Buffé Sida 1
Buffé Sida 2
Buffé Sida 3
Buffé Sida 4
Buffé Sida 5
Buffé Sida 6
Buffé Sida 7
Buffé Sida 8
Buffé Sida 9
Buffé Sida 10
Buffé Sida 11
Buffé Sida 12
Buffé Sida 13
Buffé Sida 14
Buffé Sida 15
Buffé Sida 16
Buffé Sida 17
Buffé Sida 18
Buffé Sida 19
Buffé Sida 20
Buffé Sida 21
Buffé Sida 22
Buffé Sida 23
Buffé Sida 24
Buffé Sida 25
Buffé Sida 26
Buffé Sida 27
Buffé Sida 28
Buffé Sida 29
Buffé Sida 30 Del 8. fortsättning följer -Vad jag
har försummat dig i sommar, sa mamma till Samuel. Lovet är snart slut och jag har knappt hunnit se dig. -Nej , för du är ju bara med Svea, sa Samuel och försökte se lite lagom storebrorsbesviken ut. Då kanske mamma skulle bjuda på en stor glass. • Sanningen var att han gillade att bli försummad. Då fick han vara med Lovisa i stället. De var ute hela dagarna och cyklade, badade och fiskade. Och pussades lite i kojan. -1 morgon ska bara du och jag vara tillsammans. Åh, vad det ska bli mysigt. Det visste inte Samuel om han tyckte. -Vad ska vi göra då? undrade han. -Vi kan väl ta med oss matsäck och gå upp i skogen och leka föräldralösa barn, föreslog mamma. De hade de gjort förr i världen, när Samuel var liten. -Nej, sa Samuel förskräckt. I så fall vill jag fiska. -Okej, sa mamma. Du bestämmer. Det är din dag. Samuel stod för masken, han hade en hel burk full. Mamma stod för den övriga packningen. Hon bredde smörgåsar och packade ner frukt och läsk och melon. Svea skrek som en galning när de gick. Hon ville också följa med. Mormor var tvungen att hålla i henne. -Mamma! skrek hon. Mamma! -Det är min mamma, retades Samuel. Bara min mamma. Då skrek Svea ännu värre. Den ungen var verkligen barnslig-Fiskekniven, kom Samuel på när de satt i båten. -Vad ska du med den till? -Till gäddorna förstår du väl, sa Samuel. -Äh, sa mamma, du får ju aldrig några. -Vänta bara, mumlade Samuel. Vänta bara ... Mamma kände till en liten lagom öde ö från det hon var liten. Där fanns en härlig klipphäll som gick ner i havet. En perfekt plats att ha picknick på. -Gu ' vad skönt, sa mamma och bredde ut filten. Här kan jag ligga hela dagen. -Skulle vi inte fiska? undrade Samuel. - Snart, sa mamma och blundade mot solen. Du kan väl börja. Samuel trädde mask på kroken och kastade i. Flötet låg bara och guppade lojt, det verkade inte finnas en abborre i den här delen av skärgården. Det var synd. Färsk abborre var det bästa han visste. Han övergick till kastspöt. -Ska vi inte äta snart, frågade han när han kastat i väg draget för hundrade gången minst. Det verkade inte finnas gäddor heller. - Snart, sa mamma, snart. Fiska du en stund till. En fiskare måste vara utrustad med både tålamod och tur. Hon hade krupit ner på klipphällen så att hon kunde kyla ner fötterna i vattnet. Det såg skönt ut och Samuel blev sugen på ett bad. Då såg han Waxholmsbåten komma ute på fjärden och efter kom de höga svallen. Han fnissade, mamma skulle bli helt överspolad om hon inte upptäckte dem. Men hon hade somnat så risken var liten. Samuels tur hade äntligen vänt. Han drog sig en bit upp och började veva in. Just då högg det till. Han hade något stort på gång. Han vevade ivrigare, släppte efter lite, vevade in lite till och glömde helt bort mamma och svallen. Den första vågen sköljde över mamma helt och hållet. Hon for upp med ett skrik. Den andra vågen drog med sig kylväskan, filten och mammas kläder ner i havet. Med den tredje svallvågen ryckte Samuel upp en gädda. Hans största någonsin. Den träffade mamma med ett splash i ryggen. Då skrek hon ännu värre. -Ta den! skrek Samuel. -Maten! skrek mamma. -Gäddan! skrek Samuel. Den hade släppt, och var på väg ner i vattnet. Mamma tittade på den guppande väskan som höll på att sjunka innan hon sparkade till gäddan så att den for upp en bit. Samuel kastade sig efter den och slängde den högre upp för klippan. Han rev sig på fenorna och började blöda på fingret. -Döda den! skrek Samuel. -Aldrig, sa mamma. Det törs jag inte. -Ta den då! skrek Samuel. Den får inte smita. Mamma sparkade till den stackars gäddan en gång till. - Skynda dig, sa hon sen. Ta AVMONI NILSSON-BRÄNNSTRÖM TECKNING: KIRAN MAINI GERHARDSSON av dig tröjan. -Samuel drog av sig tröjan och mamma kastade den över gäddan som högg efter hennes tår. -Till slut lyckades de knyta in fisken i tröjan och mamma hängde upp den i en liten tall. Det såg kul ut med en sprattlande tröja. -Den är stor, sa Samuel. Fem kilo säkert... -Minst, sa mamma och kom plötsligt ihåg frysväskan. Av den syntes inte ett spår. Havet låg alldeles lugnt och tomt på picknick. - Jag är hungrig, sa Samuel dvstert. -Jag med, sa mamma. Efter en sådan här gäddjakt skulle jag kunna sluka en ko. Och så fryser jag, och inga kläder har jag. -Jag kan dyka efter dom, sa Samuel och kunde inte låta bli att fnissa när han kom att tänka på hur rolig mamma sett ut när hon blev tagen av vågen. Ska vi åka hem, tycker du? -Ja, sa mamma. Blir du inte ledsen då? -För vad då? sa Samuel. Jag fick ju en storgädda. - Den tar vi till middag, sa mamma. -Ja, sa Samuel och så hinner jag leka med Lovisa. Det här var faktiskt den bästa fiskeutflykt han hade haft. -nr- S • 199*7
Buffé Sida 31
Buffé Sida 32