CONGRESS OF THE SCANDINAVIAN TRANSPLANTATION SOCI
ETY Kongressdeltagare från universitetssjukhuset i Rejkjavik; Runolfur Palsson, överläkare, Thórdis Jóna Hrafnkelsdóttir, överläkare, Hildigunnur Fri jónsdóttir, transplantationskoordinator och Selma Mariusdóttir, transplantationskoordinator. tande av livsuppehållande behandling, då fortsatt vård inte är till nytta för patienten. Transplantationskoordinator Stein Foss från Oslo berättade om den norska DCD-studien där sju donatorer donerade efter cirkulationsstillestånd på intensivvårdsavdelning. Anhöriga intervjuades efteråt och var positiva över hur det genomfördes och att deras anhörig kunde få sin önskan uppfylld. Läkaren Stefan Ström från Västerås berättade om det svenska DCD-projektets tidsplan och han gissade att det kan bli verklighet om fyra år. Efter transplantation Att organtransplanteras innebär en övergångsprocess från att vara terminalt sjuk och vänta på ett organ till att uppleva transplantationen och därefter återhämtning. Anna Forsberg, professor i Vårdvetenskap vid Institutionen för hälsovetenskaper i Lund, redogjorde för de olika faserna i denna process. Tjugo patienter som transplanterats med olika organ djupintervjuades och beskrev sina ansträngningar för att bibehålla sin sociala funktion och leva ett så normalt liv som möjligt. Övergången bestod av tre faser där den första fasen var tiden före transplantationen då det skedde en anpassning till att vara svårt sjuk. Den andra fasen var de första sex månaderna efter transplantationen då det skedde en följsamhet till rekommenderade begränsningar. Den tredje fasen skedde ett år efter transplantationen då deltagarna beskrev vikten av att kunna yrkesarbeta och njuta av att kunna resa. För deltagarna innebar en framgångsrik social anpassning att återfå ett normalt liv. Hur den hälsorelaterade livskvaliteten förändrats efter en njurtransplantation hos patienter över 65 år, har sjuksköterskan Kjersti Lönning från Rikshospitalet i Oslo studerat. Det visade sig att ett halvår efter transplantationen hade den generella hälsan, fysiska funktionen, smärtor, vitalitet och mental hälsa förbättrats jämfört med 20 före transplantationen hos dessa patienter med en medianålder på 71 år. Många läsvärda postrar var utställda, däribland läkaren Josefin Hanssons poster om hur kall ischemitid påverkat funktionen efter njurtransplantationen. Hon har jämfört de njurtransplantat som haft en kall ischemitid över 14 timmar med dem som haft en kall ischemitid under 14 timmar hos patienter som fått en njure från en avliden donator på Sahlgrenska universitetssjukhuset 2007-2009. Kall ischemitid påverkade både den tidiga och den långsiktiga njurfunktionen med försämrad transplantatöverlevnad fem år efter transplantation. Dessutom har hon uppskattat en övre gräns för hur lång den kalla ischemitiden kan vara innan njurfunktionen börjar ta allvarlig skada och denna gräns sattes till 14 timmar. Det var dubbelt så vanligt med dialys efter transplantationen och dubbelt så många njurar som slutat fungera efter fem år hos de transplantat som utsatts för mer än 14 timmars kall ischemitid. En annan anledning till försämrad transplantatfunktion är bristande följsamhet till medicinering. Jarmo Henriksson, enhetschef på Karolinska universitetssjukhuset, berättade om hur följsamhet kan förbättras genom att patienterna använder en elektronisk tablettdispenser som påminner om när det är dags att ta läkemedlet. Genom att den är enkel och snabb att programmera och komma igång med är det en hjälp för den som har svårt att komma ihåg att ta sina läkemedel. Sexuell förmåga och graviditet efter transplantation Juuso Tainio, läkare vid barnsjukhuset i Helsingfors, Finland berättade i sin föreläsning att den sexuella förmågan och mentala välbefinnandet var försämrat hos unga män efter att ha njurtransplanterats som barn jämfört med friska jämnåriga män. Depression var en faktor som negativt påDIALÄSEN 4.2016