Bumsen 1
I Hotel Pesce d’Oro vid Verbanias västra utfart,
bara 25 meter från Lago Maggiores strand, tillbringade vi tre nätter, hotellets restaurant tillfredsställde alla våra kulinariska behov med råge. de vi över i regn och dimma. Sikten var bitvis inte mer än 1015 meter. De mötande fordon som hade strålkastarna tända hann jag upptäcka innan vi möttes. Värre var det med cyklister som dök upp som skuggor bara någon meter framför hojen. Här var man tvungen att hålla sin högerkant väldigt noga. Dessa omständigheter gjorde att jag inte såg något annat än en liten bit av vägbanan framför hojen under hela färden upp till passet. Regnet fortsatte resten av dagen och därför blev beslutet enkelt när vi redan vid lunchtid kom fram till Andermatt och installerades oss på hotell Aurora. En av scenerna i Bondfilmen Goldfinger utspelas just på bensinstationen vid hotellet, på den tiden fanns inte hotellet utan bara bensinstationen, det som idag består av ett brunmålat träskjul mellan hotell- och restaurantingångarna. Vi pratar om scenen där herr Bond 46 BUMSEN 5 – 2013 släpper av Mustang-kvinnan som han kort dessförinnan punkterat däcken för. Vid gott mod packade Hagen och jag våra hojar trots att dimmolnen låg mycket täta och temperaturen endast med nöd och näppe tog sig över nollstrecket. Enligt väderprognosen skulle det lätta vid tolvtiden men inte såg det lovande ut. Färden upp mot Furkapass var minst lika spännande som den dagen före, sikten var i princip obefintlig. Belöningen infann sig dock när vi var uppe vid det 2 431 meter höga passet, där strålande solen och termometern visade på fem plusgrader. Schweiziska väderprognoser verkar vara lika tillförlitliga som deras klockor! Det är bara några minuters körning från Furkapass till den stora Rhôneglaciären, dess smältvatten bildar så småningom floden Rhône. Vi stannade naturligtvis och mot en avgift fick vi beträda entrén till en utgrävd tunnel i glaciären. Det är inte varje dag man går inne i en glaciär! I strålande solsken fortsatte vi sedan nedför dalen och i Brig tog vi av i östlig riktning och körde över Simplonpasset, sedan siktade vi in oss på Lago Maggiore. Denna dag hade det handlat om motorcykelåkning i världsklass, inget saknades. Härliga svepande kurvor upp- och nedför passen samt turkosfärgat vatten i alla vattendrag vi passerade. Trafiken var gles så man kunde verkligen njuta av de fantastiska omgivningarna med de branta bergen i förgrunden. Troligtvis den bästa enskilda dagen på motorcykel hittills i mitt liv. Dagen efter inkvarterade vi oss på ett litet trevligt hotell vid Verbanias västra utfart, c:a 25 meter från Lago Maggiores strand och där stannade vi tre dagar. Kopplade av med sol och bad i ett kristallklart blåskimrande vatten, massor med god mat och dryck, vi hann även med att köra ett helt varv runt sjön. När vi påbörjade avfärden från Lago Maggiore hade vi varit ute i nästan två veckor, detta innebar att vi drog oss norrut och därmed också hemåt. Efter en övernattning i Zernez var den dagens mål att ta sig över det näst högsta alppasset, nämligen det 2 757 meter höga Stilfser Joch (Stelviopasset). Även här hade vi tur med vädret då det var viktigt med god sikt. När serpentinkurvorna blev som skarpast var kurvteknik ett måste och då måste man ha god sikt. Väl uppe vid toppen var Hagen och jag inte på något sätt ensamma. Här fanns en mängd andra motorcyklister men även cyklister, många Hotel Pesce d’Oros sagolika pasta, typ Frutti di Mare! Åter dags för Tommy att dra på sig regnstället. Vid det här laget var han klart irriterad på proceduren. Självklart skall man prova på Grappa i Italien. Tommy skänker här i en omgång till oss. På hans iPad skulle vi sedan tillgodogöra oss någon form av fotbollsmatch.