Bumsen 1
Torshavn på Färöarna. Husen med grästak var reger
ingsbyggnader. rikanska och den eurasiska kontinentalplattan som delar sig med en hastighet av 1-2 cm per år. Vi �ck se en del av detta vulkaniska bälte redan första kvällen då vi åkte mot Myrvattnet, vår första övernattning. Ur lerhålen i marken rök det och luktade starkt av svavel vilket man tidigare bröt för att tillverka krut. På kvällen kom vi hungriga fram till Vogafjós café där vi avnjöt en �skrik middag. Korna som bodde i ena halvan av Caféet tittade på oss genom skyltfönstret. Rutter Resan var uppbyggd med den senaste tekniken i form av GPS och rutter. Varje dag hade minst en lätt (A) och en svårare rutt (B) att välja på. Eftersom vi inte kunde hitta den första dagens B rutt på ”papperskartan” valde vi att tillsammans med ett gäng ur gruppen själva göra ett mellanting mellan A och B rutten. Vi hade som princip att alltid köra minst tre motorcyklar i grupp. Detta för att det skulle �nnas utrustning och folk om olyckan skulle vara framme. En princip vi �ertalet gånger hade nytta av, t.ex. vid punktering, vurpor, söderslaget olje�lter och elektronikfel. Mat Oftast åt vi en rejäl frukostbuffé på hotellet och köpte med oss smörgåsar och kaffe därifrån som vi hade till lunch under dagen. Det var praktiskt eftersom det inte bara var att stanna och gå in på ett �k. Det var för det mesta rena obygden vi färdades i. Middagarna var gemensamma på hotellen och utgjordes till stor del av �sk och lamm samt specialare som Gullfoss är Islands mäktigaste vattenfall. vi inte riktigt visste vad det var men gott var det! På kvällen under middagen utbyttes erfarenheter från dagens äventyr. Det avhandlades även ingående vem som hade kört sönder vad. T.ex. hur Åke körde sönder bränsleinsprutningen och hur Dennis svetsade ihop denna med buntband och en gasdriven lödkolv ur Tures kantin. Vägarna Det fanns fyra kategorier av vägar. Den första hade någon form av beläggning, antingen asfalt eller oljegrus. Den andra var jämna grusvägar med vägunderhåll året runt. Tredje kategorin var fjällvägar som plogades upp när snön hade smält. På dessa vägar fanns vanligen inga broar utan vägen gick genom vattendrag, så kallade vadställen. Ytterligare utmaning �ck man om man tog de vägar som kallades Tracks. Dessa var egentligen bara spår i naturen med i stort sett obe�ntligt vägunderhåll. Även om dessa inte kan tyckas vara mycket till väg är det förbjudet att avvika från de markerade lederna då man riskerar att lämna spår i naturen som inte försvinner på många år. Island har en ringled som går längs kusten runt hela ön, den kallas 1:an. Den är till största delen asfalterad och det var till stora delar den man följde om man åkte A rutten. B rutterna varierade mellan de övriga vägtyperna. En viktig sak att tänka på när man kör på Island är att det �nns krön, s.k. ”blindheads”. Möter man två stora jeepar på en dag så kan man ge sig sjutton på att de �nns bakom en blindhead, Hela gruppen samlad för fotografering. BUMSEN 3 – 2009 19