Svensk Vattenkraft 1
Vad är på gång Som ordförande vill man kunna ge b
estämda besked. Detta har hänt, detta händer just nu, detta har vi att vänta oss framöver. Viktigast är förstås vad som kan hända framöver, hur vi kan påverka detta och på olika sätt förbereda oss enskilt och tillsammans. Men hur det kommer att gå med omprövningarna är fortsatt omgärdat av en rad frågetecken. Här följer en översikt över rätt mycket men ändå bara en del av allt det som spelar in. ORIMLIG TIDSPLAN Som vi alla vet ska de första ansökningarna om omprövning vara inne hos domstolarna senast 1 februari nästa år. Av alla tänkbara skäl är detta en orimlig tidsplan, den uppfattningen framförs inte bara från Energiföretagen och SVAF utan också från politiken och t o m från myndigheter. Men någon antydan till att regeringen skulle skjuta på tidsplanen har inte försports. SAMVERKANSPROCESSEN Under tiden pågår samverkansprocessen. Länsstyrelserna inriktar sig på de kraftverk som ska omprövas 2022 – 24, i några fall har man börjat förbereda sig för senare prövningsgrupper. Se artikeln om samverkan på s 12 – 13. Med den orimliga tidsplan som ligger riskerar samverkan för de första årens prövningsgrupper att bli en fars. VATTENMYNDIGHETERNAS ÖPPNA TROTS Det starkaste skälet till att tidsplanen är orimlig och att samverkan inte känns så meningsfull är vattenmyndigheternas (VM) öppna trots mot riksdagens och regeringens beslut att fullt ut använda EU-rättens möjligheter att klassa vattenförekomster som kraftigt modifierade (KMV) och undantaget mindre strängt kvalitetskrav (MSK). Trots upprepade regeringsuppdrag inskränker sig KMV-klassningen fortfarande till 658 vattenförekomster med storskalig vattenkraft. Och i samrådsunderlaget 1 mars har man inte uppfyllt den skyldighet man har att undersöka och dokumentera vad MSK skulle innebära. Se Mats Haglunds detaljerade redovisning på s 28 – 29 av hur VM 4 SVENSK VATTENKRAFT #3 2021 sedan 2016 i realiteten struntat i regeringsuppdragen (och miljödepartementet = Miljöpartiet inte gjort något åt detta). ÖVERPRÖVNING VM:s förslag till förvaltningsplaner, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer fortsatte på samma fundamentalistiska utrivarlinje. Som redovisats i föregående nummer (s 19 – 21) var kritiken förödande. T o m Havs- och vattenmyndigheten (HaV) använde mycket starka ord och begärde i likhet med en rad kommuner att regeringen ska pröva = ändra VM:s förslag. VM:s yttrande till regeringen 2021-09-07 över HaV:s begäran är en ren juridisk exercis, den faktiska vattenmiljön lyser helt med sin frånvaro. I slutet av september är frågan om överprövning under beredning i miljödepartementet. På frågan om när regeringen kan komma att fatta beslut och vad det kan innehålla får man inget svar. 2015 (inför den sexåriga förvaltningscykel vi nu är i slutet av, för att tala med vattendirektivets termer) dröjde beslutet ett och ett halvt år och innebar en kraftig bakläxa för VM. Vi får inte glömma att överprövningen gäller enbart åtgärdsprogrammen, som är av mindre intresse för vattenkraften. När det gäller miljökvalitetsnormerna (MKN) fattas beslut om dessa i december av de vattendelegationer som är knutna till de fem vattenmyndigheterna. Sannolikheten för att VM i sina förslag eller vattendelegationerna i sina beslut skulle ändra sin fanatiska strävan att riva ut dammar och kraftverk är liten för att inte säga noll. VÄGLEDNINGAR Ett annat viktigt skäl till att vi inte kommer ur dagens destruktiva situation är att HaV aldrig blir klar med revideringen av sina gamla vattenkraftfientliga vägledningar. Främst gäller det de två om KMV-klassning (2015:9, 2016-06-02). Egentligen behövs ingen svensk vägledning, det räcker med EU:s vattendirektiv och de anknutna CIS-dokumenten. Då blir man av med alla myndighetsaktivister, som förvränger EU-rätten till oigenkännlighet. Som ett underlag för HaV:s KMV-vägledning arbetar Energimyndigheten (EM) och Svenska kraftnät (Svk) på en rapport med den preliminära titeln "Miljöåtgärders påverkan på vattenkraften". Rapporten skulle ursprungligen ha varit färdig i december förra året, nu verkar det tveksam om den ens blir klar i december i år. Trots att Energiföretagen och SVAF försett utredarna med omfattande material verkar utredningen sitta fast i förlegade föreställningar om vattenkraftens begränsade betydelse för elförsörjningen. Särskilt gäller detta den småskaliga vattenkraften. EM och Svk har i sin tur gett ett uppdrag till Sweco att belysa de mindre kraftverkens roll för elberedskapen. Utmärkt – men varför har man inte tagit med nätstabiliteten, effekttillgången i södra Sverige m m? De planerade industrisatsningarna gör att på sikt kan det bli elbrist i norra Sverige också. Tror man inte att den småskaliga vattenkraften betyder något för detta? HAV:S FÖRSLAG TILL VÄGLEDNING OM NATURA 2000 OCH MKN HaV har haft ute på remiss ett förslag till vägledning för hur Natura 2000-områdenas bevarandeplaner (som bygger på EU:s art- och habitatdirektiv) ska fås med i normsättningen enligt EU:s vattendirektiv. Detta är ännu ett exempel på hur vitala samhällsintressen (kan) skadas genom att lägga avvägningen mellan dem i händerna på rena miljömyndigheter. HaV sätter sig ogenerat över gällande lagstiftning. SVAF har liksom många andra remissinstanser avgivit ett kritiskt yttrande, som finns på hemsidan. Se vidare Viktor Falkenströms artikel på s 23 – 24. KOMMANDE REMISSYTTRANDEN Under oktober och november ska ytterligare några remissvar avges. 25.10 är det dags för art- och habitatutredningen, som i likhet med alla andra miljöutredningar bara ser till miljö och negligerar alla andra samhällsintressen. 21.10 är det klimaträttskommitténs tur. Där kan vi komma att bli positiva om utredningen nu verkligen har ett skarpt förslag till att klimathänsyn ska sättas in i miljöbalken. S k miljövänner tenderar alltför lätt att glömma klimateffekten när de fått t ex utrivning av dammar på hjärnan (se ledaren på s 3 om Miljöpartiet som värsta klimatboven). 8.11 gäller det två rapporter från Energimarknadsinspektionen om elmarknaden och tillförlitlighetsnorm för Sverige.