Advokaten 1
Praktisk juridik » I vissa fall kan ett underkänn
ande av bodelningsförrättarens beslut vara av sådan art att det undanröjs av domstolen och saken återförvisas för att en helt ny bodelning ska åstadkommas av förrättaren. en. Förrättaren har vid sådant förordnande att återuppta sin handläggning och bestämma arten och omfattningen därav beroende på den sedan tidigare tillgängliga utredningen och sakens komplexitet. Käranden kan i ett klandermål framställa nya yrkanden och parterna kan åberopa nya grunder5 . Detta innebär att dessa yrkanden och grunder inte måste ha prövats av bodelningsförrättaren dessförinnan. Att sådana framställts medför inte i sig ett behov av återförvisning. En prövning därav får göras i varje enskilt fall. Det ankommer inte på domstolen att göra en bodelning med alla dess moment av andelsberäkning och lottläggning. Om sålunda en klandertalan avser ogiltigförklaring av ett äktenskapsförord, enligt vilket parternas samtliga tillgångar är enskilda, och talan bifalls, medför detta att domstolen återförvisar ärendet till bodelningsförrättaren. Det förhåller sig på samma sätt om klandertalan gäller huruvida förrättaren gjort ett felaktigt lagval. En typisk klandertalan tar sikte på ändring av värdet av en viss tillgång och den ändring av bodelningslikviden som bifall till talan leder till. Då finns normalt inte behov av återförvisning. En annan gång kan klandret avse ändring av lottläggning av en fastighet. Oftast kombineras yrkande därom med yrkande om ändring av bodelningslikvid och saken kan då avgöras av domstolen. Ibland är emellertid fastigheten så värdefull eller eljest viktig, att ändring av dess lottläggning måste påverka hur fördelningen av de övriga tillgångarna ska göras. I sådant fall är återförvisning motiverad. Förrättarens ursprungliga delningsbeslut kan då behövas ändras i delar, som inte klandrats6 . Detta är inte rättsvidrigt då ett beslut om bodelning inte vinner laga kraft partiellt7 . En prövning av om behov föreligger av återförvisning är normalt kopplad till en prövning av en eller flera materiella tvistefrågor såvida inte en återförvisning kan motiveras med domvilla, såsom när bodelningsförrättarens beslut är så oklart eller ofullständigt att det inte framgår av det hur förrättaren beslutat i saken (ÄktB 17 kap. 9 § och RB 59 kap. 1 § första stycket 3 p.). DEN ÅTERUPPTAGNA FÖRRÄTTNINGEN I vissa fall kan ett underkännande av bodelningsförrättarens beslut vara av sådan art att det undanröjs av domstolen och saken återförvisas för att en helt ny bodelning ska åstadkommas av förrättaren. Så kan vara fallet i de nämnda exemplen när förrättaren tillämpat visst lands lag och domstolen gjort ett annat lagval eller när förrättaren funnit att alla parternas tillgångar utgör enskild egendom på grund av ett äktenskapsförord medan domstolen gjort bedömningen att förordet är ogiltigt och att all egendom är giftorättsgods. Parterna är då fria att framföra nya yrkanden och att åberopa nya grunder inför förrättaren. I det praktiska rättslivet har det ofta diskuterats vad som gäller för värdering av egendom vid återförvisning. Om denna innebär att en fullständig ny bodelning ska göras, kan det antas att egendomen ska värderas i vanlig ordning, det vill säga till sitt vid den nya delningen aktuella saluvärde med avdrag för latent försäljningskostnad och kapitalvinstskatt respektive tjänsteskatt (såsom för pensionsrättighet)8 . Värderingsfrågan kompliceras om återförvisningen blott är föranledd av att en enstaka tillgång, som enligt förrättarens ursprungliga beslut bedömts vara enskild egendom, i klandermålets dom ansetts vara giftorättsgods. Många gånger är delningen därav enkel och behöver inte påverka den tidigare delningen av övriga tillgångarna. Den kan då värderas på vanligt sätt till sitt vid den nya delningen aktuella värde och tilldelas ägarmaken, som utger en bodelningslikvid till andre maken. Så är emellertid inte alltid fallet. Den kritiska tillgången kan till exempel vara ett mycket värdefullt företag och ägarmakens nettogiftorättsgods vara mycket mer värt än den andre makens. Han är då berättigad till att välja att inte utge fyllnaden av den andre makens giftorättsandel genom en bodelningslikvid utan i stället anvisa vissa andra honom tillhöriga tillgångar för ändamålet (ÄktB 11 kap. 5 Jfr NJA 1997 s. 62 och NJA 2003 s. 460. 6 Tottie Äktenskapsbalken och promulgationslag m.m. 1990, s. 553 f. 7 Se NJA 1997 s. 62. 8 Se närmare härom Teleman, Bodelning under äktenskap och vid skilsmässa, 6 uppl. 2016, s. 113 f. 9 Jfr Aarnio & Kangas Familjeförmögenhetsrätt, Helsingfors 2002, s. 123. 10 Teleman a.a., s. 195 ff. 11 Göta hovrätt meddelade 1981-12-02 beslut SÖ 438 i mål nr Ö 127/80, vilket avsåg ersättning till biträde enligt rättshjälpslagen. Ena maken hade enligt då gällande regler beviljats rättshjälp för bodelning, som gällde tvisten från dess början. Denna rättshjälp utvidgades senare till att avse tvistemål om ogiltigförklaring av bodelningsavtal. Tingsrätten beviljade ersättning till biträdet för dennes arbete i dess helhet. Hovrätten ändrade beslutet med hänvisning till av domstolsverket anförda skäl, att arbetet med den bakomliggande bodelningen inte ingick i målet utan att det ankom på rättshjälpsnämnden att ta ställning till biträdets anspråk i den delen. Det må dock noteras, att ersättning för rättegångskostnad bland annat fullt ska motsvara kostnaden för rättegångens förberedande. Som sådan åtgärd anses förhandling för biläggande av tvistefråga som har omedelbar betydelse för partens talan (RB 18 kap. 8 §). 12 Om en make är missnöjd med storleken av den ersättning, som förrättaren kräver, ska den frågan prövas i sak mellan maken och förrättaren men inte i klandermålet. 38 Advokaten Nr 5 • 2017