Läkare och patient har olika bild av överlevnadsc
hanserna Cancerläkare är vana att prata med patienterna om prognoserna och hur lång tid de kan ha kvar att leva. Läkare som behandlar patienter med svår njursjukdom är däremot obenägna att diskutera en dyster prognos. Det innebär att deras patienter kan få en förvrängd bild av sin sjukdom. Det konstaterar forskare vid Beth Israel Deaconess Medical Center i en studie som nätpublicerades av JAMA Internal Medicine 27 maj 2013. Forskarna intervjuade 62 allvarligt sjuka patienter från två dialyscentra i Boston, USA. Två erkända prognosmetoder gav prognosen att patienterna löpte 20 procents risk att avlida inom ett år. Forskarna fann att patienterna såg betydligt mera optimistiskt på framtiden än deras läkare. – Vår studie visar att vi inte hjälper dessa patienter så bra som vi skulle kunna. Dessa missförstånd och icke utnyttjade möjligheter kan faktiskt påverka patienternas behandlingsmål, säger forskargruppens talesperson, Melissa W Wachterman, MD, MPH, MSc. – Att ge allvarligt sjuka patienter en realistisk bild av deras sjukdom kan vara viktigt för att de ska kunna fatta väl underbyggda beslut både om sin medicinska situation och om livet. – Nefrologerna i vår studie uppgav att de inte hade delgivit patienterna deras prognos, fortsatte Dr Wachterman. Även om man tänker sig rent hypotetiskt att patienterna bad sin läkare om en överlevnadsprognos så skulle över hälften av läkarna svara att de inte kunde göra en sådan uppskattning. Den här bristande kommunikationen blev också tydlig när forskarna frågade läkare och patienter om möjligheten till njurtransplantation. – Vår studie visar att i vart tredje fall var patient och läkare inte »på samma plan«. Patienterna trodde att de var transplantationskandidater medan nefrologerna sade att de inte var det. Dr Wachterman tror att läkarna kanske inte vill diskutera prognos eftersom det skulle kunna ta bort patientens hopp. – Vi är medvetna om att det är svårt att ge någon en dyster prognos, men att ha denna information kan i det långa loppet kanske ge patienten både hopp och sinnesfrid eftersom den hjälper patienten att planera vad han/hon vill göra med den tid som återstår att leva. En tänkbar början skulle kunna vara att fråga patienten om han eller hon vill veta hur prognosen ser ut. Text Sören Winge Tilldelas utmärkelser för insatser inom njurmedicin Britt-Mari Banck är sektionschef vid självdialysen, Länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Med sina mer än 20 års erfarenhet inom dialysverksamheten är hon den första som tilldelats utmärkelsen »Årets banbrytare« med motiveringen: »Genom att våga tänka utanför den traditionella synen på patienten som passiv vårdtagare har hon underlättat för patienter att bli aktiva medskapare i vården. Hon är besjälad av att inta patientens perspektiv och har lyft patientmedverkan till en ny nivå, där livet ska styra behandlingen, i stället för att behandlingen ska styra livet.« – Det känns jättekul men också lite konstigt, eftersom detta är något som jag bara gör. Det svåraste var att använda jag-form i stället för »man« och »vi«, när jag skulle beskriva hur jag är som banbrytare, säger Britt-Mari Banck. DIALÄSEN 4.2013 Men jag fick också fram mina medarbetare. Under Njurmedicinskt Vårmöte i Jönköping vann även Banck tillsammans med Berith Hedberg, Annmargreth Kvarnefors, Eva Lindholm och Anita Hegestrand Magnusson pris för bästa poster. Postern hade titeln »Patient som medskapare – stödjande kompetensutvecklingsmodell för säker egenvård«. Självdialysen vid Ryhov tilldelades även ett hedersomnämnande i Guldskalpellen 2013. Britt-Mari Banck Källor Länssjukhuset Ryhov och Dagens Medicin 9