Bumsen 1
Riksväg 17 som går mellan Steinkjer och Bodø anse
s av många mc-åkare vara en av norra Europas absolut förnämsta motorcykelvägar och följer havet i 67 mil. Det mest effektiva sättet att ta sig till Steinkjer är att åka genom Sverige upp till Storlien och in på norska sidan. Strax utanför Steinkjer finns ett turistcentrum som ger all information om vad man kan se och göra utmed vägen. Här kan man även boka övernattningar om man vill. De hjälper gärna till med samtal till olika campingplatser, hotell och vandrarhem. De mc-åkande norrmän jag träffat är alla eniga om att den första biten inte är så intressant. Därför kan det vara ett tips att ansluta på RV 17 i höjd med Grong. Ur trafiksynpunkt spelar det inte så stor roll om man åker i maj, juni, juli eller augusti. Nu för tiden är det husbilarna som regerar och de är ute hela säsongen. Vägen bjuder på utmanade körning blandat med bedövande vackra vyer. Vägstandarden är företrädesvis god med oftast bra beläggning. Däremot är den smal och ofta en lastbil och en mc bred. Då man färdas utmed eller på havet under 67 mil så är det inte så stora höjdskillnader. Däremot är vägen som klistrad mot kusten. Större delen av vägen har man omedelbar kontakt med havet. Till skillnad från övriga delar av Norge så är det förvånansvärt få tunnlar. Man åker däremot färja sju gånger under resan. Färjeturernas längd varierar mellan 10 och 60 minuter. De längre turerna ger en välbehövlig bensträckare och det finns servering ombord. Priserna ombord är resonabla. På de längre turerna ombeds man att surra motorcykeln med spännband som finns till låns ombord. Vill man få ut maximalt av resan så är det bäst att planera noga hemma före avfärd. Det finns verkligen mycket att se och göra utefter vägen. Detta omfattar fiske, kajakturer, vandringar musikfestivaler, museer, med mera. På riksvägens hemsida finns bland annat en aktivitetskalender. Jag valde att starta från söder och köra norrut. Detta beror på att jag fotograferar och ville ha ljuset snett bakifrån under färden. Rastplatser finns på båda sidor om vägen och jag upplevde inte att det var svårt eller riskfyllt att parkera på någon av sidorna. På många ställen är rastplatserna väl tilltagna och det gavs möjlighet att plocka fram stormköket och laga mat med efterföljande vila i gröngräset. Vägen befars av mc-åkare från många olika länder och man hejar ständigt på mötande fränder. Ibland gör man sällskap med någon som har samma tempo som en själv. Jag körde nästan en hel dag tillsammans med en yngre kvinna från Schweiz som precis som jag körde ensam på en BMW R 1200 GS. Så småningom svängde hon av och vi vinkade glatt åt varandra. Vägen svänger i stort sett hela tiden och man måste verkligen vara på sin vakt, hålla avstånd samt anpassa hastigheten. Som vanligt när man åker i vårt kära grannland så kan man inte åka fort om man samtidigt skall kunna se allt det vackra vid sidan av vägen. Man behöver inte vara en naturmupp för att uppskatta vägkanterna där det växer en mångfald blommor. Vyerna är betagande och havet möter branta berg på landsidan. På vissa ställen växer sig stora berg likt sockertoppar ur havet. Av TEXT & FOTO LASSE PERSSON ML 2661108 46 BUMSEN 1 – 2011 Riksväg 17 –