Kollega 1
Miguel de Agustin säljer konst både i sitt galler
i och via nätet. Internet har öppnat nya möjligheter, samtidigt är det svårare att göra fynd. Annat var det när han kom till Sverige i slutet av 1970-talet. ”Det var rena eldoradot”, säger han. ”Det enda jag ångrar är att jag inte gick tidigare” Miguel de Agustin har gjort det till en konst att driva eget. En omorganisation fick honom att ta steget ut och satsa på ett eget galleri. Miguel de Agustin kom till Sverige från Spanien i slutet av 1970-talet. Med sig i bagaget hade han ett intresse för konst som han ärvt efter pappan. Första jobbet i det nya landet blev som provtagare på Findus i Bjuv. – Alla pengar jag tjänade investerade jag i konst. Det var mitt sätt att spara för framtiden. Då var konsten i Sverige billig, en Picasso kostade 50 000 kronor här jämfört med 100 000 i Spanien. Det var rena eldoradot och min samling växte. När lagen om att beskatta konstsamlingar kom i slutet av 1980-talet bestämde Miguel de Agustin sig för att sälja delar av sin samling och starta galleri vid sidan av sitt ordinarie arbete. Han hittade en billig lokal på en bakgata i centrala Helsingborg och startade aktiebolag. – Jag valde aktiebolag eftersom det är så stora värden man hanterar i ett galleri. Då kan du 46 KOLLEGA 2-12 aldrig riskera att gå i personlig konkurs. På dagarna var han på Findus, på kvällar och helger på galleriet. Tidpunkten för att starta eget var dock sämsta tänkbara eftersom den sammanföll med Kuwaitkriget. – De som först känner av en lågkonjunktur är konsthandlare. Med hus och familj vågade han inte satsa fullt ut och säga upp sig. Men för tio år sedan var det omorganisation på Findus och en möjlighet att välja avgångsvederlag. Det blev startskottet för att satsa hundra procent på det egna företaget Galleri MDA. Då hade Miguel de Agustin varit 23 år på Findus. – Det enda jag ångrar i dag är att jag var feg och inte gick tidigare. Är man riktigt bra på något ska man inte tveka att starta eget. Hans galleri är specialiserat på modern konst och nutidskonst. Där samsas skulpturer med grafik och målningar. Det gäller för en liten gallerist att ha bättre kunskaper om konst än de stora auktionshusen. Minst en gång i månaden är han på konstmässor ute i världen för att leta fynd och för att känna av tendenser. Tre till fyra gånger om året har han utställ- ningar i galleriet. Men det är dyrt med utställningar. Det är reklam- och annonskostnader, kostnader för att ta fram och trycka en katalog, själva vernissagen kostar också pengar. Över huvud taget är det många olika kostnader i ett galleri som han inte tänkte på när han startade eget. Som transporter, emballage, packlådor, försäkringar. Och så alla resor – näst efter inköpen av konst är det största kostnaden i företaget. Miguel de Agustin säljer både konstverk direkt i galleriet och via nätet. Han säger att nätet har förändrat konstvärlden. – Det positiva med internet är att det är lätt att se konst i hela världen. Det negativa är att det är svårare att fynda. Om du fick välja ett enda konstverk – vilket skulle det vara? – Jag kan inte välja ett enda. Men en Miro i olja från tiden mellan 1935 och 1940 är en dröm. En sådan kostar 100 miljoner. Varför är du med i Unionen? – Det var jag under hela tiden på Findus och har fortsatt att vara det även nu. Men egentligen vet jag inte så mycket om vad facket kan göra för mig som egen företagare.