Bumsen 1
På Harris A859 glider Anders fram med sin R 1200
GS. hasar fram på något som påminner om balettskor eller ”sockeplast”. Blusens puffärmar är väl uppdragna, håret på ända och blicken vild men hon ler! Man får fånga henne i �ykten när det är dags att göra upp notan. Isle of Skye Alla som kör MC i skottland ska ju till Skye, så ock vi. Boende har vi i Uig eftersom färjan går härifrån mot öarna i morgon. Vägvalet blir över bron ”vägen till öarna” som den kallas. Eftersom våra kulturella intressen handlar mycket om mat och dryck så tar vi oss till Talisker destilleri. Whiskyn tillhör inte mina favoriter men visst känns den ner i tårna som guideboken utlovar så en liten �aska kan väl vara bra att ha när höststormarna kommer. Skye är verkligen vackert och en favoritväg är den smala givetvis asfalterade B885 som går uppe på platån. Mat och rum på ”Ferry in” är utmärkt. Yttre Hebriderna Man kan tro att det är Paradiset. För att vara säker på att man fortfarande är kvar i jordelivet så kommer det lite regn och vind emellanåt, dock ej ihållande. Stundvis är det riktigt varmt. Färjan anländer till Tarbert på Harris som är känt för sin tweed så naturligtvis måste en halsduk inhandlas. Ön heter alltså Harris i söder och Lewis i norr. Det är den största av öarna och ligger längst ut i nordväst. ”Enligt denne man är ägarna lite på dekis och på väg att bomma igen, men vi kan ju alltid chansa. Och om vi skulle �nna det alltför ”rubbish” så har han lediga rum på sitt hotell.” Calanais Standing Stones. Clanadonia, Edinburgh. Harris har det mest dramatiska landskapet med den perfekta kombinationen av sammetslen grönska och karga hällar samt kritvita stränder. Det är inte mycket turister eller tra�k här. När vi be�nner oss mitt i dessa öppna vidder sjunger jag Amazing Grace inne i hjälmen. För er som inte prövat, gör det! Det låter ännu bättre än i duschen och precis som där bäst i de egna öronen. På väg upp mot norra Lewis stannar vi vid Callanish Standing Stones, en mer avancerad formation än vårt bekanta Ale stenar. I norr planas landskapet ut och påminner om Ölands alvar men i jätteformat. Folket på ön är liksom skottarna i övrigt mycket trevliga, pratsamma och hjälpsamma. När vi kommer fram till vårt Galson Farm är värdparet inte hemma men dörren är öppen. Vi packar av och sätter oss i trädgården. En äldre herre dyker upp. Han är på väg till byn och lovar att tala om för husmor, om han skulle se henne, att vi anlänt. Han återkommer och säger att han inte vet var de be�nner sig men ”They won’t be long”. Vi får veta att han seglat världen runt men f.ö. bott här i hela sitt liv. Han erbjuder oss �ve a clock tea medan vi väntar men då dyker David och Hazel upp. David är f.d. racerbiker och har bl.a. kört Manx Grand Prix på Isle of Man. Numera arbetar han alltid enligt ”vår äldre bekant” och han är bl.a. en fantastisk kock. Maten lagas på BUMSEN 3 – 2009 43