Buffé Sida 1
Buffé Sida 2
Buffé Sida 3
Buffé Sida 4
Buffé Sida 5
Buffé Sida 6
Buffé Sida 7
Buffé Sida 8
Buffé Sida 9
Buffé Sida 10
Buffé Sida 11
Buffé Sida 12
Buffé Sida 13
Buffé Sida 14
Buffé Sida 15 Svensk julmatshistoria Tradition i f
örändring På ett äktsvenskt julbord har det alltid funnits julskinka, risgrynsgröt och så förstås lutfisk, med rötter i hednatid - tror många. Men stämmer det verkligen att julmaten är sig lik från förr? TEXT EW A BIGESTAN S ILLUSTRATION ANNI E BOBER G Sedan det gamla bondesamhällets tid har olika ritualer och symboler kring julbordet speglat både lekamlig njutning och religiös tro . I den meningen är julbordet traditionellt. Men nä r det gäller äldre tiders julmat har den varierat både landskapsvis och byar emellan. Inte minst har familjers olika ekonomiska villkor styrt julbordens utformning. Ändå envisas många av oss med at t tr o at t julbordets ma t varit sig lik sedan hedenhös dagar. FASTA OCH FEST Redan på 8oo-talet förekom uttrycket »dricka jul« i Norden. Vid midvinterblotet drack vikingarna starkt julöl till Odens , Tors och Frejas ära , för döda fränders minne och för varandra . Husdjur offrades för att blidka den återvändande solen. Blodet stänktes på väggar och över offeraltaret, som kan ha varit julbordets föregångare. Som julmat åt vikingarna fläsk- och köttmat sam t färskt bröd. Kristendomens införande under noo-tale t innebar ingen förändring vad gällde julölet. Bägaren fortsatte at t lyftas, men nu till Faderns, Sonens och jungfru Marias ära . Ännu idag ä r det rituella skålande t kring julbordet viktigt för svenskarna. Me d kristnandet infördes några veckors julfasta som bröts på juldagen med den glada Kristi födelses fest. Maten delades n u upp i festmat och fastemat . Exempel på fastemat var gröt, kål, ärter och fisk. Beroende på landskap åts abborre , ål, salt torsk, torkad gråsej eller gädda. Lutfisk åts främst i Västsverige. Vitgröt kokades på korn - eller havregryn i mjölk. Risgryn var svåråtkomligt och dyrt! Som en försiktig övergång mellan fasta och fest doppades ofta torrt bröd i sovelgrytans feta, varma fläskspad. I spadet kokades festmaten, som kunde vara korv, fläskbitar, sylta, grisfötter och ett svinhuvud. Smör och ost åts även till fest. SKÅDEMAT Brödet var viktigast på bondens julbord. Såkakan, ett stort , vackert dekorerat bröd som intog hedersplatsen på julbordet, skulle sparas till vårsådden då en del av såkakan smulades ner i jorden. Dess magiska kraft överfördes därigenom till åkerns mylla. Brödkakor att ätas lades up p i vackra julhögar, en var åt alla i hushållet. Efter reformationen 1527, när vi blev lutheraner, slogs fest- och fastematen ihop till ett mål som åts på julafton. Lutfisken höll sig envist kvar på julbordet. Uttrycket »dopp i grytan« uppstod lustigt nog på 1700-talet som ett minne från julfastans tid. De t blev vanligt i rika hem att doppa söta limpskivor i spadet. Risgrynsgröt började folk äta först på 1800-talet, när man fick råd . Festsymbolen nummer ett i Skåne var länge »södemadsfatet« med köttbitar från gås, lamm och svin. Bruna böno r med fläsk och grönkål åt ma n också. I Mellansverige hade vörtbrödet sitt centralområde, och man åt också gärna pannkaka eller blodpalt. Norrut , där fäbodkulturen spelat stor roll, dukades det fram stora ostar och dekorativa smöruppläggningar som man stack grenljus i. Från Hälsingland omtalas ett smör berg på 20 kilo! Man kallade det för »skådemat«, en statusfylld symbol för rikedom. Med bondesamhällets upplösning kring förra sekelskiftet växte dagens julbord fram. Det var ungefär då som vår mest spridda julbordssymbol, den kokta, griljerade julskinkan, blev allmän tack vare en ökad animalieproduktion. Få känner till at t skinkan förr sparades efter julens grisslakt för att användas som spickeskinka (saltad och torkad) unde r sommarhalvåret. Svenska bönder nöjde sig med at t stycka och tillreda julfläsket i mindre och lätthanterligare bitar. I stället för skinkan var det på många håll grishuvudet som sattes på julbordet. Hos fåtalet välbärgade borgare kunde däremot stora, ostyckade skinkor tillagas på stekspett. Senare under 1900-talet blev olika kalla och småvarma rätter som omelett, Janssons frestelse, lax, ägghalvor och patéer populära . Världskrigens ransoneringar med matku - ponger blev ett bekymmer för husmödrarna . Men nöden är uppfinningarnas moder. Under tidigt 1940-tal började prinskorven (som då samtidigt fick sitt moderna namn) komma som julbordets ersättning för den »lyxigare« fläskkorven. Men det var först på 1970- och 1980-talen som prinskorven till många svenska barns lycka etablerades som julbordsrätt tillsammans med köttbullar. Konservburkarnas inlagda rödbetor infördes på 1950-talet liksom burkansjovis och många olika slags sillinläggningar. Salt sill som tidigare varit vardagsmat hos den fattige! Mo t slutet av 1900-talet kom hälsovågen med vegetariska rätter, sallad och paj . N u är en del julbord mångkulturella eller har vegetariska inslag. Idag kan man finna falafel, tsatsiki eller sushi på vårt kära julbord vars tradition består av - just förändring.
Buffé Sida 16
Buffé Sida 17
Buffé Sida 18
Buffé Sida 19
Buffé Sida 20
Buffé Sida 21
Buffé Sida 22
Buffé Sida 23
Buffé Sida 24
Buffé Sida 25
Buffé Sida 26
Buffé Sida 27
Buffé Sida 28
Buffé Sida 29
Buffé Sida 30
Buffé Sida 31
Buffé Sida 32
Buffé Sida 33
Buffé Sida 34
Buffé Sida 35
Buffé Sida 36
Buffé Sida 37
Buffé Sida 38
Buffé Sida 39
Buffé Sida 40