SNR MÅRTEN SEGELMARK STYRELSELEDAMOT | SVENSKT NJ
URREGISTER sent till diagnos? inträffade var för det mesta ganska lindriga. Vanligast var symtomgivande hematom följt av förlängd vårdtid. Ingen patient avled till följd av ingreppet och inte heller registrerades något fall av nefrektomi eller skada på annat organ. Vem som kommer drabbas är inte lätt att förutse. Relativa kontraindikationer till njurbiopsi är okontrollerad hypertoni, skrumpnjurar och blodförtunnande behandling. Det gör att man låter bli eller seponerar läkemedel. Det är möjligt att vi idag är allt för försiktiga. I tabell 1 framgår att varken högt blodtryck, lågt GFR eller behandling med blodförtunnande läkemedel med dagens försiktighetsmått tycks öka risken med biopsi. Med komplikation (n=27) Ålder år Andel kvinnor BMI kg/m2 Krea μmol/L Blodtryck mmHg GFR ml/min u-Alb/krea-kvot g/mol Andel med Typ 2 -Diabetes Andel med blodförtunnande 53,9 46 % 28,2 142 134/77 62 214 33 % 33 % Utan komplikation (n=363) 54,9 39 % 27,2 205 135/79 51 253 20,2 % 33 % Tabell 1. Jämförelse mellan de patienter som drabbades av komplikationer vid njurbiopsi och de som inte drabbades Leder biopsi till diagnos och hur ofta misslyckas ingreppet? För att diagnosticera njursjukdomar behövs både bark och märg och för att hitta glomerulära sjukdomar behövs förstås glomeruli. Om typiska förändringar hittas kan det räcka med en enstaka glomeruli för att ställa diagnoser som membranös glomerulonefrit eller anti-GBM nefrit, medan det är svårt att utesluta sådana förändringar som ses vid fokal segmentell glomeruloskleros (FSGS) även om 20 glomeruli utförskaffats. Medianvärdet för antalet glomeruli per biopsi var förra året 20. Om 8 glomeruli sätts som gräns för en tillräcklig biopsi så var 91,3 procent av alla biopsier 2015 adekvata. Ett annat sätt att studera hur adekvata biopsierna var är att se i hur många fall en distinkt diagnos kunde ställas. I registDIALÄSEN 4.2016 ret saknas diagnosregistrering helt i 15 fall, om detta beror på brister i rapporteringen eller på otillräckligt material kan inte avgöras. Däremot är det ytterligare 15 patienter som fått diagnoser av typ »kronisk njursvikt« eller »nefrologisk diagnos saknas«. Sammantaget verkar dock njurbiopsin lett fram till en diagnos i över 90 procent av fallen. De vanligaste diagnoserna Totalt 374 patienter av de 389 som analyserades inför årsrapporten hade en registrerad huvuddiagnos efter njurbiopsin. Olika former av inflammationssjukdomar dominerar bland diagnoserna efter biopsi (figur 2). Närmare 60 procent av fallen hade någon form av glomerulonefrit medan övriga inflammatoriska sjukdomar utgjorde cirka 10 procent. Skleros i njurarna sekundärt till de stora folksjukdomarna diabetes, hypertoni och arterioskleros sågs i 20 procent av biopsierna. Någon form av inlagringssjukdom, i de flesta fall sammanhängande med monoklonala immunglobuliner producerade av neoplastiska B-lymfocyter eller plasmaceller sågs hos 5 procent. Den vanligaste enskilda diagnosen var IgA-nefrit med 56 fall. Näst vanligast var diabetesnefropati typ 2 med 32 fall. Om man lägger till de fyra fall som hade Diabetes typ 1 blev den totala andelen av diabetesnefropati 9,6 procent. En annan vanlig diagnos var ANCA-associerad vaskulit med sammanlagt 37 fall fördelade på mikroskopisk polyangit 26, granulomatos med polyangit 8 och ospecificerad ANCA-vaskulit 3. Konklusion Det är roligt att så många kliniker redan under första året kom igång med rapportering till SNR-biopsi så att vi nu kan redovisa intressanta resultat. Den samlade känslan är att våra patienter kommer sent till diagnos och att vi i landet som helhet är lite väl återhållsamma med njurbiopsier. Vi på SNR hoppas på ett ännu högre deltagande under 2016 och att vi därigenom tillsammans kan höja kvaliteten inom svensk njursjukvård. Mårten Segelmark Styrelseledamot Svenskt Njurregister. E-post marten.segelmark@liu.se 15