Bumsen 1
gande ålder skulle reagera på att åka de planerad
e milen. Vid avfärd hade jag ägt Cruisern i 18 månader och mätaren hade några hundra mil kvar till 3 000 mil. Hade också hunnit komplettera packutrustningen med de två stora 37 liters originalväskorna, en original Cruiser roundbag samt en underbar Wunderlich tankväska med magnetfästen. Inför resan monterades två nya däck på och vips så hade man plötsligt en betydligt mer lätthanterlig cykel. Förutom de 65 milen jag körde i ett sträck efter att ha hämtat den i Sydsverige vid köpet har jag inte avverkat mer än kortare 20milatripper. Trots att jag under närmare 40 år flackat runt på kontinenten så har jag aldrig haft så mycket packutrymme till förfogande och för en gångs skull var jag litet spänd på hur en Cruiser egentligen, ur ren komfortaspekt, skulle te sig under en sådan tur. Dessut44 BUMSEN 5 – 2013 om hade mina BMW-kompisar (eller hur Roger, Håkan och Mats!) häcklat mig alltsedan införskaffandet av Cruisern. – Hur fasen kan du skaffa något så otroligt fult och nu skall du dessutom ut på en kontinentsväng med HD-Tommy. Det kommer helt enkelt inte att fungera, fattar du inte det! Första dagsetappen skulle bestå av en eftermiddagssväng på 50 mil, från 08-området till Göteborg och av att där ta färjan till Kiel. Ett första stopp och lunch var inplanerad vid en rastplats i Arboga men det kunde mycket väl också ha blivit resans sista stopp! Följande hände: Hagen hade redan parkerat sin hoj i 45 graders vinkel längst fram i en bils P-ruta utanför Dinners när jag kom litet väl snabbt inkörande till samma P-ruta, bromsade litet för hårt med frambromsen, hojen välte blixtsnabbt åt höger och blev liggande på sidan. Själv hamnade jag en bit bort (efter en snygg fotbollsmålvaktsrullning, enligt Hagen) och när jag tittade upp såg jag hur gästerna på en fullsatt uteservering slutat äta och såg minst sagt förvånade ut över vad som utspelats framför deras ögon. Nåväl, både hojen och föraren klarade sig från denna pinsamma situation utan skador! Morgonen i Kiel var mulen och dagens etapp skulle utgöras av de 35 milen till Berlin. Själv hade jag valt att färdas i mina skinnkläder med ett kompletterande regnställ i bagaget. Hagen valde dock att köra i ett vatten- och vindtätt men andningsaktivt allvädersställ, det valde jag med andra ord att lämna hemma. Redan efter ett par mil började det regna, det var bara att stanna och dra på sig regnstället, redan där började jag nog ana att det nog hade varit bättre om förnuftet segrat över fåfängan. Man är inte 25 år längre och att dra på och av sig ett regnställ kräver en viss smidighet. Ett par veckor tidigare hade Hagen bokat ett litet centralt beläget hotell via nätet. Utanför dess port låg en restaurant med fin uteservering där även hotellets gäster åt frukost. Vi stannade tre dagar i Berlin och hann med att besöka de flesta turistmålen inklusive en tre timmar lång tur med sightseeingbåt. Det var mitt första besök i Berlin och jag vill lyfta fram några toppar. Karl Marx Allé var fantastisk med sin imponerande bredd på nästan 100 meter och kantad med vackra likformiga husfasader. Det kändes att forna Östtyskland satsat allt för att få fram en så fantastisk paradgata. Området runt St. Nikolai-kyrkan, en av de äldsta delarna i Berlin, var väl värt ett besök. Där intogs en kanonmiddag på Berlins äldsta Om något land besitter öl- kulturså är det väl Tyskland. Vid samtliga temperaturmätningar höll den serverade lagern sig inom vedertagna gränser, i alla fall med en tysk värd. Den kvällens dessert med avec på Zur Gerichtslaube. Fernsehturm, eller TVtornet vid Alexanderplatz i f.d. Östberlin var naturligtvis enbart uppfört i ett enda syfte. Spioneri! Utsikten över Berlin är dock häpnadsväckande. På Berlins äldsta restaurang, Zur Gerichtslaube med anor från år 1237, avnjöt vi en underbar middag i den ljumma höstkvällen på dess uteservering. Vem skulle ensam vilja möta denne stadige gubbe i Rhôneglaciären? Tommy visar hur man tar till HD-knep om hojen inte är utrustad med värmehandtag.