Buffé 1
Buffé Sida 2
Buffé Sida 3
Buffé Sida 4
Buffé Sida 5
Buffé Sida 6
Buffé Sida 7
Buffé Sida 8
Buffé Sida 9
Buffé Sida 10
Buffé Sida 11
Buffé Sida 12
Buffé Sida 13
Buffé Sida 14
Buffé Sida 15
Buffé Sida 16
Buffé Sida 17
Buffé Sida 18
Buffé Sida 19
Buffé Sida 20
Buffé Sida 21
Buffé Sida 22
Buffé Sida 23
Buffé Sida 24
Buffé Sida 25
Buffé Sida 26
Buffé Sida 27
Buffé Sida 28
Buffé Sida 29
Buffé Sida 30 De l ii . fortsättning följer Samuel
hade gått med i kören. Var man med i kören slapp man en vanlig lektion i veckan. Det var bra. Dessutom var skolans alla snygga tjejer med. Maria var snyggast. Hon var så snygg att han aldrig skulle tordas tala om det. Det räckte med att få stå bredvid henne och sjunga. • I kören fanns inga killar. Killar gillade inte kören, eller så kunde de inte sjunga. Det kunde inte Samuel heller. Han hade väldigt svårt att komma ihåg texter och melodier, men eftersom kören inte hade några stjärngossar, tog musikläraren emot honom och Wille med öppna armar. Wille skulle vara tomte och slapp sjunga. I Luciatåget fanns det en Lucia, tjugofyra tärnor, en tomte och en stjärngosse. Samuel tyckte att Maria skulle få vara Lucia och sa det högt på träningen. Då tittade Maria tacksamt på Samuel. Det gjorde inte Stina som var Lucia, inte körfröken heller. Hon sa att det var hon som bestämde. - Det finns ingen demokrati i skolan, sa Samuel och försökte se lika cool ut som James Bond. Men det var svårt med en strut på huvudet. I går hade Karin sagt till mamma och pappa att det inte var demokratiskt hemma, eftersom hon inte fick bestämma att hon skulle få vara ute hela Lucianatten. Demokrati verkade bra och Maria hade i alla fall tittat uppskattande på honom. Problemet med att vara ensam stjärngosse, var att han skulle sjunga Staffan var en stalledräng solo. Det måste vara den fånigaste sången som hade skrivits. Samuel fattade inte ens vad han sjöng, och då var det svårt att lära sig texten. En hel vecka hade han tränat. Han hade drivit hela familjen till vansinne med sin entoniga sång. Alla kunde den nu, till och med Svea. Alla utom Samuel. Orden vägrade att fastna, och i morgon skulle han sjunga för hela skolan. Hans stjärngosselinne hängde nytvättat och struket över en stol. Struten och stjärnan låg bredvid. Samuel suckade. Vilka ovanligt löjliga kläder. Han skulle skämma ut sig inför hela skolan. Bara för att få en tacksam blick av Maria. Det var det enda hans ansträngningar hade lett till. I dag hade hon ritat ett hjärta på armen. I hjärtat stod det Tobias. Tobias gick i sexan. Han var tuffast i hela skolan. Han kunde spotta fyra och en halv meter och skulle aldrig vara stjärngosse. Stjärngossar var töntiga, och tjejer blev aldrig kära i töntar, hade Samuel nu kommit på. Hjälp! Vad skulle han göra? Wille kunde åtminstone gömma sig bakom det stora skägget han hade köpt. Ingen skulle känna igen honom. Dessutom behövde han inte sjunga solo. Han behövde bara trippa lite fram och tillbaka och svänga på sin lykta. Samuel gick ut i köket där mamma stod och bakade lussebullar. Samuel gillade inte lussebullar, han gillade vanliga kanelbullar. Lussebullar var torra och hade äckliga russin. -Vad kul det ska bli i morgon, sa mamma. -De t blir nog ingenting, suckade Samuel. Jag känner mig sjuk. -Hu r då? frågade mamma. - I magen, sa Samuel. Och i huvudet och lite i halsen. Hör du inte hur hes jag är? -Du är bara nervös, sa mamma. Men jag tycker du är tuff som vågar ställa upp. Det var bara mammor som kunde tycka att stjärngossar var tuffa. Speciellt såna som inte ens kunde lära sig texten. Samuel gick in till Peter. Han hade levt längre än Samuel. Han borde veta hur man löste olösliga problem. - Käka krita, föreslog Peter. Då tappar du rösten. -Är det inte äckligt då? frågade Samuel. - Förmodligen, sa Peter. Jag har aldrig testat. -Men jag kommer i alla fall synas, klagade Samuel. I samma ögonblick kom han på lösningen för det också. Det fanns väl inga regler som sa att stjärngossar inte kunde ha helskägg, eller? Kören stod fnissiga och nervösa och väntade. Ute i aulan satt hela skolan och väntade. Samuel kunde höra hur de lät. Någon busvisslade. Nu tände tärnorna sina ljus, tomten tände sin lykta och stjärngossen vände tyggen till och tuggade i sig en krita. AV MONI NILS SON-B RANN STRÖM TECKNING: KIRAN MAINI GERHARDSSON Krita var verkligen svårätet. Det var torrare än lussebullar. Samuel började hosta som en galning. Han nästan spydde och blev tvungen att rusa bort till en papperskorg och spotta. -Vad är det Samuel? frågade körfröken oroligt. -Jag mår inte så bra, väste han. Jag kan nog inte sjunga. Peter hade haft rätt. Krita fick en verkligen att tappa rösten. -Herregud! sa fröken. Men du orkar väl gå med i tåget? -Ja, om jag måste, viskade Samuel. -D u måste! sa hon stressigt. Flickor, ni får sjunga Staffanvisan själva. Det kan ni va? Ja, det kunde flickorna. Flickor kunde visst alla sånger. De kanske var födda med en sångbok i hjärnan. -Okej, är ni beredda? Kören nickade. Körfröken gick ut till pianot. Aulan släcktes ner och i skydd av mörkret satte Samuel på sig det yviga tomteskägget han hade tagit med sig. Ingen av tjejerna la märke till det. Tomten och stalledrängen stod nämligen sist i tåget. -Coolt, sa tomten. Men körfröken blir nog arg. -De t gör inget, väste Samuel. Jag ska ändå sluta... m •199
Buffé Sida 31
Buffé Sida 32