Svensk Vattenkraft 1
den. I södra Sverige råder brist på el medan norr
a Sverige har ett överskott. I och med att kärnkraftverket i Barsebäck stängdes mångdubblades behovet av extern elkraft producerad söder om Östersjön. Befolkningen i södra Sverige lovades kompensation genom ”Sydvästlänken”, en sträcka från Närke till Skåne, som har till uppgift att transportera el till skånska Hurva. Därifrån ska sedan strömmen fördelas till olika delar av Skåne. Hela projektet betalas genom en zonindelning i fyra olika zoner. Zon I får den billigaste elen medan zon IV betalar mest. Under det senaste året har stundtals zon IV betalat tre gånger så mycket för elen än man gjort i zon I. Äntligen, efter sju års väntan, blev länken driftsatt 2021-07-27. Man kan fråga sig om det i framtiden finns någon el att skicka från Norrland till Skåne. Företag i södra delarna av landet flyr den dyra strömmen och etablerar sig istället där elen är billigast. Naturligtvis är den rena, förnybara elproduktionen viktigast i områden där elbristen är störst. Den småskaliga vattenkraften producerar elen i huvudsak på vinterhalvåret då landet har en höjd elförbrukning. Det är samma årstid som de väderberoende kraftslagen vind och sol producerar som minst. Istället för att riva ut befintliga mindre kraftverk, borde man modernisera dem och åstadkomma en fördubblad kapacitet. Istället för att kommuner köper in gamla kraftverk för att lägga ner dem, borde de moderniseras. Även gamla overksamma dammar borde förses med moderna små kraftverk. Jag är övertygad om att en sådan satsning kraftigt skulle minska behovet av import av fossilproducerad el från länder söder om Östersjön. ANNAN SAMHÄLLSNYTTA Förutom elproduktionen utgör de gamla dammarnas existens annan samhällsnytta. Den höjda vattennivån i dammarna garanterar en högre grundvattennivå, än om dammarna inte funnits. De stärker alltså närområdets vattenhållande förmåga. Grundvattnet i sydöstra delarna av zon IV har periodvis under de senaste åren legat mycket under normal nivå. En utrivning av gamla kvarndammar skulle ytterligare förvärra situationen. Ingen kan väl glömma sommarens katastrofer i Belgien och södra Tyskland, där vattenmassor efter häftigt regn orsakat omfattande skador i flera tätorter och tagit flera hundra människoliv. Även Kina har denna sommar drabbats av dödliga över26 SVENSK VATTENKRAFT #3 2021 svämningar. MSB talar ofta om dämmens förmåga att bromsa upp framvälvande vattenmassor. Förekomsten av dammar minskar risken för översvämningar. Ju fler dammar i ett vattendrag desto bättre ”bromsverkan”. Att ta bort ett dämme ökar risken för översvämning. Dammarna utgör inte enbart ett översvämningsskydd. Även vid extrema torrperioder levererar dammarna samhällstjänst. I ett allt minder flöde utgör dammars vattenreservoar fristad för alla marina organismer. I rivna dammar sipprar, under torrperioder, flödet långsamt fram i den gamla å-fåran. I sådant vatten blir smolt och vuxna mindre fiskar ett lätt byte för predatorer. LANDSKAPSSKYDD Kring de många hundraåriga dammarna har en unik och specifik naturmiljö uppstått. Ovan vattenytan finns flera fågelarter som är beroende av just denna miljö med vatten, dammar och stenläggningar. Dammarna ger också en förutsättning för livsutrymme åt grodor, paddor och salamandrar. I dammarnas växtlighet utvecklas ett artrikt insektsliv som i sin tur blir föda åt traktens fladdermusbestånd. Det är en ömtålig miljö, som under lång tid etablerat sig och vuxit fram med hjälp av de små dammarnas skiftande strömförhållanden. Spegeldammarna är för många en hälsobringande skönhetsupplevelse. Strömberg talar om att folk längs älvarna retas av att vattenmängden i älvarnas torrfåror blir för lite. Byborna vid åars dammar retar sig på att byns vackra dammspegel blir en torrfåra. Inför utrivningen av Skättilljunga-dammen engagerade sig Tollarps byalag, Vramsåns vänner, Vattenkraftens vänner och flera andra föreningar för att den vackra spegeldammen skulle bevaras. Lokala politiker blev ovänner med partikamrater på det kommunala planet. Sedan början av det här seklet har protester mot vindkraften eskalerat i takt med den fortsatta utbyggnaden. Närboende störs av verkens infraljud med dålig nattsömn som följd. På senare tiden har dock protesterna alltmer riktat sig mot vindkraftsparkernas landskapsförfulning. I ett brev till alla kommuner och kommunalråd i Sverige uppmanas dessa i ett upprop ”Avstå från ytterligare vindkraftsutbyggnad” av Färingtofta Norra (ideell förening) och Föreningen Svenskt Landskapsskydd. Uppropet kommer efter det att Energimyndigheten och Naturvårdsverket kräver att kommunerna ska peka ut områden som kan bebyggas med vindkraftverk med produktionskapacitet som tillfredsställer de båda myndigheterna. I uppropet sägs det ”Denna strategi har politiskt stöd av regeringen Löfven med Miljöpartiet i spetsen, men den har inte stöd av Svenska Kraftnät, den myndighet som har det yttersta ansvaret för att landets elsystem fungerar driftsäkert och levererar elström närhelst en strömbrytare slås på. Den har sannerligen heller inget stöd av den del av Sveriges befolkning som kommer att drabbas hårt av ytterligare vindkraftutbyggnad. Strategin är ett barn av den miljö/klimatpolitik som utformas av storstadsfolk i en miljö där man inte behöver bekymra sig över förstörd natur eller vindkraftintrång i det egna boendet.” MERA RIS ÅT RYGGEN Vid utbyggnad av sådan väderberoende elproduktionen som önskas av Naturvårdsverket, naturskyddsföreningar och Älvräddarna, uppstår ett stort behov av att magasinera el, för att garantera att landet inte periodvis drabbas av elransonering. De stora batteridepåerna kräver bl.a. metallen vanadin, som finns lite varstans i den svenska berggrunden, inte minst i den skånska, där SGU mineralinformation låtit göra provborrningar. I en orolig insändare den 14 oktober 2018 av Karin Sandström säger hon ”Det finns inte några gröna metoder för att utvinna vanadin på Österlen”. Hon menar vidare ”Sverige förvandlas till Klondyke och öppnar upp sin berggrund för mineral-prospekteringsbolag från hela världen. Vanadin kommer att bli en mycket begärlig mineral när man måste bygga batteridepåer världen över för att kunna lagra el från väderberoende produktion. Jag kan inte se att man i Sverige ska kunna förhindra en brytning inom landets gränser. Åtminstone en brytning, som täcker det inhemska behovet. Vid dagbrott kommer ett otal arters livsutrymme att försvinna, en minskning som art- och habitatsdirektivet hela tiden varnar för. Naturvårdsverket, naturskyddsföreningarna och Älvräddarna är mycket positivt inställda till den väderkänsliga elproduktion och påskyndar därmed vanadinbrytningen i landet. Det är instanser och föreningar som talar om att skydda arter, men som inte tycks förstå vidden av sitt eget handlande. Det är att binda ris åt egen rygg.