Kollega 1
»Särskilt vi kvinnor tjafsar mycket om utseende,
och kommenterar om vi ser fina ut när vi möts. Det har jag tänkt sluta med.« Sedan travar vi i väg i våra skinnskor och sätter ungarna framför någon plastleksak. Så att vara medveten är inte alltid så roligt. Tricket är nog att göra något. Att ta ställning är kul. För mig är det jätteviktigt att jag får umgås mer med människor som gör något, än med människor som är sarkastiska och måste ha vetenskapliga bevis för allting. Jag kan skänka en hundring utan att säkert veta om pengarna kommer fram, jag gör det för min egen skull också. Jag måste känna att jag är aktiv, att jag går åt rätt håll. Sedan genombrottet med Mia och Klara har det gått spikrakt uppåt för dem båda. Mia Skäringer och Klara Zimmergren har medvetet sökt sig till soloprojekt, för att inte ses som en oskiljaktig duo. Den planerade tredje säsongen av Mia och Klara har lagts på is. Kanske blir det något annat i stället. Med framgångarna inom tv har Klara Zimmergren blivit känd för en större publik, med allt vad det innebär av intervjuer, morgonsoffor och fotograferingar. Det är på gott och ont. Ont, eftersom det leder till en fixering vid ytan som hon inte alls gillar. I branschen upplever hon hur människor bedöms och kommenteras utifrån hur de ser ut, med en ständig press på att träna och äta rätt. – Alla som jobbar som programledare tänker likadant, man blir inte precis mindre fåfäng med det här yrket. Särskilt vi kvinnor tjafsar mycket om utseende, och kommenterar om vi ser fina ut när vi möts. Det har jag tänkt sluta med, säger hon. Det är något av ett nyårslöfte, att sluta noja om sitt utseende och bråka med sig själv. Över huvud taget säger Klara Zimmergren, att hon som 45-åring är lite snällare mot sig själv. Hon vet vem hon är och framför allt vem hon inte är. Hon har accepterat att vissa saker är som de är. I sitt och Mia Skäringers Sommarprogram 2008 pratade hon om det ofrivilliga singelskapet, innan hon träffade sin man Lasse. Men också om oron, för miljön, djuren och människorna som står henne nära. En del av det kan hon släppa nu, som tankarna på världen i stort. Med oron över familj och vad folk ska tycka är det svårare. Vid konflikter stänger hon lätt in sig och ältar, vänder det inåt om hon inte talar ut med den det gäller. – Nu vet jag att jag måste göra det. Annars blir det många tunga promenader med huvudet neråt. Ordet känslig är så dumt, för det är väl alla. Men jag har kanske lite svårt att filtrera bort saker. Utan ett stråk av vemod vill hon inte vara. Tur, för oss som vill se mer av Klara Zimmergrens humor. 32 KOLLEGA 2-12