Advokaten 1
Praktisk juridik detta från framför allt försvara
rhåll? En fördel med att muntlig bevisning tas upp i huvudförhandlingen är ju att den misstänkte ges möjlighet att ställa frågor till förhörspersonen med utgångspunkt i ett fullständigt underlag som ger förutsättningar att ifrågasätta utsagans korrekthet och fullständighet. Försvaret har vid genomförande av förhören tillgång till såväl det slutliga gärningspåståendet, eftersom åtal är väckt, som allt utredningsmaterial, eftersom förundersökningen är slutdelgiven. Utrymmet för den misstänkte att ifrågasätta en förhörspersons utsaga är typiskt sett långt mera begränsad vid ett förhör tidigt i förundersökningen då det inte ens är klart vilken bevisning som finns, i jämförelse med vid ett förhör vid huvudförhandlingen då saken är fullständigt utredd och förundersökningen färdigställd. Om det överhuvudtaget ska vara någon idé med att åberopa dokumenterade förhör som bevisning måste dessa, förutom försvararmedverkan, för övrigt rimligen ha upptagits relativt tidigt under förundersökningen. Vid den tidpunkten står det ofta inte ännu klart hur utredningsläget kommer att slutligen gestalta sig. Den centrala kritiken från försvararhåll mot tidiga bevisförhör innan hela förundersökningen är delgiven den misstänkte är just att försvaret blir beroende av att åklagaren delger försvaret alla relevanta uppgifter. Det är svårt att undvika förekomsten av ett väsentligt informationsövertag för åklagaren. Ett sådant övertag strider mot principen om parternas likställdhet som i brottmål innebär att den misstänkte inte får ha sämre möjlighet än åklagaren att utföra sin talan i domstol. Det strider även mot principen om det kontradiktoriska förfarandet som innebär att parterna måste ha rätt att ta del av allt material som tillförts målet och ha likvärdiga möjligheter att föra bevisning och att utföra sin talan. utredningen ska alltså fortsätta sitt arbete i denna del och enligt planerna lämna ett betänkande i december innevarande år. Det finns all anledning för brottmålsadvokater och Advokatsamfundet att noggrant följa den diskurs som tycks vara en utlöpare av EMR, av den utökade inriktningen på ljud- och bildupptagningar under förundersökningen, av förändrade processförutsättningar efter Balkongdomen samt av den sittande utredningens uppdrag. Tomas Nilsson Advokat av bodelning beslutet till sin fördel3 men kan åberopa nya grunder för sin inställning. Klandermålet handläggs som ordinär förmögenhetsrättslig tvist, det vill säga utan medverkan av nämnd (se RB 1 kap. 3 och 3 a §§, jfr ÄktB 14 kap. 17 och 18 §§). I mål om klander av bodelning får domstolen inhämta yttrande av bodelningsförrättaren och återförvisa ärendet till honom (ÄktB 17 kap. 8 § andra stycket). Initiativet härtill kan komma från part eller bestämmas ex officio av domstolen, det vill säga tingsrätten, hovrätten eller HD beroende på i vilken instans målet handläggs när saken aktualiseras. Lagen anger inte när yttrande ska inhämtas eller när återförvisning ska ske. Det får ske när domstolen finner att behov därav föreligger. DeparteAdvokaten Nr 5 • 2017 PRESENTATION Örjan Teleman är advokat och konsult vid Amber advokater. I denna egenskap och som föreläsare och författare har han under många år ägnat sig åt ekonomisk familjerätt. Av honom har utgivits Bodelning under äktenskap och vid skilsmässa samt Äktenskapsförord. Han har också svarat för senaste upplagan av Äktenskapsbalken En kommentar samt medverkar han i Svensk familjerättspraxis. mentschefen har framhållit beträffande yttrande att det kan behövas mer information från förrättaren än vad som framgår av bodelningsbeslutet och eventuellt förekommande bouppteckning4 . Ett exempel härpå kan vara närmare uppgifter om en komplicerad beräkning av avdrag för latent skatt, som belastar en tillgång, vars värde är tvistigt. Då kan förrättaren föreläggas att yttra sig däröver. Med tanke på den tidsutdräkt en återförvisning ofta medför, bör sådan bara komma ifråga när skälen därför är starka. Medan inhämtande av yttrande sker under klandermålets gång är normalt ett förordnande om återförvisning en del av domen. Domstolens avgörande av klander rörande en materiell tvistefråga – till exempel giltigheten eller tolkningen av ett äktenskapsförord – kan skapa behov av återförvisning av bodelning1 RB 13 kap. 2 §, NJA 1985 s. 140 och RH 1981:34. 2 NJA 2008 s. 792. 3 NJA 2008 s. 740. 4 Prop. 1986/87:1 Äktenskapsbalk m.m. s. 228. » 37