Konsten att beröra 1
Skildrar kvinnors roll i folkmusikens historia Sj
älv är hon under hösten 2016 ute på turné med Fäboland, som hon även har skrivit manus till. Den handlar om kvinnorna på fäbodvallarna och det hårda arbetet som utfördes långt från männen, och möjligen också långt från hetero sexualiteten. Föreställningen berättar om hur kvinnorna lagt grunden till svensk folkmusik, något som har osynliggjorts i folkmusikhistorien genom att männen som nedtecknat sina mormödrars och farmödrars musik har givit sig själva upphovsrätten. Fäboland tar upp frågor om feminism, HBTQIA-perspektiv och folkmusikens roll i byggandet av en vit nationalstat, men utan att kompromissa med musiken som det primära. ”Vi är ute och spelar för människor över hela Sverige och pratar om viktiga saker, fast de kanske inte tänker att vi gör det. Jag tycker att det är jättespännande att arbeta med kultur på ett politiskt sätt, men jag tycker inte att alla behöver göra det. Jag tycker att det ska vara okej att hålla på med kultur bara för att skapa saker som är vackert, utan att det ska ses som fel. Och sedan ska man inte vara naiv i det. Någon slags kompass måste man ha – det är alla människors ansvar att se till att vi har det bra.” Folkmusiker mot rasism På Saras och Samanthas webbplats står det att de sysslar med anti nationalistisk folkmusik. Sara Parkman frågar sig om det verkligen kan klassas som en egen genre, men enligt henne är många folkmusiker aktiva anti rasister och antinationalister. ”Folk musik världen var tvungen att formulera sig på riktigt år 2010. När de nationalistiska och antidemokratiska rörelserna fick medvind, och fick något slags tolkningsföreträde för vad svenskhet är – då var det som att hela genren gemensamt tog avstånd och skapade manifestationer och nätverk.” ”När de nationalistiska och anti demokratiska medvind, och tolknings företräde för vad svenskhet är – då var det som att hela genren gemensamt tog avstånd.” Sara Parkman var själv med och startade nätverket Folkmusiker mot rasism, och senare startades bland annat Spelmän mot främlingsfientlighet i Dalarna. ”Det har verkligen varit en bred uppslutning hela tiden”, berättar hon. Alla engagerade sig, mer eller mindre. Vissa som musiker på scenen, andra som privat personer. Sara Parkman har praktiskt taget inte mött någon inom folkmusikrörelsen som har ifrågasatt det antirasistiska engagemanget. Samtidigt känner hon sig osäker på framtiden, efter som hon upplever att normalise