NJURMEDICINSKT VÅRMÖTE 2016 Ove Storkamp och Erik
Lidén, Sundsvall, lyssnade intensivt till ett föredrag. Mingel i utställningen. Dana Mahmood, Östersund, tillsammans med Gert Jensen och Sintra Eyre från Göteborg. i Umeå, med sina kollegor. Hon är ansvarig för njurdonatorsutredningar, som i Umeå är cirka tre till sex per år, och ser det som en stor fördel att inte samtidigt ansvara för recipienterna. I Umeå träffar den potentielle njurdonatorn kuratorn vid minst tre tillfällen, för att säkerställa donatorns trygghet under utredningens gång och även kuratorns bedömning av donatorns lämplighet. Checklistor för donatorsutredning från landets transplantationscentra ger en god grund, men diskussionen visade att förutsättningarna vid landets kliniker skiljer sig åt betydligt. På många håll är det mycket krångel och besvär innan donatorn får ekonomisk ersättning i samband med utredning och operation. Detta bekräftades och beklagades av flera. En intrikat fråga är om och hur man utreder donatorer boende i utlandet, det tycks finnas stora skillnader i bedömningen av denna fråga. Hur tar vi hand om patienten som väntat länge på en njure eller har fått ett nej till transplantation? På ett personligt och livfullt sätt delade Boel Persson, kurator, njurmedicin, Malmö, med sig av sina reflektioner. Genom samtal med patienter skapades fokus på viktiga faktorer för att kunna ta sig vidare. • Ge rak och tydlig fakta • Fokusera friskfaktorer • Gödsla med humor 40 Ida Norrström och Emelie Kvarnvik, Värnamo, deltog i sitt första vårmöte. • Jobba för radikal acceptans, att sluta slåss mot det som inte går att förändra • Att bli sedd som individ hjälper långt! Allt fler patienter som behöver dialysbehandling kommer från ett annat land, med annan kultur och annat språk. Det är lätt att tänka att det inte går att ge dem samma möjlighet att välja själv- eller hemdialys. Vid njurmedicinska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm tänker man istället att det går. Klinikens mål är att hälften av de patienter som startar i dialysbehandling ska välja ett självdialysalternativ. Tolk har länge använts för att träna peritonealdialyspatienter, men för hemodialys har det ansetts osäkert och resurs- och tidskrävande. Under de sista tre åren har tolv patienter framgångsrikt tränats med tolk till att sköta självdialys självständigt på kliniken. Två av dessa har tagit hem sin behandling. Träningstidens längd blev densamma som för svensktalande och personalens träningsteknik har utvecklats. En del av den njurmedicinska verksamheten är att ge god vård när dialysbehandling inte bidrar till att uppehålla livskvalitet. En grannlaga uppgift som inte alltid är enkel, och rimligen inte heller ska vara enkel. Bertil Axelsson, docent i palliativ medicin, Östersund, ställde oss frågan – hur och när DIALÄSEN 4.2016