tion. Att det var mycket tack vare Leifs hårda tr
äning som gjorde att han snabbt var tillbaka efter operationen. För fem år sedan, i samband med »Både Paul och Leif ser också fördelarna med att vara i riktigt bra skick inför en donation« tiden, säger Leif. Jag fi ck all information jag behövde och även tillgång till en kurator, hjälp med sjukskrivning och ersättning. De har varit professionella genom allt, visat sympati, trygghet och hoppfullhet. Och jag har aldrig tvekat på att genomföra donationen. Även på jobbet var man positiv till Leifs val och stöttade honom. – Alla på kontoret var engagerade i min viktnedgång, fortsätter Leif, vi sprang ihop på luncherna och åt sallad tillsammans. De hejade alla på mig. I slutet på november skrevs Paul och Leif in på Sahlgrenska universitetssjukhuset och morgonen efter donerade Leif sin ena njure till Paul. För Paul gick allt bra och njuren fungerade från start och endast några små komplikationer har under resans gång uppstått. Han är i dag extra infektionskänslig men mår överlag bra. – Jag är i gott skick och lever i dag i den bästa av världar. Jag hade inte levt i dag om det inte vore för Leif, säger Paul. Leif hade ont efter operationen men var snabbt på benen igen. Han ombads att vicka på tårna när han vaknade upp men missuppfattade och tog istället med sig sin droppställning på en promenad längs den långa korridoren på sjukhuset. – Jag avslutade promenaden med att göra några knäböj, säger Leif och skrattar. På sjukhuset hade de aldrig varit med om att en njurdonator var uppe på benen så snabbt. Jag frågade sedan hur det hade gått för Paul och bad sedan om att få morfi n mot smärtan. Jag fi ck lämna sjukhuset efter tre dagar, fortsätter han. Leif har fortsatt att vara blodgivare och blodtrycket är fortfarande på en bra nivå. Både Paul och Leif ser också fördelarna med att vara i riktigt bra skick inför en dona20 Pauls 50-årsdag, startades Stiftelsen för njursjuka (www.njurstiftelsen.se), på initiativ av vännen och kompanjonen Joakim Hedin. Sju vänner till Paul, inklusive Joakim, skänkte en miljon kronor som blev grunden för stiftelsen. Därefter har Paul själv skänkt över tio miljoner kronor och avkastningen delar stiftelsen ut i stipendier. Syftet med stiftelsen är att hjälpa njursjuka ekonomiskt, samt att stödja patientnära forskning. En del av medlen går också till organisationen MOD (Mer organdonation) som jobbar med att öka medvetenheten om donation i samhället. Både Paul och Leif jobbar engagerat och ideellt i stiftelsen. – Jag kan kalla min egen berättelse en solskenshistoria, säger Paul och fortsätter, men jag har mött många andra som inte haft samma tur och det är min drivkraft. En gång delade jag rum med en man som var tvungen att ransonera sin medicin på grund av ekonomiska skäl. – Jag insåg hur lite jag visste om transplantation när Paul blev dålig, säger Leif. Jag trodde att han skulle ställas på kö, få en ny njure, och allt skulle blir bra. Men så fungerar det inte i praktiken. Nu vet jag att vi har ju två njurar och vi klarar oss med en. Och det går bra att donera även om man inte är släkt. Leifs agerande har gett ringar på vattnet hos deras bekanta. Fler organdonationer har skett där givaren varit en vän. Bland annat har Pauls bror Pär också fått en ny njure av en bekant och en före detta arbetskamrat har gett en del av sin lever till en cancersjuk kollega. Flera i deras bekantskap har också blivit blodgivare. – Våra vänner har genom vårt agerande och vår öppenhet fått veta att det inte är så komplicerat, att det är roligt att få hjälpa till, berättar Leif. Paul och Leif jobbar i dag på olika ställen, Paul driver investmentbolag och Leif är nätverksansvarig på Lindex, men de är fortfarande goda vänner och ses när de kan. – Utan Leif hade jag inte suttit här i dag, säger Paul och tittar på Leif. Jag brukar säga till honom när vi ses »Tack för att jag får vara med och uppleva det här«. – Och jag brukar svara »Kul att jag kunnat hjälpa till«, säger Leif. Text och foto Maria Hansson DIALÄSEN 4.2013