Bumsen 1
d – någonstans i Europa! Mycket hade de gemensamt
inför den 500 mil långa Europasvängen, de var båda nyblivna pensionärer vid 61 respektive 62 års ålder efter 40 år i sheriffens tjänst, båda hade 30-45 års motorcykelkörning bakom sig och båda gillar att njuta av god mat och dryck men... För den ene var den aktuella resan en sedvanlig öl- och matresa, så som skett i nästan 40 år, naturligtvis med inslag av en mängd härliga mil på kurvrika vägar, den andre hade aldrig satt sina två hjul på kontinentens mark, dessutom körde han en Harley Davidson Fat Boy. Fanns det överhuvudtaget förutsättningar för att denna resa skulle kunna genomföras problemfritt? Hagen fick dessutom för sig att genomföra någon form av vetenskapligt experiment! TEXT TOMMY SUNDBERG TEXT & FOTO HAGEN HOPP ML 2650962 – Varför sitter vi egentligen här och fikar? Den filosofiska frågan ställde Tommy till mig för ett par år sedan på vår tidigare gemensamma arbetsplats. Ute var det råkallt och disigt. – Vad har vi daglöneslavar att välja på?, svarade jag. – Vi kunde istället köra motorcykel i Portugal, sade han. Varför just Portugal? – Varför inte, kontrade Tommy. Sedan dess har Portugalresan varit vårt gemensamma samtalsämne och när vi för något år sedan insåg att vi skulle pensionera oss i början av detta år övergick pratet till verklig planering, några månader före den planerade avfärden fattade vi konsensusbeslutet att fem veckor och 1 000 mil kanske var litet av en överkurs för en gemensam första resa på kontinenten, plan B förverkligades snabbt. Denna bestod fortfarande av en kontinentsväng men en förkortad sådan med norra Italien som sydligaste mål och milen skulle reduceras till hälften av de ursprungliga. I början av september stod Cruisern färdigpackad utanför mitt garage i Täby, någon mil norr om huvudstaden. I det fina sensommarvädret satt jag i all ro och väntade på Tommy. På utsatt tid bröts plötsligt tystnaden av det typiska mullret från en stor 45-graders Vtwin, Tommy var på ingång! Leendet som jag kunde skönja bakom hans visir visade med all tydlighet vilken sinnesstämning Tommy befann sig i. Det här hade han väntat länge på! För tio år sedan skaffade jag mig en HD Fat Boy. Kanske inte den perfekta hojen för en långresa men jag kände mig säker på att hojen inte skulle svika mig, trots 4 000 mil på mätaren, inför resan var den inte bara nyservad utan också utrustad med två nya däck och en ljuddämpare som hade en lägre bullernivå än min Screamin Eagle II, en Screamin Eagle. Då vi båda skulle köra solo och övernattningen bestå av mindre hotell och Gasthaus blev packningen enkel. Stor sadelväska och MCM:s vattentäta roundbag räckte väl till för mina behov. Eftersom jag tidigare inte åkt hoj under så lång tid var jag självklart litet spänd på hur jag med tilltaBUMSEN 5 – 2013 43