Kingsize 1
20 ÅR WWW.KINGSIZEMAG.SE Ayo Ett Öga Rött “Föder
Nåt Nytt” (RCA/ BMG) Releasedatum: 7:e oktober 1999 Mos Def ”Black On Both Sides” (Rawkus / Priority) Releasedatum: 12:e oktober 1999 Ayo är tveklöst att betrakta som en av landets rap-pionjärer och redan 1992 fick han sitt genombrott med One Eye-Q=Young Wizdom. Även om Ayo knappast rosade marknaden med ny musik framgent så minns jag att två EP:s via skivbolaget Breakin Bread i mitten av 90-talet (en på svenska och en på engelska) gav mersmak. Mycket riktigt så följde samarbeten med Petter och Ken följt av officiella debutalbumet hösten 1999. Singeln och musikvideon till hitsingeln ”Betongdjungelboken” fick stort genomslag vid den här tiden, på ZTV och MTV. Skivan är fullmatad med texter, fraser och uttryck som lämnat bestående intryck på framtida generationer. Ayos andra album ”Del 2: Uppföljaren” var färdiginspelat till 2001 men gavs aldrig ut – varpå han lade han micken på hyllan för gott. Bästa låt / gäst / produktion: ”Din Stil Är Fallen” / Dogge Doggelito (på ”Avundsjuka”) / ”Horoskop” Tillsammans med Talib Kweli debuterade Mos Def 1998 för BlackStar-albumet. Året efter tog Mighty Mos sats för solodebuten via Rawkus Records, något som gav fin respons med över en halv miljon sålda skivor på knappt ett halvår. Med sina socialt medvetna texter och förmåga att rocka micken både med konventionell rap och sång-rap erbjöd Mos Def en dynamisk platta med vibbig produktion av 88 Keys, Ayatollah, Diamond D, Geology, DJ Premier med flera. Även om denna skivan inte är en av mina favoritalbum genom tider, så är jag medveten om den instrumentella betydelse som Brooklyn-rapparen spelade vid tiden (och framåt för den delen). Dessvärre har Mos Def under tjugo års tid aldrig ens varit i närheten att skapa något med så pass hög verkshöjd som ”Black On Both Sides”. Bästa låt / gäst / produktion: ”Ms Fat Booty” / Busta Rhymes (på ”Do It Now”) / ”Brooklyn” Pharoahe Monch ”Internal Affairs” (Rawkus / Priority) Releasedatum: 19:e oktober 1999 Efter åren med Organized Konfusion kom Pharoahe Monchs solodebut att få ett stort genomslag på indiehiphopscenen under de sista skälvande månaderna av milleniet. ”Internal Affairs” var ett ambitiöst projekt, med varierande kvalitet, med assistans av M.O.P., Busta Rhymes, Common och Talib Kweli m.fl. På egna ben lät han de mest tekniskt avancerade textraderna stå tillbaka för att istället förtjänstfullt lita till sin säregna stämma och distinkta flow. Framgångarna kom till stor del att handla om underjordsdängan ”Simon Says”. Dock blev Monch sedermera stämd för samplingen som nyttjades från Akira Ifukubes ”Gojira Tai Mosura”. Hur som haver, får han ändå ALLA händer i luften när den karaktäristiska produktionen ekar i högtalare till den välbekanta frasen; ”get the fuck up…”. Bästa låt / gäst / produktion: ”The Light” / Redman (på ”Simon Says Remix”) / ”Right Here” Petter “Bananrepubliken” (RCA/ BMG) Releasedatum: 15:e november 1999 Dr. Dre ”2001” (Aftermath / Interscope) Releasedatum: 16:e november 1999 Drygt ett år efter debutalbumet gjorde Petter efterlängtad återkomst, där hitsingeln ”Saker & Ting” kom att lyfta karriären till en ny nivå. Redan här hade Petter ett självförtroende som indikerade att stora saker var i görningen. Med assistans av Webb & Collén, Thomas Rusiak och Christian Falk (R.I.P.) fick Petter benägen hjälp att modernisera ljudbilden för att bättre synka med det sena 1990-talets hiphoputveckling. Med hedern i behåll lyckades Petter uppdatera till en ny formel för framgång, där influenser av Jay-Z och tidens största rapgiganter kunde skönjas. Eye’N’I är klart värd att nämnas då han gav en ny dimension till Petters artisteri, både på skiva och live. Även om skivan i backspegeln har sina tidstypiska brister så blev denna skivan en ”gamechanger” väl värd klassikerstämpel inom svensk hiphop. Bästa låt / gäst / produktion: ”Saker & Ting” / Timbuktu (på ”Rulla Med Oss”)/ ”Så Klart” Den magnifika återkomsten med ”2001” skickade vågor över hiphopvärlden när Dr. Dre fortsatte det framgångsrika samarbetet med både Snoop Dogg och nya protegén Eminem. Detta var första soloskivan sedan 1992-klassikern ”The Chronic” och blev en regelrätt revansch, där Dre framgångsrikt återigen lyckades blåsa liv i sin musikkarriär efter öst/västkriget, Death Row och The Firm-floppen med nystartade Aftermath. På skivan erbjöd Dre och producentkollegan Mel-Man en uppdaterad g-funk med assistans av Snoop Dogg, Kurupt, Xzibit, Eminem och Nate Dogg för att nämna några. Skivan i sig är ett imponerade bevis på Dr. Dres magiska förmåga att hålla sig relevant även om låtmaterialet inte var toppklass rakt igenom. Slutsats: ”Motherfuckers act like they forgot about Dre…” Bästa låt / gäst / produktion: ”Still D.R.E.” / Eminem (på ”Forgot About Dre”) / ”Still D.R.E.” Q-Tip ”Amplified” (Arista) Releasedatum: 30:e november 1999 Med A Tribe Called Quest uppbrott I färskt minne gjorde Q-Tip solodebut, där han med Jay Dee (The Ummah) byggde vidare på ett för tiden futuristiskt jazzigt hiphopsound. Tendenserna till ljudbilden gick att skönjas redan på ”Beats, Rhymes and Life” och ”The Love Movement” men var än mer progressiv i sin form. I brytpunkten mellan 90-talet och det stundande millennieskiftet var Q-Tips val både klokt och låg rätt i tiden. På radio och klubbarna dominerade ”Breathe & Stop” och ”Vivrant Thing” men DJ Scratch erbjöd med ”N.T.” den bästa konventionella raplåten. För mig är samarbetet med Korn det enda rejält obegripliga klavertrampet. Bortsett från det så visade Tip och Dilla att deras framsynta musikvision skulle resultera i en högst respektabel skapelse. Bästa låt / gäst / produktion: ”Breathe & Stop” / Busta Rhymes (på ”N.T.”) / ”Vivrant Thing” NR 3, 2019 | KINGSIZE MAGAZINE 91