Buffé 1
Buffé Sida 2
Buffé Sida 3
Buffé Sida 4
Buffé Sida 5
Buffé Sida 6
Buffé Sida 7
Buffé Sida 8
Buffé Sida 9
Buffé Sida 10
Buffé Sida 11
Buffé Sida 12
Buffé Sida 13
Buffé Sida 14
Buffé Sida 15
Buffé Sida 16
Buffé Sida 17
Buffé Sida 18
Buffé Sida 19
Buffé Sida 20
Buffé Sida 21
Buffé Sida 22
Buffé Sida 23
Buffé Sida 24
Buffé Sida 25
Buffé Sida 26
Buffé Sida 27
Buffé Sida 28
Buffé Sida 29
Buffé Sida 30 Del 6. fortsättning följer tf-gg. li
smar» Hjälp! Samuel var en tjejtjusare. Det stod helt klart nu. Först var han ihop med Sara, och tjejen från fjällen. Hon skrev vackra kärleksbrev. Samuel var inte så bra på kärleksbrev, Karin fick hjälpa honom att svara. Däremot var han bra på att pussas. Det tyckte åtminstone Sara. Problemet var att det var Lovisa han ville pussa nu. Hon bodde granne med farmor. Det var äntligen sommarlov och Samuel var pä farmors land. Där kunde man bada, fiska och bygga trädkojor. Förra sommaren hade Lovisa varit en vanlig kul tjej som man kunde leka med. Den här sommaren hade något hänt. Hon var förvandlad. Plötsligt hade hon fått världens vackraste ögon och en mun som Samuel ville pussa på hela tiden. Han hade försökt, men hon hade inte fattat någonting. Lovisa trodde att han ville brottas och så hade hon brottat ner honom. Det var i och för sig okej, nästan som att kramas. Sen hade de gått ner till klipporna för att dyka. Då hade Samuel sett han hon höll på att få bröst. Det hade killat till så i magen att Samuel tvärt hade fått slänga sig i det iskalla vattnet. Sen hade han gått hem och Lovisa hade blivit sur. -Vi skulle ju bygga kojan, hade Lovisa gnällt. Varför är du så konstig numera. -Jag är bara trött, ljög Samuel, för han kunde ju inte säga som det var. Hur fick man tjejer som bara ville bvgga kojor att pussas i stället? Samuel gick ner till farmor i köket. Hon gjorde lunch. Hon garnerade salladen med färggranna blommor. -Blommor kan man väl inte äta, fnös Samuel och snodde en rädisa. -Joho, sa farmor. Blommor är inte bara vackra, de kan både vara gocia och nyttiga och bota krämpor. Det där med krämpor kände Samuel till. Förra sommaren när han bränt sig i solen, hade farmor gått ut i trädgården och <*r> plockat växter och kokat ihop en gröt som hon lagt på hans såriga axlar. De hade blivit bra. Och så kunde hon trolla bort vårtor med potatisar. Farmor var en riktig trollpacka, sa pappa. - Hör-ru-du farmor, sa Samuel efter ett längt tänk. Du som vet så mycket, finns det något som gör tjejer pussigare. -Tja, sa farmor, en blombukett brukar göra underverk. Samuel satte av ut i trädgärden och rev åt sig en bukett. Den blev kanske inte så snvgg men stor. Lovisa öppnade dörren när Samuel knackade på. - Här, sa Samuel och putade med läpparna. -Tack, sa Lovisa. Dom kan vi ha i kojan. -Mmm, sa Samuel och blundade och putade ännu mer. -Ha r du ont? frågade Lovisa. -Nej , suckade Samuel och sprang hem till farmor. -De t funkade inte, sa han. -Nehej, sa farmor, då finns bara en sak att göra... Samuel gäspade och tittade på klockan som skrällde på nattduksbordet. Fvra på morgonen. Den magiska timmen för blompussplockning. Han drog på sig kläderna och smög ut ur huset. Det var kallt och alldeles vått i gräset. Bra, tänkte Samuel, för det viktigaste var att blommorna innehöll kärleksdagg. Han hoppades verkligen att det här var det, och inte vanlig gammal dagg. Lovisa såg sömnig ut när hon kom. -Vad ska vi egentligen göra, viskade hon. -E n magisk grej, som farmor berättat om, viskade Samuel tillbaka. Det gick inte att prata högt. Nere på ängen stod ett rådjur och vädrade fara. Sen skuttade det iväg. - Snygg, viskade Lovisa. -Mmm, viskade Samuel och tog hennes hand. Kom, nu måste vi hitta stensöta. Att hitta stensöta var inte så svårt, Samuel hade kollat upp var de växte. Sen plockade de en lila syren och sist gick de till farmors rabatt där krassen slingrade sig uppför spaljén med stora blommor. Samuel plockade den rödaste. Röd som kärleken. Lovisa följde Samuel till hammocken utan art fråga vidare. Hon åt halva stensötsroten, sög i sig det söta ur syrenblommorna men när de kom till krassen protesterade hon. -D u är inte klok, sa hon. Man kan inte äta blommor. -Jo , dom här, mumlade Samuel. -Jag fattar inte, sa Lovisa. AV MONI NILSSON-BRÄNNSTRÖM TECKNING: KIRAN MAINI GERHARDSSON Varför? - Det kommer hända något fantastiskt, viskade Samuel. Tro mig. -Okej, sa Lovisa. Lova att jag inte dör. -Jag lovar, sa Samuel och drog av det första kronbladet och stoppade i munnen. Nu är det din tur. Lovisa testade. - Det var ju gott, sa hon förvånat. -Jag sa ju det, sa Samuel. Nu ska vi äta vartannat kronblad och när du äter det sista måste du blunda. Annars hinkar det inte. Lovisa stoppade det sista kronbladet i munnen. Samuel drog efter andan. Nu eller aldrig. Han böjde sig fram och pussade den blundande Lovisa mitt på munnen. Hon öppnade ögonen och tittade på Samuel. Så slog hon armarna om honom och pussade tillbaka. - Wow, det funkade, suckade Samuel när pussen tog slut. -Vilket då? sa Lovisa. -Tja, det här med dagg och blommor och pussar. - Var det bara en puss du ville ha hade du väl kunnat säga det. -Nej , det här var bättre, sa Samuel och pussade Lovisa en gång till. 19
Buffé Sida 31
Buffé Sida 32