Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29 Brist på arbete leder till masknin
g Tjänstemän maskar inte enbart i protest. Många kontorsanställda har helt enkelt för lite att göra för att deras chefer är för okunniga, visar ny forskning. I stället för att engagera sig fackligt, protesterar många tjänstemän mot sin arbetsgivare genom att stjäla arbetstid – som att facebooka eller privatsurfa på jobbet. Internationella studier visar att kontorsarbetare i snitt ägnar 1-3 timmar om arbetsdagen till annat än sitt arbete och danska näringslivet hävdar att danskarnas facebookande kostar dem 11 miljarder. Roland Paulsen, sociologiforskare vid Uppsala universitet ville undersöka hur arbetsplatsmotståndet tar sig nya former, och upptäckte att många av de personer han intervjuade pysslade med privata göromål för att de faktiskt inte har något bättre för sig. Men maskandet kunde lika gärna handla om att man inte hade tillräckligt att göra, så kallat tomt arbete. För dem som har för lite att göra ofrivilligt, kan det vara knivigt att be om fler arbetsuppgifter. Det kan väcka misstankar hos ledningen och om det uppdagas hur lite man faktiskt gjort tidigare finns det risk att man förlorar jobbet. – De hamnar i en rävsax. En intervjuperson, som bara ägnade en kvart om dagen åt sina arbetsuppgifter bland annat för att han var effektiv, försökte först be om mer jobb lite subtilt. Men när han till slut lade korten på bordet och berättade att han varit så understimulerad och uttråkad att han läst Herman Lindqvists krönikor tillbaka till 1988, blev resultatet att arbetsgivaren förvandlade hans tjänst till halvtid. Det är framförallt bland de högre tjänstemännen och experterna som fenomenet förekommer, eftersom det är där insynen är som sämst. – När ansvaret och upplägget helt är upp till den anställde finns mycket utrymme att överdriva hur lång tid jobbet tar. Två webbprogrammerare jag intervjuade avslöjade att de regelmässigt överdrev arbetet fyrfalt. Sedan finns det också de som ägnar sig åt annat på arbetstid, där det varken handlar om maskning eller tomt arbete, utan om att ta en behövlig paus. De gör annat för orka med och för att produktiviteten ska öka i långa loppet. JOHANNA ROVIRA Kollega kommenterar: Hälarmorsans bekännelse För en tid sedan kom sonen hem med tre ringar som han och en kompis hittat fastkilade i en parkbänk. Hade jag vetat vad som komma skulle hade jag manat honom att slänga ringarna i Mordors eld. I stället gjorde jag ”det enda rätta” och överlämnade ringarna till polisen. Så dyrbara ringar borde saknas. Men icke. Efter tre månader hämtade jag ringarna eftersom ingen gjort anspråk på dem och lämnade in dem på en auktionsfirma. Kort därefter knackade polisen på dörren... (Okej, i själva verket ringde polisen. Men knackade på låter betydligt mer dramatiskt). Jag kallades till polisförhör. Ringarna hade identifierats och polisen ville veta hur hade jag kommit över dem. Det kändes som nazguler flåsade mig i nacken. Samvetet var visserligen rent, men man har väl sett tillräckligt många thrillers för att veta att det inte räcker. En advokat jag stötte på mumlade bekymrat något om att jag som förstagångsförbrytare kanske skulle slippa skaka galler. Under förhöret framkom att polisen inte kunnat se att jag lämnat in några ringar på hittegodset och jag fick absolut inte veta vad som låg bakom anmälan. Jag drabbades självklart av ruskiga fantasier om hur ringarna försvunnit. Tänk om det låg ett hiskeligt brott bakom? Tänk om ringarna var byte från ett inbrott, rån eller – hemska tanke – ett mord? Tänk om min stjärnögde gosse i själva verket var en seriemördare? Vid min konfrontation bedyrade han dock sin oskuld och höll fast vid parkbänkshistorien och hur kunde jag tro sådant om honom? Litade jag inte på honom? Naturligtvis litar jag på honom. Men Thomas Quicks mamma litade säkert på sin son också. Och tänk om mördaren faktiskt var en 16-åring? Hur skulle vi då kunna bevisa sonens oskuld? Min egen oskuld bevisade jag genom att rota fram kvittot från hittegodsavdelningen som jag genom Guds försyn sparat. Mordoffret, ringarnas ägare, visade sig leva i högsta grad – när fallet avskrivits hörde hon av sig och berättade att hon tappat ringarna. Hon hade ringt och mejlat polisen upprepade gånger och alltid fått samma svar: Inga ringar. Nåväl, kvinnan fick igen ringarna, pojkarna fick en slant och jag fick äntligen sinnesro även om min tilltro till polisens kompetens är ordentligt tilltufsad. Häromdagen fick jag ytterligare vatten på min kvarn. Polisen meddelade att de hittat sonens moppe som stals för drygt 18 månader sedan. Gissa när? Knappt en månad efter att vi anmält den stulen. Dessvärre har sonen nu vuxit ifrån moppen, så för närvarande tar den bara plats. Jag funderar starkt på att tippa den i Mordors eld. JOHANNA ROVIRA 3-10 KOLLEGA 