dialekten så närmar sig herr Soller de sjuttio och är bondson från den lilla Denna orange BMW M1 inköptes ny av Max 1980. En av många fina bilar i hans privata museum. staden Ismaning. Han träffade också sin fru Maria där, hennes föräldrar drev då på 60-talet det hotell de två nu äger tillsammans. Då var det ett litet hotell vid järnvägen men under årens lopp har Maximilian och Maria utvecklat verksamheten till vad den är idag och det har naturligtvis inte gjorts sig självt. – I början stod min fru Maria för all matlagning och det betydde att hon fanns i köket sju dagar i veckan, berättade Max. På sjuttiotalet sålde Max en del av sin jordbruksmark till BMW och det är där de nu har en av sina testbanor. – Det var vår chans att kunna bygga ut hotellet och därmed verksamheten, fortsatte Max. Max började köra motorcykel vid 18 års ålder och då på en renoverad BMW R 51, den har han kvar än idag. Sedan köpte han en ny BMW-motorcykel med ett par års mellanrum och nästan alla har han dessutom sparat, de står nu i hans lilla privata museum. Därför finns BMW:s vikigaste efterkrigsmodeller i hans museum, allt från R 51, R 67, R 68, samtliga Earlsgaffel-modeller, div. modeller försedda med Steib sidovagnar, R 75/5, R 90 S, R 100 RS, K 100 RS, K1, en R 100 R Classic med mätarställningen 0 km till en R 1200 Cruiser! Dessutom ett antal förkrigsmaskiner, bl.a. en R 11:a. En imponerande och mycket fin samling. Herr Sollers passion ligger nu inte bara vid BMW:s motorcyklar utan även hos dess bilar. Visserligen köpte han bl.a. den orange M1:an ny 1980 men en del exemplar i samlingen har han varit tvungen att köpa då att de ingick i ett paket, han egentligen bara var intresserad av en speciell bil eller motorcykel. Det gäller bl.a. när han fick vetskap om den blå BMW 507:an men för att få köpa denna var han även tvungen att ta med en Ferrari GTB 275. Historien upprepade sig när han hittade en BMW 328. Andra BMW-bilar som vi skymtade var Z1, 327 och Isetta. På vägen ut ur museet snubblade vi över ett par mycket exklusiva Ducati, Benelli 750 sei, Norton samt några andra fina hojar och bilar. Max berättade också att förr i tiden var det inte bara han som körde motorcykel utan även hans fru Maria, bl.a. körde hon den blå kåpförsedda R 75/5 under många år. Numera blir det bara någon sidovagnstur då och då men bådas favorit verkar dock vara den blå 507:an. – Våra barn och barnbarn har tagit över mer och mer av vår hotell- och Gasthausverksamhet och det innebär att Maria och jag har tid över för turer med den lokala BMW-klubben, både svängar i närområdet och längre semesterturer, berättade Max på väg tillbaka till hotellet. Några timmar senare gick jag ner till hotellets matsal för att intaga den sedvanliga middagen men allt var fullt! Efter någon timme hade trycket lättat och jag kunde njuta, med betoning på njuta, av Sollers meny. Det är nämligen maten och gästvänligheten som kännetecknar Sollers hus. BUMSEN 1 – 2011 43