Bumsen 1
förhållanden. För att undkomma de allierades bomb
ningar tillverkades raketerna i tunnlar i bergen, med ingen eller bristfällig ventilation. De stackars fångar som tvingades jobba med galvaniseringen överlevde i genomsnitt tre veckor i den tungmetallmättade luften! Vi fortsatte söderut längs patrullvägen för att avsluta dagen på Klausenhof, ett värdshus från 1500-talet, beläget strax nedanför Hansteins slottsruin. Detta är ett av de bästa och häftigaste boenden någonsin! Vi bodde i bröderna Grimms rum och som värdshusets enda gäster fick vi den allra bästa tänkbara service. På morgonen stod en enorm frukost framdukad till oss, ett helt bord fyllt med hemmalagade läckerheter som lufttorkad vildsvins-skinka, råbiff, salami, en mängd ostar, färskpressad juice, dagsfärska ägg o.s.v. Vi satt och njöt av dessa delikatesser i över två timmar! Klausenhof kan starkt rekommenderas: www.klausenhof.de. Nästa dag begav vi oss till Eisenach, dit flyttade BMW tillverkningen av vissa motorcyklar strax före kriget. Vid Tysklands uppdelning efter kriget hamnade den tidigare BMW-fabriken i den sovjetiska ockupationszonen, där fortsatte man produktionen, enda skillnaden var att BMW-emblemen ersatts av EMW-emblem! (EMW = Eisenacher Motoren Werke). Ryssarna betraktade allt inom sin ockupationszon som krigsbyte så naturligtvis utgick ingen ersättning till BMW. Även 2taktsbilen Wartburg tillverkades här och numer finns det i den f.d. fabriken ett välordnat museum för EMW- och Wartburg-fordon. Efter ytterligare körning söderut längs den gamla gränsen så bestämde vi oss för att vika av västerut för att än en gång uppleva Nürburgring. Anläggningen har nyligen gått i konkurs efter felsatsningar i miljardklassen, nu drivs den vidare av konkursförvaltare i väntan på nya ägare. Det 12 BUMSEN 5 – 2013 gäller att passa på att köra på Ringen, vad som händer efter ägarbyte är ovisst. Snabbt in med bagaget på ”svenskhotellet” Blaue Ecke i Adenau, sedan iväg till starten. Det råder som alltid en väldigt speciell atmosfär i hela området, det fullständigt sjuder av motorsport! Som vanligt är parkeringen vid starten full av framförallt Porschar och sporthojar, allt från glada amatörer till halvproffs och alla lika förväntansfulla och ivriga att få komma ut på banan. Nürburgring är väldigt unik på många sätt, den har en fantastisk sträckning, vackert slingrandes i Eifelbergen med 73 kurvor och c:a 300 meters höjdskillnad längs den c:a 21 km långa banan. Dessutom är den tillgänglig för i stort sätt allt och alla; Svenssonturister trängs med värstingsportbilar och hojar. Det är bara att slanta upp € 26 per varv eller € 97 för fyra varv för att sedan ge sig ut på banan. Man måste naturligtvis ha en otrolig respekt för banan, ett enda litet misstag kan bli ödesdigert! Tyvärr hann vi inte köra de varv vi betalt för då banan stängdes p.g.a. ett oljeläckage från en rasad bil, strax innan banan stängde för kvällen. Det var dags att vända hemåt. Dagens delmål var Zwickau. Utanför den gamla Trabantfabriken går nämligen en etappstart i ”Rudolf Caracciola Grand Prix”, ett rally för gamla tävlingsbilar från 1920 och -30talet, namngivet efter den kanske störste racerföraren av de tyska silverpilarna på 1930talet. Hela kroppen ryser av vällust när jag står precis vid starten och en 7,1 liters kompressormatad Mercedes SSK från 1929 laddar iväg! Mums! Dagen slutade i Berlin och efter drygt 80 mil gav Touratechs komfortsadel inte ens en antydan till träsmak, högsta betyg! Efter litet sightseeing i Berlin styrde vi österut mot Seelowhöjderna vid Polska gränsen. Det var härifrån den Tjohoo! Körning på Ringen är alltid lika ball. Ja, då är den nya moppen invigd på Nürburgring. Oljeläckage från en bil, följt av regn gjorde att vi inte hann köra de varv vi betalat för. Race 61 Rock ’n Race Festival verkar ball. Vi sticker dit! Harley Davidson Flathead Bobber 1936.