Sjuksköterskans observationer viktig del av patie
ntens nutritionsbehandling Otillräckligt intag av proteiner och energi, tecken på malnutrition, munhälsa och intag av kalium är viktigt för dialyspatientens nutritionsstatus. Den här artikeln belyser sjuksköterskans ansvarsområde när det gäller att observera, förebygga, åtgärda och informera patienten i frågor som rör nutritionen. B åde hemodialys (HD) och peritonealdialys (PD) påverkar intag och behov av näring. Vid PD förloras stora mängder protein likaså vid HD då energiförbrukningen blir större och en katabol inverkan på kroppen påbörjas relaterat till behandlingen. Energiförbrukningen kan också minska relaterat till anorexi och minskad fysisk aktivitet. Förekomsten av PEW (protein energy wasting) är vid HD 20-70 procent och orsakas främst av kronisk inflammation och anorexi. För att på ett tillfredsställande sätt kunna identifiera de patienter som riskerar att utveckla PEW och de underliggande orsakerna behövs flera olika mätinstrument. Ingen enskild parameter räcker för att få en helhetsbedömning. En viktig faktor i att förebygga PEW är tillräcklig dialysdos, patienterna ska inte vara »underdialyserade«. En viktig klinisk parameter att observera är nedsatt aptit och viktnedgång. Rekommendationen vid nedsatt aptit är protein- och energirik kost, som bestäms efter beräkning av patientens behov av energi och protein. Man bör ta hänsyn till ålder, fysisk aktivitet, eventuell övervikt, malnutrition och inflamDIALÄSEN 3.2016 mation. Proteinintaget ska till mer än 50 procent bestå av ett protein av högt biologiskt värde (HBV). Om patienten inte intar tillräckligt per os ska nutritionsstöd ges enligt följande prioritering: kosttillägg (till exempel näringsdryck), enteral nutrition, intradialytisk parenteral nutrition och/eller parenteral nutrition. Det är av stor vikt att göra regelbundna bedömningar avseende patientens nutritionsstatus eftersom patienter i dialys utgör en riskgrupp för undernäring. En strukturerad journalförd utredning ska utföras för att identifiera patienter som är undernärda eller riskerar att bli detta, så att behandling och förebyggande insatser kan sättas in. Handlingsplan för en god munhälsa Vid uremi är muntorrhet och reaktioner i munslemhinnan vanligt. Det beror på för liten mängd saliv, dehydrering, reducerat vätskeintag och i vissa fall läkemedel. Både muntorrhet och proteinreducerad kost, som innebär måltider med mycket fett och socker, ökar risken för karies, då salivens 39