Årsskrift 2019 1
det gällde tävlingsgolf trots att han sedan länge
slutat tävla. Fast det är ju klart: Mozart är alltjämt gångbar 200 år efter sin död. På plats i Forth Worth Som klubbpro och instruktör fördjupade jag mig i Ben Hogans Sannsaga och skrev en artikelserie om honom i Svensk Golf 1987. Den fick tydligen positivt genomslag, i alla fall för Hogans klubbförsäljning i Sverige, och som ett tack från företaget fick jag önska mig någonting. ”Jag skulle vilja träffa Honom”, svarade jag direkt. ”Vi ska försöka men kan inte garantera någonting”, replikerade Göran Paulsson på Tourex, agent för Hogan Company i Sverige. Han om någon visste. Månader blev till år, jag hade nästan glömt det hela, så kom plötsligt klartecken från USA! Ytterligare ett halvår senare stod vi så utanför Ben Hogans kontor på Pafford Street nära TCU, Texas Christian University, i utkanten av Fort Worth, där boskapen förr drevs in av cowboysen för vidare transport per järnväg norrut. Klockan 09:45 den 4 oktober 1988 stod vi i exportchefens rum på Ben Hogan Company och gjorde de sista förberedelserna inför träffen med Mr Hogan. Jag minns att jag fick träna på att få mitt handslag så som exportchefen visste att Hogan ville ha det. Inga problem där, tänkte jag. Då ringde telefonen. Det blev en stunds underlig tystnad och några hummanden. Exportchefen lade på luren och vände sig till oss och beklagade att Mr Hogan hade fått förhinder. ”Vi får försöka i morgon igen vid samma tid”. I det läget gick många tankar igenom mitt huvud, men den första reaktionen var lättnad. Händerna hade oförklarlig handsvett och skjortan klibbade mot kroppen. Samtidigt drog jag mig till minnes de många gånger jag hört andra berätta att de nästan fått träffa Ben Hogan men att det av olika anledningar kommit hinder i vägen. ”Nåväl, vi satsar på imorgon och tar en rundtur till i fabriken och spelar Colonial i eftermiddag i stället”, sa exportchefen och så gav vi oss iväg in i fabrikens labyrintgångar. Där stötte vi på David Frost utanför avdelningen custom fitting och han kom att dela med sig några härliga minnen från sina träffar med Mr Hogan. David och jag hade träffats på den tiden vi båda spelade Europatouren. Nu hade Frost efter fyra andraplatser äntligen vunnit sin första US PGA-tourtävling och var strålande glad. ”Jag har i många år tränat för David Leadbetter och fick som Hoganspelare i februari i år en lång pratstund med Mr Hogan nere på övningsfältet på Shady Oaks” (klubben där Hogan alltid äter lunch och sedan tränar). ”Han (Hogan) satt i en golfbil och tittade när jag slog bollar. Vi samtalade om hur man spelar olika hål, hur man attackerar olika flaggplaceringar och hur man över huvud taget planerar sitt spel. Han nämnde aldrig något svingtekniskt trots att jag visste att han kan mer om det än någon annan levande varelse. Han berättade hur han spelade tävling inte en rond i taget utan ett slag Gunnar skrev förordet till den tredje svenska upplagan av Ben Hogans berömda instruktionsbok som trycktes 1988. 19