Bumsen 1
Am�biebil: En tur med en am�biebil. Guiden berätt
ade att de lutande linjerna i berget orsakats av att inlandsisen tryckt ner berget. Vattnajökull. Britt Sahlin med håller en 2000 år gammal isklump. ungt, ibland levande ibland stenökendött landskap med oerhörda vyer och naturfenomen överallt. Som passagerare kan man säga att ju sämre väg det var desto roligare var det att åka! Fast touringhojarna �ck mycket stryk när vägarna blev sämre och stenarna blev grövre. I sandlådan på vägen till Heckla sjönk självförtroendet ordentligt när vi la motorcykeln i sanden tre gånger. Uttrycket att gå in i dimman �ck en bokstavlig innebörd sista dagen på Island. Sikten begränsades till ett par meter framför motorcykeln och kondens droppade om visir och glasögon. Att vägarna på Island inte alltid var helt lättkörda visade vurpstatistiken som i slutet av resan pekade på i genomsnitt dryga två vurpor per motorcykel. Detta var en underbar äventyrsresa med ett härligt gäng. Många minnen kommer man att ha med sig för resten av livet. Årets kortaste dag, den 21 december -08 och vi går mot ljusare och varmare tider. Under natten har det frusit till och det är jag glad för då några kamrater dragit med mig ut i endurospåret. Det hade varit skitigare efter vinterns regnande här i Roslagen om inte marken varit lätt frostnupen. Nu är jag på hemväg med min Yamaha TT600R, solen skiner och jag har stannat i en skogsglänta för att hämta mig efter provkörning av 2- och 4-takts cyklar på mellan 200-450cc. Jag är inte alls tränad för den endurokörning jag tog mig genom och jag vet redan nu att jag kommer att ha mycket ont i morgon. Mina vänner lovade mig hurtigt att jag till nästa Gotland Grand National lätt skulle orka med fyra varv bara jag började hänga med på deras helgkörning och träna mer på gymmet men jag känner mig för lat och bekväm inför den uppoffringen. Jag dricker ur det sista vattnet och bestämmer mig för att köra den underhållande grusvägen över Kolarmora och Vällnora ner till Knutby. Tyvärr har de sista milens grusväg hem till Rimbo asfalterats och jag söker i hjärnan efter alternativa rutter, kanske någon skogsbilväg kan binda samman grusstråket nästan ända hem. 22 BUMSEN 3 – 2009 Plötsligt slår mina tankar en loop och jag får en så stor lust att köra på Island igen. Min bekvämlighet är som bortblåst och jag känner mig motiverad att börja träna för att nästa gång kunna köra ända upp till Heklas topp, dit jag aldrig kom i somras. Jag kanske rentav ska behärska och ha en starkare cykel, en HP2 eller en KTM 950 Super Enduro med effekten att skotta upp den mjuka lavasanden och bryta runt i de doserade kurvorna. Barnsligt rita långa djupa spår i det böljande månlandskapet . I mina tankar sitter jag och tänker tillbaks på Islandssemestern med underbar natur, trevligt sällskap från er alla BMW åkare och framför allt Thomas och Britt Sahlins reseplanerande och förarbete som gett mig en oförglömlig upplevelse att minnas för lång tid framöver. Väl hemma kliver jag av cykeln skitig, frusen och stel men glad och varm inombords. När börjar en resa och när slutar den? Kör förnuftigt och var rädda om er alla så kanske vi ses i något skitigt endurospår på Island igen eller utefter vackra hojvägar här hemma. Per Gustavsson, Rimbo