Advokaten 1
Ledare Generalsekreteraren Allas likhet inför lag
en skattelagstiftningen och skatteprocessen är illavarslande exempel på hur rättssäkerheten är satt på undantag. Den enskildes möjlighet att med framgång göra sin rätt gällande kan med fog ifrågasättas. Komplicerade skatteregler, en svårbedömd rättstillämpning och avsaknad av balans mellan, å ena sidan, Skatteverkets resurser och maktbefogenheter och, å andra sidan, den skattskyldiges möjligheter att få sin sak prövad på ett effektivt och rättssäkert sätt, bidrar till detta. Skatteverket fungerar ibland som förundersökningsledare, åklagare och domare i samma process. Att samma myndighet tillåts att besluta om revision, bevilja anstånd med betalning av skatt, eftertaxera, driva skatteprocesser och initiera brottsutredningar får principiellt anses vara oförenligt med det rättsliga rollspel som garanterar en allsidig belysning av ärendet. Den goda förvaltningen kan inte bara ifrågasättas. Det är värre än så. Den förefaller lysa med sin frånvaro. ingen ska enligt den så kallade legalitetsprincipen kunna dömas utan stöd av lag. Skattereglernas generella utformning och ofta återkommande ändringar i kombination med ökad lagstiftningshastighet leder dock till att kravet på klar och tydlig lag alltmer sällan kan upprätthållas. Skatteverket, liksom dessvärre också förvaltningsdomstolarna, har genom tillämpning av den så kallade genomsynsprincipen även utvidgat sitt handlingsutrymme på ett ibland gåtfullt sätt. Kravet på rimlig förutsägbarhet måste alltför ofta anses åsidosatt på det skatterättsliga området. Detta leder till att den enskilde ofta gör rättsförluster, genom att på grund av otydliga eller snåriga skatteregler helt enkelt gå vilse. 6 Skatteprocessen har också kommit att få en struktur och inramning som uppfattas som främmande för det som brukar följa av kravet på ”equality of arms”. Skatteverket medges, med stöd av en mycket generös tolkning av vad som är själva saken, rätt att under processen ändra grunderna för sin talan på ett sätt som inte bara skiljer sig från civilprocessen, utan kan framstå som exotisk även i ett förvaltningsprocessrättsligt perspektiv. Denna processuella egendomlighet, i kombination med risken att domstolen är utlämnad till Skatteverkets särskilda sakkunskap, inger starka betänkligheter särskilt om specialistkompetens på skatteområdet saknas inom domstolen. Detta förekommer tyvärr, inte alltför sällan, i de lägre instanserna. I skatteprocessen råder heller inte resursmässig partslikhet. Eftersom enskilda inte beviljas rättshjälp eller tilldelas offentliga biträden är det endast ekonomiskt starka företag och välbärgade personer som har ekonomiska möjligheter att låta sig företrädas av ett juridiskt ombud. Detta leder till allvarliga problem, inte bara för den enskilde men också för tilltron till det goda rättssamhället. Där åtnjuter medborgarna rättssäkerhet innefattande skydd mot Skatteverkets i och för sig legitima maktutövning. den svenska förvaltningsrätten vilar, utan att detta är lagfäst, på den så kallade officialprincipen. Det innebär att myndigheterna är underkastade ett utredningsansvar. EU-domstolen har i flera mål utvecklat en motsvarande princip, den så kallade omsorgsprincipen. Denna innebär att den enskilde ska behandlas opartiskt och rättvist, att den enskilde ska få komma till tals, att alla relevanta omAdvokaten Nr 5 • 2017