Kingsize 1
WWW.KINGSIZEMAG.SE SVT:s nya seriesatsning ”Allt
jag inte minns” kommer att sändas som en miniserie i tre delar och är baserad på den prisade och bästsäljande romanen av Jonas Hassen Khemiri. En person som Pablo jobbat med i tidigare produktioner som ”Jag ringer mina bröder” och pjäsen ”≈ [ungefär lika med]”. – Det var lite lustigt, för jag fick boken av Jonas Hassen Khemiri något år innan jag blev castad till den här serien. Vi hade premiär för en annan föreställning på Dramaten som han hade skrivit och i premiärpresent fick vi ”Allt jag inte minns”, haha. Så jag ville verkligen ha den här rollen, jag pluggade som fan. Boken valde han dock att läsa i efterhand. – Jag valde att inte läsa boken inför arbetet med serien. Jag läste manus och förberedde mig och arbetade med den texten istället. Jag läste boken när inspelningen av serien var klar och kände ändå samma typ av energi av Vandad i boken som Vandad i serien. Jag hoppas att jag lyckats göra ett spännande porträtt. Utöver Leiva Wenger som spelar Vandad och Siham Shurafa som spelar Laide ser vi även Armand Mirpour och Pernilla August i huvudrollerna som karaktären Samuel respektive Samuels mamma Gunilla. Serien regisseras av Beata Gårdeler och handlingen beskrivs med orden: ”Ett antal öden krockar i rasande fart i dagens Stockholm. Bakom alla röster om Samuel skymtar en person på flykt från sig själv. Vems minnesbilder går att lita på? Och vad döljer sig i det som vi inte minns?” – Det handlar om en kille som kört ihjäl sig och så vet man inte om det är en olycka eller om det var med flit. Då vill hans mamma ta reda på vem han hängde med tiden innan, för hon har bott utomlands och känner inte sin son riktigt. Hon vill få en bild av vem han var genom hans kompisar. – Så vi sitter och berättar och så får man se minnesbilder. Serien är ganska cool för den är väldigt annorlunda. Det är inte massa skitsnabba klipp och fett med action, utan man måste titta. Den har ett annat tempo och den är ljussatt på ett sätt som jag tycker är fett modigt, som regissören Beata Gårdeler valde att köra på. Så jag tycker den är häftig och ganska progressiv. Skulle du beskriva det som en thrillerserie? – Inte thriller direkt… Jag skulle säga att det är drama, men också ett relationsdrama. För allting vi berättar är i relation till varandra. Morsan vill få reda på mycket kring våra relationer till hennes son, så ett mörkare relationsdrama skulle jag beskriva det som. På tal om relationer fick Pablo sitt andra barn mitt under inspelningen. – Dom plockade upp mig och vi NR 3, 2019 | KINGSIZE MAGAZINE 59