Årsskrift 2019 1
lands kuster, nämligen strandängar på sandjord be
täckta med kort gräs och utgörande gamla betesmarker. Sådana kustbanor anses i England i många avseenden överlägsna inlandsbanor.” I Skåne kom flera sådana kustbanor till stånd, i Falsterbo (1909 och 1911), Viken (1924), Torekov (1925), Ystad (1930), Bedinge (1931), Ljunghusen (1932), Falsterbo-Flommen (1935) och Rya (1936), samt även Landskrona (1929–1933). Men det skulle dröja till 1949 innan Halland fick en. Den anlades i Falkenberg. Striden om ”Strannabackarna” Initiativtagare var den nyblivne stadsarkitekten i Falkenberg, Sven Lindahl, som var inbiten golfare och medlem i Göteborgs Golf Klubb sedan 1942. Han ansåg att Falkenberg behövde en golfbana för att kunna bli en riktigt attraktiv sommarstad. Våren 1947 började han aktivt driva sin idé och såg i ”Strannabackarna” den ideala platsen, ett stycke strandängar utmed Kattegatt strax norr om Ätrans mynning. Men Lindahls golfprojekt utsattes snart för hård kritik. På samma strandängar brukade fiskarna hänga sina nät på tork och traktens bönder släppa ut sin boskap på bete. Båda dessa grupper ansåg sig ha rätt till marken av gammal hävd. ”De riksbekanta stridigheterna” (Svensk Golf nr 2, 1956) var nära att hamna i domstol, men frågan löstes till slut i samförstånd. Golfspelare, fiskare och bönder kunde enas om fredlig samexistens på ”Strannabackarna”. Falkenbergs Golfklubb bildades den 4 april 1949 med Sven Lindahl som ordförande och kort därefter invigdes den nya banan, som var en typisk seasidebana där flera hål slickade Kattegatts vatten. Golfklubben fick en livlig start med många entusiaster i sina led. Redan 1951 utökades banan från nio till ”18 hål” i så motto att varje hål fick två helt separata utslagsplatser för rond ett och rond två, men den lösningen höll bara i några år. Tidigt insåg klubben att golfbanans dagar var räknade. Från stadens styrande kom starka signaler att man behövde anlägga en soptipp på området och även omvandla en del av banan till industrimark. Snart naggades den i kanten. Nio hål blev sex som blev fem… Som golfbana existerade ”Strannabackarna” i knappt tio år. Falkenbergs GK flyttade istället sina bopålar till Skrea på andra sidan stan där en skogs- och parkbana växte fram i etapper: 9 hål 1961, 18 hål 1968, 27 hål 1985. Det är där som det 22:a Svenska Hickorymästerskapet ska spelas nu i sommar. Påminner om St Andrews Våren 2018 besökte jag Falkenbergs Golfklubb i min jakt på historiska foton till boken När golfen var ung. Främst var jag ute efter bilder från ”Strannabackarna”. Klubbens ordförande Johan Johansson hade letat fram en kartong med gamla foton som vi gick igenom, men vi fann inget av omedelbart intresse. Dock, i botten av kartongen låg en neutral mapp som väckte min nyfikenhet. Jag öppnade den. Bingo! Ett komplett förslag till en niohålsbana i Falkenberg signerat Douglas Brasier och daterat den 1 juli 1947. Inte en kopia utan en originalritning i två alternativa versioner. Båda nästan 90 cm långa i utvecklat läge och båda färglagda med krita. 1947 arbetade Douglas Brasier som pro på Göteborgs Golf Klubb i Hovås där Sven Lindahl var medlem. Därför låg det nära till hand att just Brasier fick uppdraget att ta fram ett banförslag, han var ju även etablerad som golfarkitekt. Brasier gladde sig över vad han fann på ”Strannabackarna”, ett havsnära område som starkt påminde om The Old Course i St Andrews. Den golfbana som invigdes 1949 utgick alltså från Douglas Brasiers ”Plan 1”, möjligen med vissa modifieringar. Nästan varje hållängd i Brasiers förslag stämmer överens med motsvarande hållängd på Falkenbergs scorekort från tidigt 1950-tal. Den totala längden var i båda fallen 2 785 meter. Som golfbana blev ”Strannabackarna” inte särskilt långlivad. Men den ursprungliga arkitektritningen lever än idag, 72 år gammal. Visserligen avsevärt blekt, tillskrynklad och skadad, men likafullt ett ytterst intressant tidsdokument. På Svenska Golfmuseet finns inte någon ritning med fler år på nacken, och Peter Nordwall, nestorn bland våra svenska golfarkitekter, känner inte heller till någon äldre. Douglas Brasiers förslag från 1947 är därför möjligen den äldsta bevarade originalritningen för en planerad golfbana i Sverige. Ett golfhistoriskt dokument av hög karat som här förtjänar att återges i sin helhet. Se följande tre sidor. GEORG KITTEL KÄLLOR: Douglas Brasiers förslag och originalritningar, 1947 Falkenbergs Golfklubb 1949–1999 Nordisk Familjebok, Band 7, 1907 SGF:s protokollbok 1904–1914 Svensk Golf nr 2, 1956 Viktor H Setterbergs skriftväxling 1904–1914 11