29 Brist på arbete leder till maskning Tjänstemän maskar inte enbart i protest. Många kontorsanställda har helt enkelt för lite att göra för att deras chefer är för okunniga, visar ny forskning. I stället för att engagera sig fackligt, protesterar många tjänstemän mot sin arbetsgivare genom att stjäla arbetstid – som att facebooka eller privatsurfa på jobbet. Internationella studier visar att kontorsarbetare i snitt ägnar 1-3 timmar om arbetsdagen till annat än sitt arbete och danska näringslivet hävdar att danskarnas facebookande kostar dem 11 miljarder. Roland Paulsen, sociologiforskare vid Uppsala universitet ville undersöka hur arbetsplatsmotståndet tar sig nya former, och upptäckte att många av de personer han intervjuade pysslade med privata göromål för att de faktiskt inte har något bättre för sig. Men maskandet kunde lika gärna handla om att man inte hade tillräckligt att göra, så kallat tomt arbete. För dem som har för lite att göra ofrivilligt, kan det vara knivigt att be om fler arbetsuppgifter. Det kan väcka misstankar hos ledningen och om det uppdagas hur lite man faktiskt gjort tidigare finns det risk att man förlorar jobbet. – De hamnar i en rävsax. En intervjuperson, som bara ägnade en kvart om dagen åt sina arbetsuppgifter bland annat för att han var effektiv, försökte först be om mer jobb lite subtilt. Men när han till slut lade korten på bordet och berättade att han varit så understimulerad och uttråkad att han läst Herman Lindqvists krönikor tillbaka till 1988, blev resultatet att arbetsgivaren förvandlade hans tjänst till halvtid. Det är framförallt bland de högre tjänstemännen och experterna som fenomenet förekommer, eftersom det är där insynen är som sämst. – När ansvaret och upplägget helt är upp till den anställde finns mycket utrymme att överdriva hur lång tid jobbet tar. Två webbprogrammerare jag intervjuade avslöjade att de regelmässigt överdrev arbetet fyrfalt. Sedan finns det också de som ägnar sig åt annat på arbetstid, där det varken handlar om maskning eller tomt arbete, utan om att ta en behövlig paus. De gör annat för orka med och för att produktiviteten ska öka i långa loppet. JOHANNA ROVIRA Kollega kommenterar: Hälarmorsans bekännelse För en tid sedan kom sonen hem med tre ringar som han och en kompis hittat fastkilade i en parkbänk. Hade jag vetat vad som komma skulle hade jag manat honom att slänga ringarna i Mordors eld. I stället gjorde jag ”det enda rätta” och överlämnade ringarna till polisen. Så dyrbara ringar borde saknas. Men icke. Efter tre månader hämtade jag ringarna eftersom ingen gjort anspråk på dem och lämnade in dem på en auktionsfirma. Kort därefter knackade polisen på dörren... (Okej, i själva verket ringde polisen. Men knackade på låter betydligt mer dramatiskt). Jag kallades till polisförhör. Ringarna hade identifierats och polisen ville veta hur hade jag kommit över dem. Det kändes som nazguler flåsade mig i nacken. Samvetet var visserligen rent, men man har väl sett tillräckligt många thrillers för att veta att det inte räcker. En advokat jag stötte på mumlade bekymrat något om att jag som förstagångsförbrytare kanske skulle slippa skaka galler. Under förhöret framkom att polisen inte kunnat se att jag lämnat in några ringar på hittegodset och jag fick absolut inte veta vad som låg bakom anmälan. Jag drabbades självklart av ruskiga fantasier om hur ringarna försvunnit. Tänk om det låg ett hiskeligt brott bakom? Tänk om ringarna var byte från ett inbrott, rån eller – hemska tanke – ett mord? Tänk om min stjärnögde gosse i själva verket var en seriemördare? Vid min konfrontation bedyrade han dock sin oskuld och höll fast vid parkbänkshistorien och hur kunde jag tro sådant om honom? Litade jag inte på honom? Naturligtvis litar jag på honom. Men Thomas Quicks mamma litade säkert på sin son också. Och tänk om mördaren faktiskt var en 16-åring? Hur skulle vi då kunna bevisa sonens oskuld? Min egen oskuld bevisade jag genom att rota fram kvittot från hittegodsavdelningen som jag genom Guds försyn sparat. Mordoffret, ringarnas ägare, visade sig leva i högsta grad – när fallet avskrivits hörde hon av sig och berättade att hon tappat ringarna. Hon hade ringt och mejlat polisen upprepade gånger och alltid fått samma svar: Inga ringar. Nåväl, kvinnan fick igen ringarna, pojkarna fick en slant och jag fick äntligen sinnesro även om min tilltro till polisens kompetens är ordentligt tilltufsad. Häromdagen fick jag ytterligare vatten på min kvarn. Polisen meddelade att de hittat sonens moppe som stals för drygt 18 månader sedan. Gissa när? Knappt en månad efter att vi anmält den stulen. Dessvärre har sonen nu vuxit ifrån moppen, så för närvarande tar den bara plats. Jag funderar starkt på att tippa den i Mordors eld. JOHANNA ROVIRA 3-10 KOLLEGA 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68