Buffé Sida 1
Buffé Sida 2
Buffé Sida 3
Buffé Sida 4
Buffé Sida 5
Buffé Sida 6
Buffé Sida 7
Buffé Sida 8
Buffé Sida 9
Buffé Sida 10
Buffé Sida 11
Buffé Sida 12
Buffé Sida 13
Buffé Sida 14
Buffé Sida 15 Joseph Hall tar hem dagens kräftskör
d. Var tredje meter stannar han båten för att tömma en kraftbur som är betad med ris! Hans speciella båt går lika bra i vattnet som på land. FORTS FRÅN SID 12 Dessutom kokas de inte i dill utan i en kryddstark mix av mycket vitlök, peppar, paprikapulver och andra heta saker som hör cajunköket till, se recept på sidan 17. Nä r man skalat stjärten doppa r man den välkryddade godbiten i en liten mugg kryddad olja, även den förstås innehållande vitlök, peppar och paprikapulver. Det låter möjligen som ett helgerån men kräftorna smakar godare i Louisiana än i Sverige, o m undertecknad får ha någon åsikt. EXPORT TILL SVERIGE I år får Jeff DeRouen och andra kräftodlare i Louisiana också exportera till Sverige, detta sedan kineserna fått problem med bakterier i sina kräftor. Louisianabor och svenskar är med andra ord i stor t sett de enda i hela världen som bryr sig om hela kräftor. Skalade kräftstjärtar har däremo t en större marknad , Jeff säljer till Kalifornien och Belgien. I cajun-land låter man gärna kräftstjärtar simma i sina heta jambalayas och skaldjursgrytor, se recept på sidan 17. På Jeffs »kräftfabrik« hitta r vi ett femtontal personer som dagarna i ända skalar kräftstjärtar. De får ligga i för at t nå ackord över minimilönen p å 5:50 dollar i timmen. Men det är inte tillräckligt många som orka r med jobbet. Och Jeff DeRouen menar at t med ett pris på 12 dollar per kilo för kräftstjärtarna finns det inte några möjligheter at t höja lönerna. Jus t nu ä r Jeffs förman i Mexiko för att ordna så at t ett tjugotal mexikaner kan komma över i elva månade r för att arbeta. Jeff DeRouen började arbeta med kräftor för över 20 år sedan. Ha n ville arbeta med »farming«. Och i det avseendet är han nog inte unik. Ha n är ju cajun. Cajuner härstamma r från de fransmän som i början av 1600-talet bosatte sig i Kanada . En vacker vinterdag 1755 blev de fördrivna av ärkefienderna, engBuffé 8 /200 2 elsmännen, som kor t sagt sparkade ut dem i havet. På skepp, män för sig och kvinnor för sig, fick de bäst de kunde ta sig i land längs Amerikas kust. Väl på land blev det inte så mycket bättre heller. Oönskade och utblottade fick många av dem leva under miserabla förhållanden. Så småningom tog sig några tusental överlevande ner till södra Louisiana, en trakt som då på 1700-talet inte många brydde sig om. Hä r fanns ju bara träsk, alligatorer och indianer. Men för »the cajuns« var det en möjlighet at t skapa sig ett nytt liv baserat på jakt och fiske. Cajuner har väl alltid setts som kusinen från landet, av till exempel New Orleans-bor. Man har genom åren hållit sig till landsbygden och till stora delar skytt städerna. Kanske är det därför man någorlunda har lyckats upprätthål - la sin kultur. Fortfarande idag är det många som talar franska med varandra, eller cajun, som den speciella dialekten kort och gott brukar kallas. CAJUNKULTUREN GÅR FRAMÅT Nä r vi till exempel stannar till utanför Eunice, vid en liten bensinmack, frågar damen bakom kassan varifrån vi kommer. Sverige, säger jag, och hon nickar tämligen ointresserat. Frankrike, säger fotograf Alain, och damen skiner upp som en sol och börjar prata franska. Bensinmacken ser för övrigt ut som om den skulle kunna vara en uppbyggd dekor i Hollywood över »tiden-har-stått-stilla-i-amerikanskasödern«; en rostig bensinpump, ett övergivet bilvrak i grässnåren bredvid ett ruckel till affär där man säljer gamla sega kex, burkkonserver och cigaretter. Lägg därtill några antika skyltar med varumärken som Lucky Strike och Texaco. Men Jeff DeRouen pratar inte cajun. -Nej , när jag växte upp var det ingen som var intresserad av att tala cajun. Var det någon som gjorde det i skolan blev vi bestraffade. Men hela cajun-kulturen ha r fått ett uppsving de senaste åren. I grund och botten kan det ha att göra med att man hittade olja här i trakterna i början av 1990-talet. Med oljefyndigheterna har också medias intresse för område t ökat . Och vad nationella amerikanska medier upp - märksammar, ser också övriga världen. Idag säger folk i Louisiana med stolthet at t de är cajuner. KRÄFTORNA TAR ÖVER I trakterna kring Eunice ha r kräftodlingarna tagit över mycket av den gamla näringen bönodling. Var och varannan människa sysslar med kräftor. Men långt ifrån alla är storbönder. - Det finns alla storlekar. Det finns de som bara ha r ett fåtal tunnland och de som har tusentals, säger Jeff nä r vi sitter i hans pickup senare på förmiddagen på väg till ett uppsamlingsställe för dagens skörd . Dä r ä r det en lättsam stämning när en handfull bönder väger upp morgonens skörd. De ser väl ut ungefär som sina svenska bondekollegor, med den största skillnaden att de har baseball-kepsar i stället för Lantmännens gröna och kö r V8-pickuper i stället för traktorer. Säckar av nät med svarta och lätt rödskimrande levande kräftor slängs på vågen i en strid ström. Den röda färgen förklarar Jeff med att Louisianas kräftor utsätts för mycket mer ljus än sina svenska kompisar, eftersom solen ä r starkare och vattennivån lägre. Kräftorna som lever vilt i de naturliga träsken på större djup liknar mer våra svenska kräftor. Kräftodlarna tycks vara nöjda och på gott humör. Efterfrågan ä r hygglig och de svåra tiderna tycks vara över för den hä r gången. -V i ha r haft torrt väder här i flera år. Jag har själv varit illa ute, men jag ha r klarat mig. Andra har blivit ruinerade. N u går vi mo t bättre tider, säger Jeff DeRouen.
Buffé Sida 16
Buffé Sida 17
Buffé Sida 18
Buffé Sida 19
Buffé Sida 20
Buffé Sida 21
Buffé Sida 22
Buffé Sida 23
Buffé Sida 24
Buffé Sida 25
Buffé Sida 26
Buffé Sida 27
Buffé Sida 28
Buffé Sida 29
Buffé Sida 30
Buffé Sida 31
Buffé Sida 32
Buffé Sida 33
Buffé Sida 34
Buffé Sida 35
Buffé Sida 36
Buffé Sida 37
Buffé Sida 38
Buffé Sida 39
Buffé Sida 40